Nattens avslutning blev visst ännu ett bevis på att det aldrig blir som man tror i golfens värld. Tiger kom aldrig in i matchen, McDowell höll nerverna i styr medan Dustin Johnson bombade bort alla chanser redan under de tre första hålen. Då ska man veta att ettan till sjuan är de absolut lättaste hålen på banan.

Det är något visst med den typen av chokningar som Johnson så exemplariskt visade upp. Den mörkare sidan av mig får bränsle av att se toppspelare göra saker som man själv skulle gjort betydligt bättre och någonstans bygger det väl upp ens egen självkänsla på något halvsjukt  vis.

Graeme McDowell alltså. Inte världens roligaste vinnare men alla som vinner den här typen av segrar är per definition värdiga segrare. Har aldrig riktigt gillat G-Macs konstiga halvslutna sving men den här veckan funkade den okej även om det framförallt var puttningen som räddade honom, så brukar det vara.

Tiger visade igen att han har en bit kvar. Svingen såg i stora stycken betydligt bättre ut men det känns som att hans wedgespel har fått lida för den mängd teknikträning han måste gjort den senaste tiden. Han hade dålig touch, tycker jag och slog många halvslag alldeles för långt eller kort.

Svenskarna. Peter Hanson bäst strax före Karlsson och Stenson. Hanson är ett säkert kort och han såg finfin ut de få svingar man fick se. Lite snabb i tempot igen och lite längre baksving än tidigare men fortfarande i perfekt plan

Karlsson likaså. Kunde lätt ha varit ett gäng slag bättre såklart men jag tror ingen spelare gjorde fler par än Karlsson. Måste räkna på det.

Stenson bäst i fältet från tee och hans träning har verkligen gett resultat. Nu är det bara en tidsfråga innan han vinner igen, tro mig.