…and a very good Ryder Cup-morning to ya, lads!
Sa någon.

Ja, snart dags för första matchen.
Vägen hit i morse påminde om den VM-fotboll jag såg som åskådare i sommar. Ni som var i Tyskland minns folkmassan på väg till arenan, förväntningarna, säkerhetskontrollerna, patriotismen, trängseln, de breda köerna, lyckliga leenden…det här är precis samma grej. Lika stor publik, ungefär, och alla ska till samma plats, Skillnaden är att alla 45 000 ska står runt några få golfhål. Den som inte har tillstånd att gå innanför repen som oss i media får problem.

Minuter kvar nu.
Jag tror jag går ut en sväng.
Ska känna vibrationerna under fötterna när irländaren Harrington och skotten Montgomerie går mot första tee och bärs fram av det som faktiskt kommer att låta just som en fotbollspublik.

Vädret är perfekt. Efter en grym storm i natt är det klarblåhimmel och lätta vindar.

Solen är på väg ner över en hel by av uppslagna tält runt K Club. Det smattrar i takdukarna på mediacentret.
Det skulle bli regn i dag, men vi klarade oss. Men de tror fortfarande att det blir regn och halv storm när Ryder inleds imorgon bitti. Det har gått så långt att det redan nu förbereds spel på måndag, om hela fredagen blir inställd. Då ska bland annat 2000 journalister boka om flyg och hotellrum, det blir spännande.
Dessutom diskuteras ”lägesförbättring”, att leriga bollar på fairway alltså får markeras, torkas rena, och placeras tillbaka. Har aldrig hänt i någon major och knappast i Ryder heller.

Den svenska pressbänken diskuterar som bäst om Henrik Stenson är petad eller inte. Vad vi vet är att han inte är uttagen – än. Hälften på bänken hävdar att han petats, eftersom han inte får vara med när det börjar. Jag och några få andra hävdar att han inte kan anses petad eftersom han är debutant och aldrig haft en plats i laget.
Men vi vet att Stenson spelar senare i helgen, förmodligen i bästboll på lördag morgon. Och han har inte imponerat under inspelningsvarven, så kanske är en parmatch och sedan singel på söndag det han kan begära. Andra lär spela fyra, fem matcher.

Hur det går i matcherna har jag tippat i Sportbladets papperstidning imorgon.
Hur du tippar får du gärna maila.

Nu bryter jag. För snart lyfter hela jäkla mediacentret av stormen som gör solnedgången sällskap.

Snart inleds invigningen av Ryder Cup, med båda lagen på scenen. Det har länge ryktats att U2 ska delta, men jag vete 17. Men vi är ju i Dublin, så kanske, kanske.
På den officiella banketten i går kväll fanns Van Morrison på scenen. Men han lär ha lämnat den besviken, eftersom fulla irländare gjorde honom sällskap och det blev en biroll.

Själv har jag laddat med att träffa Boris Becker, som är ackrediterad som reporter för ett tyskt tv-program.
–  Ryder är stort. Och jag är galen i golf, sa han.
När ser vi nästa tyska spelare i Ryder? undrade jag.
Han surnade till lite och sa:
– Vi hade i alla fall är jävligt bra lagkapten senast.
Sant. Bernhard Langer tog Europa till seger i Detroit och kan vara den bäste kapten det här laget haft i den här tävlingen.

Lagen är presenterade men vi får ännu inte avslöja något på nätet, men jag kan avslöja att det blir svenskt redan i morgon bitti.

Nu kommer båda lagens kaptener in till presskonferens där de presenterar sina startuppställningar i inledningens bästbollar.
Men inga reportrar får publicera lagen förrän under invigningen, som är om två timmar (kl 17, svensk tid).

Jag återkommer, alltså med lagen – senare.

Torsdag förmiddag och mindre än ett dygn till första start.
Alla som gillar golf börjar känna nerven inför Ryder Cup – och spekulationerna om vilka som får spela tillsammans är i full gång, förstås.
Vi är ett gäng svenska utsända tidningsmän som delar hus och vi satt hela kvällen i går och parade ihop alla med alla.
Jag tror så här om starten:
USA
Tiger Woods och Jim Furyk spelar tillsammans, precis som Chris DiMarco och Phil Mickelson (de paren fungerade bra i senaste Presidents Cup, när USA mötte resten av världen utranför Europa). Sen har Chad Campbell och David Toms spelat bra inspel tillsammans. Återstår sedan fyra rookies, bland annat, så två av dem bildarna kanske en boll. Scott Verplank och Stewart Cink sparas till eftermiddagen.
Europa
Jag är säker på att Colin Montgomeri eoch Padraig Harrington spelar första matchen. Sedan väntar jag mig Darren Clarke och Lee Westwood.
Många tror att Robert Karlsson och Henrik Stenson spelar tillsammans. Det är troligt, men tråkigt: så jag hoppas på Karlsson/Paul Casey och Stenson/David Howell. För så tränar de på ute på banan just nu och det är bra lösningar.
Jag pratade nyss med Robban och han räknar med spel direkt, det är ju svårare att ta en plats i eftermiddagens foursome.
– Jag spelar nog, sa han.
Med vem?
– Jag trivdes bra med Olazabal i går. Men det är överflödets förbannelse, alla är i form och man kan para ihop vilka som helst, så ser det bra ut.
Ollie och Robbie. Ja, kanske är det en lösning.
Ni ser.
Det är bara att fortsättta att gissa och spekulera.
Vid halv fem i eftermiddag, svensk tid, får vi i media veta pairings. Officiellt annonseras de under invigningen, strax därefter.

Vad tror du?
Maila mig.

Från och med nu kommer denna handla om årets Ryder Cup!

Nedan finns mina gamla inlägg om British Open kvar tills vidare, för den som vill läsa.

Tiger vann som väntat och jag har aldrig sett honom så känslomässig. Att första vinsten efter pappans död är en major var säkert speciellt.
Jag pratade lite med Elin också och hon var nästan lika nöjd. Och hade syrran med sig.
Snart firar de med champagne ur The Claret Jug.
Inte första gången.
Men säkert trevligt.

Nu ska det skrivas texter.
Och det är en av de stressigaste kvällarna på året, som vanligt.

Royal Liverpool ligger gulbrun och öde utanför presstältet. 50 000 har tagit sig hemåt och det är bara vi från media kvar.
Jag tror int ens Tiger är kvar i England. Han brukar lyfta snabbt, tillsammans med sina närmaste.

Calle Pettersson var sist av svenskarna att gå av – men inte heller han är kvar i landet. Calle har också rest vidare med familjen. Men han flög reguljärt, inte privat.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Rubber soul”.

Det heter amarillo på spanska.
Gult, alltså.
Sergio Garcia valde gult i dag och de spanska reportrarna i mediatältet är som tokiga. Gult betyder otur i Spanien, i alla fall vid stora uppträdanden.
Klädd i helgult har Sergio nu sjunkit djupt på ledartavlan. I skrivande stund ligger han dessutom i en djup torvbunker.
Calle Pettersson kan bli bäste svensk. Han är sjua, just nu. Det är bra.

Nu får vi väl dessutom börja snegla mot USA och BC Open, där Gabbe Hjerstedt leder inför sista rundan i natt. Det är ingen stor turnering – men det är skapliga pengar och en titel i meritlistan, om han vinner.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Revolver”.

Nork TV har gjort en intervju där Tiger Woods lagom luddigt säger att spel i Scandinavian Masters är tänkbart.
NRK frågade världsettan ”om det kan bli spel i Masters någon gång” och svaret blev:
– Förhoppningsvis.
Men har du planerat det?
– Ja.
Sedan fick inget mer veta, tyvärr.
Vore ju kul om det blev verklighet – men så där brukar det låta, utan konkreta svar, bara antydningar.
TT har talat med Staffan Östlund, vd för Scandinavian Masters, som säger:
– Vi har haft det här spåret öppet ett par år och för samtal med hans agent som varit försiktigt positiv. Och Woods kommentarer i media har ständigt blivit positivare.
Positiva?
För exakt ett år sedan sa Tiger Woods till Helsingborgs Dagblad:
– Jag har övervägt spel i Sverige, inget snack om det, men jag har aldrig funderat på att spela en turnering.
– Men jag kanske åker dit på semester och spelar golf med vänner, med det är i så fall allt.
Det är det mest konkreta svar vi fått i ämnet. Och knappast positivt.
Jag tror på Tiger Woods i Scandinavian Masters när han står på första tee. Inte en dag tidigare. Det vi hör i dag har vi hört förut, lika snyggt inlindat – men utan konkreta fakta. Jag har själv frågat tidigare och det brukar bli ett leende och ett ”vi får väl se, inte omöjligt” som svar.
 
Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”The White Album”.

Funderar på hur Phil Mickelson har det. Tiger Woods har precis anlänt till Royal Liverpool (går ut halv fyra svensk tid) och Mickelson är redan ute på andra halvan av sitt slutvarv.
Mickelson är den kille som förberedde sig bäst. Ingen hade ju sett golfbanan ens på video, så han flög in med sitt privatjet en vecka före turneringen, och spelade så mycket träningsvarv att han lärde känna alla lokala funktionärer.
– Vi spelare är olika. Jag gillar att förbereda mig väl, sa han före The Open.
Mickelson är en märklig kille. Han är en av få i den nya amerikanska generationen spelare födda på 1970-talet som skiter i det där med gym. Han älskar en bra burgare och en chipskväll med döttrarna.
Genomklappningen i US Open, på det allra sista hålet, var en påminnelse om att han även får frispel rent mentalt. Eller som Rick Reilly skriver i Sports Illustrated: ”Att heja på Phil är som att studera ett fyllo som jagar en ballong på kanten till ett stup”.
Inte illa av en kille som är rankad tvåa i världen – och är allt annat än en kopia av Tiger Woods.

Henrik Stenson är i mål, på par för turneringen. Har han tur blir det en plats bland de 50 bästa.
Och snart är det Ryder Cup…

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”A Hard Days Night”.