Pratade en stund med Robert Karlsson efter hans rond igår och den framstår allt bättre ju mer man funderar. Så här såg gårdagens bästa scorer ut:

62 – Robert Karlsson

66 – Seung-Yul Noh

67 – Chris Wood

68 – Joost Luiten

69 – Canizares, Stephen Gallacher, Hennie Otto

70 – Danny Willet, Justin Rose, Thomas Aiken, Sören Hansen, Simon Dyson

Totalt tolv spelare gick alltså under par och då skjuter Robert Karlsson 62 slag. Han menade själv att de bristande förberedelserna och de låga förväntningarna hade stor del i varvet och det väcker ju en hel del frågor om hur man egentligen bör förbereda sig på spel?

Överdriver man sina förberedelser i normala fall?

Svaret är naturligtvis nej. Det går inte att sätta den här typen av saker i system för att ”lura” sig själv. Det måste vara ”äkta” strul som gör att förväntningarna sänks.

Men, det är klart att det finns mycket att lära av händelsen och det finns bra sätt att påverka sig själv att ha låga förväntningar. Jag har själv skrivit flera gånger om att det svåraste i golfen är att handskas med förväntningar och bilder som målas upp i det egna medvetandet. 

Då ska man veta att Robert Karlsson är en av dem som i min mening kommit längst med att mentalt vara nollställd oavsett vad som händer. När han medger att de låga förväntningarna spelade in så förstår man hur viktigt det är. Nu blir ju det mest hypotetiskt eftersom det omöjliga i att veta hur det hade gått för Robban om han haft  en normal dag. Han kanske hade skjutit 59 även om jag är inne på samma linje som Robban. 

Nu delar han andraplatsen inför avslutningen och känns som en ganska het aspirant på slutsegern. Chris Wood är ung men grön i segersammanhang på ET och detsamma gäller för Danny Willet.

Ska kolla upp när någon som precis klarat kvalgränsen går och vinner hela tävlingen men det var inte nyss i varje fall. Det kanske aldrig har hänt.