Just nu är Jarmo sju under i Madrid och kanske kan han vakna till liv efter ett antal år i koma. Möjligen kan Fredrik Andersson Heds och Michael Jonzons segrar få fart på den gamle puttfantomen från Imatra, Rinkeby och Stockholms GK. Det vore verkligen en fantastiskt rolig saga och nog kan han spela i sina bästa stunder, hoppas att han håller hela vägen och inte får en jättedipp i något av slutvarven.

Också Niclas Fasth, Christian Nilsson och JOhan Edfors är hyggligt med och det vore kul om den svenska framgångsfasen fortsätter ett tag till. Två segrar och en andraplats de senaste tre tävlingarna är ju ett okej facit.

I Texas spelar dessutom Big Dog kanonbra och det är väl dags för honom att vinna snart igen. När han är i form så är han med där uppe.

Nu kan ni snart börja följa Ale-killen Rikard Karlbergs blogg här på Sportbladet och tajmingen kunde ju varit sämre. Karlberg är en av de skönaste lirarna på touren och det ska bli spännande att följa hans färd mot – förhoppningsvis – stjärnorna. Han kvalade in till US Open på Pebble Beach igår och varför skulle inte Rikard kunna fortsätta att överraska där? 

Dessutom bloggar Victor Almström från Nordea och Challengetouren. Almströms blogg visar på ett varierat och fantasifullt sätt hur han tränar och tävlar för att utvecklas åt rätt håll. I veckan spelar han på Forsgården utanför Kungsback aoch han startar tidigt på torsdag. 

Håll utkik! Vi kommer att fortsätta att jobba på att presentera intressanta bloggare för er läsares skull. 

På tre veckor har den glade hallänningen spelat in över sex miljoner pistoler och klivit upp topp tio på Race to Dubai. Vem kunde ana den utvecklingen för ett år sedan?

Imponerande att avsluta så bra på svårspelade nya Wentworth med greener som cementgolv det sista varvet. Wedgar och nior från fairway satt väl hyfsat klistrade men annars studsade det mesta av de nya greenerna och det såg allt annat än lätt ut därute. Att kasta i en 67:a i det läget var riktigt vasst och det kunde ju med minsta medstuds blivit minst särspel.

Stort grattis till Fredrik Andersson-Hed och fortsätt nu att rida på det här.

Pratade en stund med Robert Karlsson efter hans rond igår och den framstår allt bättre ju mer man funderar. Så här såg gårdagens bästa scorer ut:

62 – Robert Karlsson

66 – Seung-Yul Noh

67 – Chris Wood

68 – Joost Luiten

69 – Canizares, Stephen Gallacher, Hennie Otto

70 – Danny Willet, Justin Rose, Thomas Aiken, Sören Hansen, Simon Dyson

Totalt tolv spelare gick alltså under par och då skjuter Robert Karlsson 62 slag. Han menade själv att de bristande förberedelserna och de låga förväntningarna hade stor del i varvet och det väcker ju en hel del frågor om hur man egentligen bör förbereda sig på spel?

Överdriver man sina förberedelser i normala fall?

Svaret är naturligtvis nej. Det går inte att sätta den här typen av saker i system för att ”lura” sig själv. Det måste vara ”äkta” strul som gör att förväntningarna sänks.

Men, det är klart att det finns mycket att lära av händelsen och det finns bra sätt att påverka sig själv att ha låga förväntningar. Jag har själv skrivit flera gånger om att det svåraste i golfen är att handskas med förväntningar och bilder som målas upp i det egna medvetandet. 

Då ska man veta att Robert Karlsson är en av dem som i min mening kommit längst med att mentalt vara nollställd oavsett vad som händer. När han medger att de låga förväntningarna spelade in så förstår man hur viktigt det är. Nu blir ju det mest hypotetiskt eftersom det omöjliga i att veta hur det hade gått för Robban om han haft  en normal dag. Han kanske hade skjutit 59 även om jag är inne på samma linje som Robban. 

Nu delar han andraplatsen inför avslutningen och känns som en ganska het aspirant på slutsegern. Chris Wood är ung men grön i segersammanhang på ET och detsamma gäller för Danny Willet.

Ska kolla upp när någon som precis klarat kvalgränsen går och vinner hela tävlingen men det var inte nyss i varje fall. Det kanske aldrig har hänt.

Måste säga att det ser läckert ut med Wentworths nya greenområden. ”Nya” 18:e har fått en del kritik men utan att ha spelat hålet så måste jag säga att det ser läckert ut. Kanske lite väl tajt med vattnet framför och till vänster men kan Molinari sätta upp den ett par meter ifrån så kan väl andra? Jag tycker att det ska vara svårt och ledaren nu är sex under efter två varv, helt okej.

Fredrik Andersson-Hed fortsätter att lira bra, mycket kul. Han kan få en ruggig kick av segern i Italien och det kanske blir han som blir den svensk som spelar sig in i Ryder Cup? Någon måste det ju bli.

Annars ser det väldigt brittiskt ut på den listan just nu. Inget ont om engelsmännen men det vore kul med en bra mix som det har varit de senaste gångerna.

Superbloggaren missade kvalgränsen i Danmark och sånt är golflivet, man kan inte vinna varenda gång. Men han kommer igen, var så säkra.

När Tobias Bergman uppmanar till replik då är det säkrast att svara. 

Av flera anledningar tycker jag att tanken med en kompositbana eller att alternera banor på Bro Hof är kittlande.

En av de mest uppskattade tävlingarna på Europatouren är Dunhill Links. Den spelas på tre olika banor med pro-am de tre första dagarna med mer eller mindre kända kändisar. På samma vis är AT&T Pebble Beach oerhört populär på PGA-touren. Den spelas på tre olika banor på Monterey-halvön och människor och spelare älskar den. Dessa båda tävlingar är lite mer lättsamma samtidigt som spelarna naturligtvis tar dem på allvar, det är två av de mest prestigefyllda tävlingarna på respektive tour.

Jag tror att touren behöver fler roliga tävlingar med glada sponsorer för att överhuvudtaget överleva. Till och med spelarna skrattar ju och slappnar av på ett helt annat sätt som man aldrig ser i vanliga fall. Min tanke eller vision om Bro Hof väcktes när jag tänkte på Dunhill Links och hur rolig alla spelare tycker att den är. Golf på teve kan ibland bli tråkigt, framförallt de första två dagarna,  och det tycker jag som golfälskare. 

Jag har inte spelat Castle Course men den har beskrivits för mig i väldigt positiva ordalag av bland annat duktiga spelare. Den har helt annan karaktär än Stadium Course och det skulle ge en extra krydda och göra sändningarna bättre. Har man två fantastiska banor av olika karaktär på samma område så tycker jag att det är en bra idé att kanske prova att använda båda någon gång framöver. 

Nu är det ju inte jag som bestämmer och jag har ingen aning om vad Björn Örås och Europatouren tycker, men vad jag däremot vet är att Örås är en visionär, en nytänkare och att han vill göra golfen bättre för tevepubliken. Han kanske till och med redan tänkt tanken.

Vill bara rikta en liten tanke till Pelle Edberg också. Han kom faktiskt femma på Mallorca och visade återigen var han hör hemma.

För andra gången den här säsongen i toppläge slog han utslaget in i något växande föremål vid sidan av fairway på sista hålet och avslutade med dubbel.

Men… trots allt har den gode glade smålänningen två topp tio och fyra topp 30 den här säsongen och han har gjort ett starkt intryck trots att han tappade kategorin i år. OM han bara kunde hålla bollen i spel och kanske göra birdie på sista hålet en tävling framöver så kommer nog en stjärnsmäll en vacker dag. Kapaciteten finnes.

Efter Hank Haneys plötsliga avhopp som Tigers tränare har ryktet om doping åter flammat upp. Ni kommer väl ihåg historien med Doktor Galea?

Nu sätter en del skribenter och experter Haneys avhopp i samband med att han skulle ha fått reda på något om Tiger (doping) och därför valt att hoppa av.

Jag tror att Haneys avhopp hade helt andra orsaker. Framförallt att han hade allt att förlora genom att fortsätta och att han fick en hel del (oförtjänt?) kritik för Tigers dåliga spel. Haney har fyra stora golfskolor i USA och drar in stora pengar där. Han var förmodligen också besviken att inte Tiger stod upp för honom lite mer när kritiken kom efter Quail Hollow.

Vad tror ni? 

Peter Hanson klev upp ända till 45:e plats på världsrankingen vilket är lite högre än jag trodde. Försökte räkna på den oerhört komplicerade listan och fick upp honom någonstans runt 52:a plats men jag räknade uppenbarligen fel. Det har väl sällan varit så kul att ha fel trots att man haft det många gånger.

Grattis Peter.

Fidde kom tvåa i Texas och gjorde det riktigt bra Synd att han inte fick spela ett särspel, jag tror att Scott hade blivit mer darrig än svensken i det läget. Ändå skönt att se Jacobsons ansträngande men läckra sving fungera fullt ut igen. Han ser smidigare och spänstigare ut i år och han kan verkligen lira när det funkar.

Det känns uppåt för svenskarna och det är kul eftersom stora tävlingar väntar. Jag skulle inte bli förvånad om vi har ett par med i täten på Wentworth och en seger där är värd multum eller närmare bestämt sju och en halv millar. 

För andra veckan i rad blev det svensk vinst på Europatouren. Peter Hanson vann på Mallorca efter särspel mot Alejandro Canizares och tog sin tredje seger. Hanson kan mycket väl vara den spelare som svingar bäst av svenskarna men han har inte alltid fått ut så hög procent av sin potential och en sån här seger kan betyda mycket trots att det var ganska svagt startfält och lite pengar. En seger är en seger och den som tror att det är lätt att vinna en mindre tävling på ET vet inte mycket.

Stort grattis till Skåne-Peter som förhoppningsvis kan ta m ed sig en rejäl dos självförtroende till Wentworth nästa vecka.

Att vara golfreporter är ofta en kamp.

I papperstidningen dominerar fotbolls- och hockeytexter närmast totalt och ett totalt vansinnigt rykte eller utspel om Zlatan eller Peter Forsberg har en given startplats i tidningen trots att alla inblandade vet att det bara är totalt strunt. 

Problem ett nuförtiden är att det finns mätinstrument som ser hur många unika datoranvändare som ”klickar” in sig på respektive text. Dessa siffror används sedan som argument när man säljer annonser och är därmed otroligt viktiga för tidningen.

Problem två, och detta är allvarligare, är att de som bestämmer vad som ska publiceras likställer antalet ”klick” med hur bra och hur viktig en text är. Målet blir till slut att bara ha texter som ”klickas” massor för att spränga lite nya rekordgränser i statistikredovisningen för att visa hur duktiga vi är.

Nu är det ju så att det finns olika anledningar till läsning, olika typer av läsare och en bra tidning ska enligt min ödmjuka uppfattning ha en viss bredd och inte bara snabba sensationstexter och ”nyheter” som senare i bästa fall visar sig vara felaktiga. Risken är att man bara får en stor homogen läsargrupp.

Golfen klickas inte särskilt mycket, det är därför en marginalsport i kvällstidningsvärlden, inte ens egna exklusiva bra nyheter tas på allvar utan stoppas undan på någon lämplig halvt osynlig plats i slutet eller i en spalt.

Det är därför min nyhet om att KJ Choi, en världsspelare, kommer till Sverige i sommar försvinner medan ”AIK jagar Foppa”, som alla vet är helt knäppt hamnar på de tre första sidorna. Till och med Mats Wennerholm skriver ju hur befängt det är. varför skriver vi då om det?

Undantaget är naturligtvis Tiger men honom kan vi kanske inte räkna med alla dagar i veckan.

Nu finns det ju sporter som har det ännu värre och som i princip aldrig syns i tidningarna längre. Motargumentet är alltid att underlaget är för litet, det är för få människor som är intresserade. Men det argumentet kommer att leda till en tidning som till 90% består av fotboll och ishockey och frågan är väl om man då kan kalla sig sporttidning. Dessutom är inte förhållandet mellan vad som finns i tidningen och hur intresset ser ut i verkligheten inte proportionerligt. 

Och allt detta kan vi tacka dessa fantastiska mätinstrumenten för. Vill ni ändra på förhållandena så klicka på texterna om marginalsporterna.

Annars är risken att de snart inte finns kvar.