Många svenskar är bra med i Shanghai men det blir ändå svårt för någon av dem att vinna. Alex Norén och Johan Edfors är nio under och just nu fem slag från ledning. Ingen omöjlighet men det krävs att ingen i toppen spelar riktigt bra imorgon samtidigt som någon av svenskarna dunkar i en låg score. Stenson tillbaks med en 68:a igen, synd på andravarvet att det inte hände så mycket men han har bra chans på en topp fem och bra Ryder-poäng.

Peter Hanson fick man se en skymt av på sista hålet när han petade i sitt par och han hade nog en skum rond med både dubbelbogey och eagle och lite allt möjligt. Tror att han gör en 67:a imorgon och avancerar.

Niclas Fasth smyger lite bakom täten och behöver en låg rond imorgon.

Kul att se Carl Pettersson och Robert Karlsson lira bra på Hilton Head. Det behövs lite framgångar i USA och de har alla möjligheter att blanda sig i toppstriden i helgen. De är bara två och tre slag bakom Jim Furyk och det ska bli spännande att följa svenskarna.

Kul att se Stenson studsa tillbaks med en bogeyfri 68:a. Utan att ha sett spelet så tyder det på att han inte gjort särskilt många misstag och några såna varv i rad brukar betyda ett rejält lyft. Jag tvivlar inte på Stenson trots hans djupdykningar utan vet att med den potentialen kommer framgångarna med jämna mellanrum. Sedan är det väl en annan sak att man önskar ett betydligt jämnare flöde men man kan inte få allt här i livet.

Peter Hanson. På par. han har inte spelat sedan Tavistock, där han ingick i det vinnande laget, och ett varv på par känns helt okej. Förhoppningsvis kan han trycka i ett varv några under imorgon och attackera i helgen.

Johan Edfors, fyra under. Edfors är väl den svensk vid sidan av Stenson, Karlsson och möjligen Norén som verkligen kan köra över en bana. Oftast händer det konstigt nog i Asien men det där med geografi och golf och var man trivs med att spela det är ganska komplicerat. Edfors trivs i Asien, punkt. Han är också streaky och jag väntar på en period med segrar från Edfors, den kommer.

Vi nöjer oss så men det är ganska många svenskar som verkar på G och jag återkommer efter morgondagens varv.

Läste precis om MIckelsons driver. Han slog sönder den, en Callaway FT-9 Tour Authentic,  veckan innan Masters och enligt golf.com så behandlades driverhuvudet ungefär som ett hjärta som transporteras över jordklotet för en kommande transplantation. Man tog loss kronan på driverhuvudet och Callaways klubbmakare opererade på det på ett annat huvud.

När Phil sms:ade Callaway för att höra hur det gick skrev mästaren: ”How bad is it, Doc?”

Jag tycker att det är underbart. 

Många reagerade också på hans läckra bladis, en Odyssey White Hot XG-blade och jag med. Den såg riktigt läcker ut. Tyvärr finns den inte att köpa men man kan nog lita på att Odyssey kommer att skeppa ut den på marknaden förhållandevis snart. Själv älskar jag den typen av putters men jag fungerar inte ihop med dem. Jag behöver mer yta på något sätt för att träffa rent, antar jag.

Den här veckan spelar nio svenskar i Kina. Ska bli kul att se Peter Hanson, Alex Norén och Henrik Stenson och kompani. Det känns inte som att säsongen riktigt kommit igång, ökenveckorna gick sådär känns det som, trots att Robert karlsson vann i Doha. Jag vill se Hanson och Stenson lite oftare i täten nu framöver. Dessutom får de andra gärna haka på.

Karlsson stannar i USA och spelar på Hilton Head den här veckan. Kan

Det tände aldrig riktigt till i slutet, Phil var för bra, och visst kändes det helt okej. Han vågade spela ut och han trivdes på banan och vann helt klart välförtjänt. Han slog några klassiska slag, jag tänker på järnsexan på 13:e och andraslaget på 18:e, det är bara han och Tiger som kan spela hem en tävling på det viset.

Det blev däremot väldigt amerikanskt sentimentalt när hans fru Amy dök upp bakom sista green och kramen kändes oerhört lång och stackars Lee Westwood kom inte förbi in i scoring-vagnen och stod och skruvade sig lite. Men Phil är en sån romantisk kille, han skulle kunna ha en egen show där han bara stod och kramades och den skulle ändå bli intressant. Hans fru har varit, eller är, sjuk och de har haft en tuff tid.

Lee Westwood höll i spelet men det stämde inte riktigt fullt ut och då vinner man ju tyvärr inte. KJ CHoi blev nervös till slut (tror jag) och gör man bogey på 13 och 14 sista varvet så får man svårt att vinna alla dagar. Poulter bara försvann, Anthony Kim bara dök upp, men räckte inte.

Så Tiger då. Att spela så dåligt och ändå ha chansen långt in i sista varvet är ju en enorm styrka. Han svingade ojämnt och det kändes som att han lyfte klubban för brant i baksvingen och blev väldigt sluten hela tiden, han fick kämpa för att inte komma ner med klubbhuvudet helstängt och han kämpade bra. Han är makalös på att ändå känna iväg slagen och det höll ju på att gå. Men, han har fortfarande stora attitydproblem och sätter väldigt hård press på sig själv. Det har tagit honom till toppen men kanske att det är den biten han måste jobba mest med om han ska nå Jack Nicklaus 18 majors. Jag är inte så säker på att han kommer att klara det.

Det blev en mager svensktävling och det står still lite nu på herrsidan. Det behövs en seger eller någon som slår igenom med dunder och brak.

Rikard Karlberg, Alex Norén, Pontus Widegren?

Det finns mycket talang men den ska omsättas också. 

Glömde den lille sydkoreanska krutgubben. Nyss satte han upp bollen ett par meter ifrån på svåra tian och sätter han den så delar han ledningen. Choi hade ett sunkigt fjolår men har kommit tillbaks rejält i år och han kan sin fade den pojken.

Han spelar bäst och snyggast men verkar ostadig på greenerna. Fred Couples, 50 bast, är på väg mot ännu en grön kavaj, 18 år efter sin första.

Nja, han har ett par spelare framför sig men det känns som att Couples spelar bäst och är coolast på Augusta. Jag håller alla fingrar för att han ska kunna smiska upp snorungarna. 

Tiger studsade tillbaks efter några riktiga skitsvingar och då sänker han naturligtvis en järn-sjua och hoppar ombord igen. Men han ska väl inte?

Högst sannolikt står det mellan Phil och Lee med Fred som outsider, det låter ju som en amerikansk realityserie.

Bara ett varv kvar men det brukar hända massor på söndagen. Ändå känns det svårt att se att alla däruppe ska tappa och jag skulle vilja påstå att gränsen för dem som kan vinna går efter Anthony Kim på minus fem.

Lee Westwood (-12) Står på tur efter många år i världstoppen menkan han verkligen stå emot trycket när Tiger och Phil kommer dundrande? Ja, det tror jag att han kan men det är ju inte säkert att det räcker ändå.

Phil MIckelson (-11) Spelar riktigt vasst igen och då brukar han faktiskt vinna på Augusta. Måste vara favoriten inför söndagen men jag har ändå en känsla att han blir tvåa.

Tiger Woods (-8) Har en helt sjuk vilja att vinna. Igår kändes det som att ha var på väg att såga av sig själv. Han bommade grovt och slog många dåliga chippar, slag och puttar. Ändå är han där och nosar men jag tror att nosa är allt han får göra den här gången.

KJ Choi (-8) Har spelat alla varv med Tiger och matchat honom hela vägen. Spelar säkert och kan vinna med sin bombsäkra fade, som egentligen passar många hål på banan väldigt illa.

Fred Couples (-7) Såg trött ut på slutet igår och bogeyn på sista kändes som en ren trötthetsbogey. Jag hoppas och tror att han kommer ut fräsch efter massage och sömn och kör över allt. Det vore grymt.

Hoppas också att Robert Karlsson kan göra ett bra avslutningsvarv och klättra upp och få lite RYder-poäng. 

Nu börjar man kunna se att TIger varit borta ett tag. Plötsligt har han tappat tempot och svingar ryckigt och tappar slag höger och kommer ner slutet om vartannat. Inte så konstigt när han spelat så lite och han kanske kan hitta en väg att spela sig genom tävlingen ändå på ett hyggligt sätt. Han brukar vara en mästare på att hitta ett sätt att svinga som fungerar trots att han tappar ”det”.

Westwood och Poulter fortsätter att spela, och framförallt putta, bra. Samtidigt smyger Phil Mickelson, som sluppit pressen helt i år, upp och ligger plötsligt i vinnarhålet. Det här kommer att bli spännande imorgon och jag hoppas fortfarande på Couples eller Poulter och i nödfall Phil.

TYcker att greenerna ser betydligt snabbare ut idag än tidigare och man märker att många spelare har stora problem att få bollen att stanna vid hål, efter-rullen gör att den lätt drar iväg några decimeter extra och det är mentalt jobbigt att aldrig få gå fram och bara peta i bollen.

Halva Masters är spelat och nu börjar det bli intressant. Tiger har skaffat sig ett jätteläge, kan han utnyttja det? Av dem i toppen så känns ju såklart han och Phil som de två mest troliga slutsegrarna. Westwood har varit med men treputtade helt huvudlöst på Turnberry för att missa särspel med ett slag medan Poulter avslutade riktigt vasst på Royal Birkdale året innan. Båda kan såklart spela hem det här och om jag helt subjektivt får hoppas så väljer jag Poulter, som är en friskus som lagt ner massor av hårt arbete för att ta sista steget. Om jag hade puttat lika bra som Poulter så vet tillfasen om jag inte hade sluppit sitta här och knacka och spelat på Augusta själv istället… nja, det kanske var att ta i men han puttar fruktansvärt bra och det kan man ju bland annat se på den här statistiken. Träffar man såpass få greener och ändå leder så undrar man ju vad som hade hänt om han träffat lite fler greener. Det hade i och för sig inte garanterat att han tjänat sp många slag men är ändå en kul indikation.

Robert Karlsson behöver ett riktigt bra varv för att ta sig in i matchen. det har blivit lite för många bogeys men kan han eliminera dem så vet man aldrig. Han har fyra treputtar och det är fler än någon annan i toppskiktet. Topp tio är ju i varje fall klart rimligt och det vore starkt med tanke på att han haft körtelfeber och är lite ringrostig.

Intressant text av Tynander idag med Johan Elliot som är en förnuftig och trevlig man som vågar stå för vad han tycker. Man behöver inte alltid hålla med för att respektera andras åsikter men visst fasen har han en poäng?

Ian Poulters utvecklingskurva känns helt okej och att döma av farten på några av de puttar han dränkt så har han ingen överdriven respekt för returer på Augustas greener. Problemet med Poults är att han då och då kan få rejäl gummiarm men det känns som att det är på väg att växa bort. Han kan faktiskt vinna det här.

Känner lite med Sandy Lyle som fick smaka lite kaka idag då han plötsligt tappade allt och noterade en 86:a till historieböckerna. Men de andra ”gubbarna” verkar hänga i. Tom Watson är på par för dagen liksom Fred Couples. Ofattbart kul och medan belackarna menar att: ”det kan ju inte vara en sport när en 60-åring är med och slåss om segern” så menar jag att det är ett enkelspårigt sätt att resonera på. Det är snarare så att golf är så oerhört komplext och att erfarenhet och lång utveckling i kombination med förmågan att spara energi under fem, sex timmar är i princip lika viktigt som att vara vältränad. Det gör bara golfen till en ännu intressantare sport med fler variabler.