En riktigt vass svenskdag. Tyvärr fick man ju inte se så himla många slag från svenskarna då producenterna redan innan start bestämmer vilka bollar de ska följa. Jag gillar Miguel Angel Jimenez skarpt och Adam Scott likaså men att se dem gå runt och spela halvbra känns inte lika kul som att få se de spelare som är med i täten. Även om det bara är första varvet.

Stark avslutning av Peter Hanson och underbart att han får lite utdelning på greenerna. Nio enputtar, bara en treknack på elvan och 28 puttar på 14 greenträffar är helt okej på de gigantiska pjäserna på St Andrews.

Att Fredrik Andersson-Hed skulle trivas känns inte som någon större överraskning. Han fungerar på de flesta banor när han spelar bra.

Robert Karlsson träffade hålkanten med andraslaget på sista och det kunde ha blivit en eagle och 67 slag. Nu blev det par och 69 men en solid start hur som helst.

Henrik Stensons bogeyfria 68 var ett stort glädjeämne. Hoppas nu att han kan bygga på det och smaska i ett bra andravarv. Då kan han lyfta i helgen.

Inte med en sån här start. Sex under efter tio och vi minns väl alla hans uppvisning på St Andrews 1995 då han vann efter särspel mot en nervös Costantino Rocca. 

Big John trivs som underdog, vilket han måste anses vara i år, och att formen finns visade han på Loch Lomond då bara några skräphål satte käppar i hjulet för en riktig topplacering.

När Daly vann PGA-mästerskapet på Crooked Stick 1991 kom han som nionde reserv in i tävlingen som siste man då en av de stora världsstjärnorna på den tiden lämnade sent återbud. Guldstjärna till den som kommer ihåg vilken spelare det var.

St Andrews passar också Daly alldeles ypperligt då han har riktigt bra närspel och fantasi runt greenerna, något som många glömmer. Han har dessutom hyfsat med plats från tee och eftersom han alltid öser så är det en klar fördel för den slimmade hardhittern.

Tiger har alltid varit en av de bästa puttarna i världen. Han har samtidigt träffat mycket greener så det syns kanske inte alltid i statistiken. Men om man jämför fjolåret med den här säsongen så skiljer det 0.75 puttar per varv och samtidigt träffar Tiger mindre greener. Då är det logiskt att försöka göra något åt båda delarna.

Nikes Method-putter har jag bara hört gott om. Den har en speciell yta som är lätt att få att rulla bra och den ser ju i princip ut som en klassisk gammal Ping Anser eller Scotty Cameron. Alla märken har en liknande modell.

Återstår att se om det kan lyfta världsettan.

Det verkar i varje fall som att han har hyfsad koll på spelet. Att han brukar spela bra på St Andrews vet väl alla. Han har vunnit de två senaste mästerskapen här och han kan bli historisk om han lyckas ta en tredje titel i golfens heligaste tempel. 2000 vann han överlägset med massor av slag och 2005 seglade han också ifrån och vann med fem slag före Colin MOntgomerie.

Startfältet till Scandinavian Masters blir allt mer komplett och igår gav Rickie Fowler klartecken. Men enligt säkra källor så kommer minst en toppspelare till att komma till Bro Hof nästa vecka, kanske flera. 

Vilka? 

Det får bli en trevlig överraskning.

Tycker att det är lite konstigt att inte fler av de bättre engelsmännen kommer, typ Luke Donald, Ian Poulter, Ross Fisher. Visserligen ligger Irish Open veckan efter och där vill många spela så kanske att datumet efter The Open inte är så himla bra ändå om man inte kan konkurrera ut Irland. Sedan väntar nämligen två veckor i USA med WGC och PGA-mästerskapet. Då vill alla vara utvilade.

Kanske, kanske kan Peter Hedblom stänka i en låg score och närma sig täten på Loch Lomond. Denna underbart vackra plats som tyvärr haft problem med banan i år. Vissa greener var rejält hoppiga men det såg faktiskt bättre ut igår än tidigare.

Hedblom är trea och en hel del slag efter suveräna tätduon Clarke och E. Molinari. Men man vet hur det är när två gör upp om segern; det är lätt att det blir defensivt och matchspelsliknande förhållanden och det är inte helt ovanligt att man tappar slag då. Möjligen kan det gynna Hedblom och om han kommer igång och blir några under så kan segern vara inom räckhåll. Men det kommer att behövas minst sex under, förmodligen ännu lägre.

Det är bara att köra.

Alla som läser här vet att jag gillar Peter Hansons spel. Han svingar tekniskt bra, har ett stabilt bra tävlingspsyke och egentligen ett jäkligt bra närspel. Han radar upp bra tävlingar och det enda problemet är att han vinner lite för sällan. Det kan ha en massa olika orsaker, allt från hederligt oflyt till att han kanske mött bättre spelare just den dagen. Hur som helst, Peter Hanson känns som den svenske spelare just nu som är närmast att kunna spela sig in i Ryder Cup. OM han kan prestera under helgen i Frankrike, en av hans favorittävlingar, så är han inne på Europatour-listan. Han behöver bli topp två och det känns inte omöjligt. Hanson är definitivt den svensk som varit stabilast i år och han är i mina ögon en bra lagspelare. Perfekt och lättplacerad som bästbollspartner. Han har dessutom börjat göra rätt mycket birdies i år. I foursome är han ännu mer lättplacerad då han är en av tourens bästa från tee. Matchspel singel är som det är. Jag tror att han är väl så bra som de flesta andra och det gäller att hänga i och sätta rätt puttar.

Vi behöver minst en svensk i laget, det har jag skrivit många gånger, och förhoppningsvis kan Hanson spela bra de här närmaste veckorna. Frankrike, Scottish, The Open kommer att bli avgörande.

Henrik Stenson är, som många säkert vet, värd för Sveriges enda Challengetour-tävling, The Princess, på Båstad. Tillsammans med Henrik Norlander vann de uppvisningsmatchen mot danskarna Kjeldsen och Hartö inför ett ganska stort följe (kunde tyvärr inte åka dit).

Den här typen av close-contact med de svenska världsspelarna är naturligtvis precis vad sporten behöver mer av. Den svenska återväxten har bromsat av något och det behövs idoler för att ungdomar ska vilja och orka hänga sig kvar inom golfen i konkurrens med massor av andra roliga sysselsättningar.

Stort cred till Henrik för det och samma gäller naturligtvis för Peter Hanson och de andra som gör liknande arrangemang.

Vill ni kolla på några av Henriks svingar från uppvisningen så har ni ett klipp här. 

Han har till och med uppe drivern och vevar på och det är ju inte var dag. Det ser ut som att han fått armarna lite längre från kroppen och han har lite mer vinkel i höften. Det borde normalt sett innebära ett något flackare svingspår men det är lite svårt att avgöra på så få svingar och konstiga vinklar och det är ju lite andra saker som spelar in.

Hur som helst närmar sig The Open. En tävling som Stenson spelat bra i de senaste åren men i år känns hans form mer oviss än någonsin. Skulle dock inte bli särskilt förvånad om han klämmer sig in topp tio.

Cristie Kerr går mot en jordskredsseger i Pittsford om inget märkligt händer sista varvet. Åtta slag ska knappt gå att tappa men 67-75 är inte omöjligt och börjar det häxa för Kerr så…

Men jag tror inte det. Hon är för rutinerad och kommer att spela pargolf så gott det går. Det brukar ofta bli ett par över ett sånt bevakningsvarv men det krävs ändå att någon går minst sex under i så fall och det känns tufft.

Svenskorna är långt efter men Nordqvist och Alfredsson har chans på bra placeringar om de avslutar bra.

Carl Pettersson är på väg mot en finfin säsong i USA. Han har bra slagläge i Travelers och ett bra sistavarv kan innebära topp tio.

LPGA-mästerskapet hamnar ju lite i skvalpet från fotbolls-VM och midsommar. Svenskorna är en bit efter men Anna Nordqvist kan mycket väl hämta hem elva slag på två varv. Nu är ju visserligen Cristie Kerr en av de mest rutinerade damerna och Locust Hill är inte Pebble Beach men slagen kan rinna iväg och skjuter Anna två bra varv så finns chansen.

Kul att Michael Jonzon verkar på väg mot formen. Nio under efter två varv i München ser lovande ut och högkapable skaraborgaren behöver bara lyfta lägstanivån en bit. Han ska kunna vara med på övre halvan åtminstone varannan vecka.

Efter fjärdeplatsen i US Open var Tiger Woods kritisk mot flera av sina egna klubbval. Bland annat slog han en sandwedge på tian från 112 meter som blev alldeles för lång efter att ha blivit”övertalad” av caddien Steve Williams. Nu spekuleras det i att TIger och Steve Williams kommit på lite kant med varandra och att Tiger letar efter någon ny på bagen.

Drömjobb eller mardrömsjobb? Steve Williams har ju sällan berättat om hur det är att jobba för Tiger men det är förmodligen ganska hårt slit men bra betalt. Ett år var Williams Nya Zeelands bäst betalda idrottsman.