Missade tyvärr avslutningsvarvet av The Open på grund av annat jobb men det blev ju en vandring i parken om man får tror resultatlistan. Att vinna The Open på det viset är så imponerande att jag gör en liten våg här hemma på egen hand. King Louie har verkligen visat hur bra han är och vilken potential han har när han spelar bra. En av de mest bortglömda spelarna på touren av oss journalister och en stor mästare.

För svenskarna blev det lite tapp på sista varvet för Hanson och Andersson-Hed. Synd att de inte kunde hänga sig kvar topp 20 då det rasar in bra med pengar och därmed poäng på diverse listor. Starkt av Stenson som börjar bli något av en Open-specialist. Senaste tre åren har han placeringarna 3-13-3 och det är ju ganska okej. På Carnoustie missade han kvalet med något ynka slag i en tajt tävling så det må väl vara hänt.

Även om han bara lyckats vinna en gång så är Oosthuizen ingen chokare. De gånger han blivit tvåa och trea (sju gånger) har han haft scorerna 70-64-71-70-65-71-72 sista varvet. Helt okej siffror under söndagar.

Jag vet att alla spelare har stor respekt för den lille sydafrikanen och det är mycket som talar för att respekten kommer att vara ännu större efter den här dagen på St Andrews.

Det som talar för att Louis ska klara det här är naturligtvis marginalen ner. Han har fyra slag till Paul Casey, som heller inte är någon att hålla i handen när majors ska avgöras. Oosthuizen kan skaka lite och ändå vinna. Samtidigt har Oosthuizen en ganska okomplicerad och lättupprepad sving. Det känns inte som att han kommer att börja bomma extremt mycket från tee. Möjligen att han kan tappa känslan lite runt och på greenerna.

Det som talar emot är naturligtvis att han inte har så stor erfarenhet av att vinna. Men kommer han igång på varvet och kan utnyttja ettan eller femman så tror jag att han blir svårtuggad. 

Jag hoppas självfallet att någon av svenskarna ska kasta i ett grymt sistavarv och svepa fältet men det blir tufft. Dock inte omöjligt.

Stenson ser ohyggligt mycket vassare ut nu än den senaste tiden. Han får verkligen en helt ny svingattityd när han känner sig säker. Kan han landa på sju under så är han ju verkligen med inför morgondagen. Han får plötsligt perfekt balans och perfekt tempo och till och med puttningen ser självklar ut. Kul och gött.

Robban ser också stabil ut. Synd att han missade en sjudecimeters på tian men det är sånt som händer. Vinden har börjat friska i så Stensons starttid eller någon timme tidigare var nog perfekt den här dagen.

Det ska blåsa runt 15 sekundmeter och det innebär en tre, fyra klubbor beroende på hur man slår bollen. Det är kul för det innebär att i princip alla som är kvar i fältet kan ha segerchans efter tredje varvet. Det kommer att bli scorer på allt från 69 till 82 och jag vet inte om det är önsketänkande men jag tror att svenskarna har fördel. De flesta av dem är bra på att spela smart pargolf och att tänka sig runt. Det svåraste när det blåser rent scoremässigt är att det är jäkligt svårt att parkera chippar och puttar och man får fler tvåmetare för par och börjar man bomma så rinner det iväg.

Jag tror stenhårt på svenskarna och Hanson, Andersson-Hed och Karlsson i första hand har kanonlägen.

Stenson?

Starkt att avsluta med par-birdie tidigt idag och jag tror att han trivs med att smyga den här gången. kan han dra i ett varv runt par eller ett par under idag så kan han vara mitt i smeten ännu en gång.

Orättvisa eller charmigt oförutsägbart?

Så här är det (nästan) alltid under The Open. För två år sedan på Royal Birkdale var det ännu värre. Då var det i princip minusgrader och snöslask för spelarna som startade tidigt första dagen och strålande sol och vindstilla på eftermiddagen. I år var det bäst att starta tidigt båda dagarna men idag har det blåst mer och de som startade på morgonen idag tjänade väl totalt sett på affären.

Man ska ha bollen i hål oavsett väder och vind och den som klarar av att gilla läget bäst har vunnit halva slaget. Den gode Tigern verkar vara fokuserad och håller i spelet hyfsat i de tuffa förhållandena. Han kommer naturligtvis att bli livsfarlig i helgen. Det ser inte helt harmoniskt ut men han kan missa rätt bra från tee på St Andrews utan att det gör så mycket, det är nästan bättre att missa riktigt grovt på flera av hålen.

Otroligt kul att svenskarna ser ut att ge sig själva bra lägen inför helgen. Robban och Hanson kommer troligen att vara topp tio medan Andersson-Hed och Stenson behöver skrapa i botten av burken sista hålen. Hoppas de hänger i och kanske petar i någon birdie på slutet.

Vad ska man säga om Louis Oosthuisen?

Han har varit topp tio 20 gånger på touren men lyckades inte stoppa näbben först förrän tidigare i år då han vann i Spanien. Han har bara klarat en av nio kvalgränser i majors och då hamnade han nästan sist.

Kommer han att hålla?

Såklart omöjligt att veta men han har inte direkt visat extrem vinnarskalle tidigare. Däremot är han en underbar spelare med förhållandevis klockren sving, skönt puttstroke och bra touch. Det enda frågetecknet är skallen, den i särklass viktigaste kroppsdelen i golf och mycket annat.

Om jag skulle tvingas gissa så skulle jag ändå säga nej, han kommer inte att hålla hela vägen. Det är jobbigare än man tror att leda och fältet kommer att äta in honom, det vågar jag sätta en veckolön på. Men det händer ju att jag har fel någon gång var tionde år:)

En riktigt vass svenskdag. Tyvärr fick man ju inte se så himla många slag från svenskarna då producenterna redan innan start bestämmer vilka bollar de ska följa. Jag gillar Miguel Angel Jimenez skarpt och Adam Scott likaså men att se dem gå runt och spela halvbra känns inte lika kul som att få se de spelare som är med i täten. Även om det bara är första varvet.

Stark avslutning av Peter Hanson och underbart att han får lite utdelning på greenerna. Nio enputtar, bara en treknack på elvan och 28 puttar på 14 greenträffar är helt okej på de gigantiska pjäserna på St Andrews.

Att Fredrik Andersson-Hed skulle trivas känns inte som någon större överraskning. Han fungerar på de flesta banor när han spelar bra.

Robert Karlsson träffade hålkanten med andraslaget på sista och det kunde ha blivit en eagle och 67 slag. Nu blev det par och 69 men en solid start hur som helst.

Henrik Stensons bogeyfria 68 var ett stort glädjeämne. Hoppas nu att han kan bygga på det och smaska i ett bra andravarv. Då kan han lyfta i helgen.

Inte med en sån här start. Sex under efter tio och vi minns väl alla hans uppvisning på St Andrews 1995 då han vann efter särspel mot en nervös Costantino Rocca. 

Big John trivs som underdog, vilket han måste anses vara i år, och att formen finns visade han på Loch Lomond då bara några skräphål satte käppar i hjulet för en riktig topplacering.

När Daly vann PGA-mästerskapet på Crooked Stick 1991 kom han som nionde reserv in i tävlingen som siste man då en av de stora världsstjärnorna på den tiden lämnade sent återbud. Guldstjärna till den som kommer ihåg vilken spelare det var.

St Andrews passar också Daly alldeles ypperligt då han har riktigt bra närspel och fantasi runt greenerna, något som många glömmer. Han har dessutom hyfsat med plats från tee och eftersom han alltid öser så är det en klar fördel för den slimmade hardhittern.

Tiger har alltid varit en av de bästa puttarna i världen. Han har samtidigt träffat mycket greener så det syns kanske inte alltid i statistiken. Men om man jämför fjolåret med den här säsongen så skiljer det 0.75 puttar per varv och samtidigt träffar Tiger mindre greener. Då är det logiskt att försöka göra något åt båda delarna.

Nikes Method-putter har jag bara hört gott om. Den har en speciell yta som är lätt att få att rulla bra och den ser ju i princip ut som en klassisk gammal Ping Anser eller Scotty Cameron. Alla märken har en liknande modell.

Återstår att se om det kan lyfta världsettan.

Det verkar i varje fall som att han har hyfsad koll på spelet. Att han brukar spela bra på St Andrews vet väl alla. Han har vunnit de två senaste mästerskapen här och han kan bli historisk om han lyckas ta en tredje titel i golfens heligaste tempel. 2000 vann han överlägset med massor av slag och 2005 seglade han också ifrån och vann med fem slag före Colin MOntgomerie.

Startfältet till Scandinavian Masters blir allt mer komplett och igår gav Rickie Fowler klartecken. Men enligt säkra källor så kommer minst en toppspelare till att komma till Bro Hof nästa vecka, kanske flera. 

Vilka? 

Det får bli en trevlig överraskning.

Tycker att det är lite konstigt att inte fler av de bättre engelsmännen kommer, typ Luke Donald, Ian Poulter, Ross Fisher. Visserligen ligger Irish Open veckan efter och där vill många spela så kanske att datumet efter The Open inte är så himla bra ändå om man inte kan konkurrera ut Irland. Sedan väntar nämligen två veckor i USA med WGC och PGA-mästerskapet. Då vill alla vara utvilade.

Kanske, kanske kan Peter Hedblom stänka i en låg score och närma sig täten på Loch Lomond. Denna underbart vackra plats som tyvärr haft problem med banan i år. Vissa greener var rejält hoppiga men det såg faktiskt bättre ut igår än tidigare.

Hedblom är trea och en hel del slag efter suveräna tätduon Clarke och E. Molinari. Men man vet hur det är när två gör upp om segern; det är lätt att det blir defensivt och matchspelsliknande förhållanden och det är inte helt ovanligt att man tappar slag då. Möjligen kan det gynna Hedblom och om han kommer igång och blir några under så kan segern vara inom räckhåll. Men det kommer att behövas minst sex under, förmodligen ännu lägre.

Det är bara att köra.