Att vara golfreporter är ofta en kamp.

I papperstidningen dominerar fotbolls- och hockeytexter närmast totalt och ett totalt vansinnigt rykte eller utspel om Zlatan eller Peter Forsberg har en given startplats i tidningen trots att alla inblandade vet att det bara är totalt strunt. 

Problem ett nuförtiden är att det finns mätinstrument som ser hur många unika datoranvändare som ”klickar” in sig på respektive text. Dessa siffror används sedan som argument när man säljer annonser och är därmed otroligt viktiga för tidningen.

Problem två, och detta är allvarligare, är att de som bestämmer vad som ska publiceras likställer antalet ”klick” med hur bra och hur viktig en text är. Målet blir till slut att bara ha texter som ”klickas” massor för att spränga lite nya rekordgränser i statistikredovisningen för att visa hur duktiga vi är.

Nu är det ju så att det finns olika anledningar till läsning, olika typer av läsare och en bra tidning ska enligt min ödmjuka uppfattning ha en viss bredd och inte bara snabba sensationstexter och ”nyheter” som senare i bästa fall visar sig vara felaktiga. Risken är att man bara får en stor homogen läsargrupp.

Golfen klickas inte särskilt mycket, det är därför en marginalsport i kvällstidningsvärlden, inte ens egna exklusiva bra nyheter tas på allvar utan stoppas undan på någon lämplig halvt osynlig plats i slutet eller i en spalt.

Det är därför min nyhet om att KJ Choi, en världsspelare, kommer till Sverige i sommar försvinner medan ”AIK jagar Foppa”, som alla vet är helt knäppt hamnar på de tre första sidorna. Till och med Mats Wennerholm skriver ju hur befängt det är. varför skriver vi då om det?

Undantaget är naturligtvis Tiger men honom kan vi kanske inte räkna med alla dagar i veckan.

Nu finns det ju sporter som har det ännu värre och som i princip aldrig syns i tidningarna längre. Motargumentet är alltid att underlaget är för litet, det är för få människor som är intresserade. Men det argumentet kommer att leda till en tidning som till 90% består av fotboll och ishockey och frågan är väl om man då kan kalla sig sporttidning. Dessutom är inte förhållandet mellan vad som finns i tidningen och hur intresset ser ut i verkligheten inte proportionerligt. 

Och allt detta kan vi tacka dessa fantastiska mätinstrumenten för. Vill ni ändra på förhållandena så klicka på texterna om marginalsporterna.

Annars är risken att de snart inte finns kvar.