Räkna med 50 000 åskådare längs repen på Royal Liverpool i dag.
De har inte spelat The Open är sedan 1967 och brist på utrymme var det främsta skälet till lång väntan. Nu har de löst det genom att låna och köpa mark intill, för bland annat tv-byn och VIP-område, men längs hålen är det fortfarande trångt.

235 000 människor har passerat förbi här när de stänger i natt. 1967 var siffran den totala 35 000, om jag minns rätt.
Bara läktarna runt green på hål 18 rymmet 9 000 åskådare.

Veckans publiksiffror:

Inspelningsvarven: 51 000.
Torsdag: 38 500.
Fredag: 50 000.
Lördag: 45 500.
Söndag: Troligen 50 000.

Det är närmare tio tusen åskådare fler än i fjol.

BBC uppskattar att en miljard tv-tittare följt produktionen, i mer än 150 länder.
Är du inte en av dem bör du ge det ett försök. Slå på Viasat senast vid sju, så får du se upplösningen. Jag tror det kan bli dramatiskt.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Help!”

Avgörandet i British Open handlar knappast om de tre, fyra bästa på ledartavlan inför sista rundan.
14 spelare är inom fem slag från ledning.
Jag har sett blåbär vinna den här fina turneringen förut, så jag skulle inte trilla av min lilla pinnstol i mediatältet om segraren finns inom gruppen av namn som Jim Furyk, Hideto Tanihara, Mark Calcaveccia(!!), Andres Romano eller Jerry Kelly.
Gemensamt för nämnda spelare är att jag hellre gräver ner mig i en pottbunker än skriver om deras triumf. But that’s just me.

Bunker, förresten. Henrik Stensson drömmer säkert om sand i natt. Han sumpade en kanonrunda i bunkrarna sista nio. Tänk om…han hade nog varit där uppe och huggit annars.

Nu är det dags att runda av.
En lång vecka lider mot sitt avgörande och förhoppningsvis dramatiska slut.

Jag vänder mig om och ser att jag nästan är sist i tältet (som är större än en fotbollsplan). Ungefär 200 fotografer och 400 reportrar har gjort sitt för idag.
Jag får väl stänga dörren när jag går. Så jag inte släpper ut den svala luften.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”A Hard Days Night”.

Känns som om Tiger la sig i lördagsskuggan och slickade tassarna, i väntan på Det Stora Avgörandet. Eller om han bet på puttern, vad vet jag (men något skönt spel på greenerna blev det i alla fall inte).
Tiger piggnar väl till imorrn, när det är dags. Jag tror fortfarande att han vinner.

Sympatiske Sergio Garcia jagar, kanske kan det bli en bra match sent söndag eftermiddag.
Det finns en liten detalj som alltid kommer att vara en snackis i grabbiga omklädningsrum på touren – en historia som innehåller just Garcia och Woods.
Det är fem år sedan Tiger träffade sin Elin på British Open 2001. Hon jobbade som barnflicka hos Jesper Parnevik, tillsammans med sin tvillingsyster.
Samma vecka presenterades systern för Sergio Garcia – som lär ha fallit lika platt som Tiger gjort inför Elin. Men skillnaden mellan de två golfstjärnorna var att Tiger fick sin prinsessa, Sergio hade inte samma utdelning.
Men jag tvivlar på att de snackar om tjejerna, när dom går ut i ledarbollen och British Open skall avgöras.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Magical Mystery Tour”.

I väntan på nästa möte med Tiger Woods måste Ni läsa avslutningen på gårdagens presskonferens. Lite touch of Sweden, om man säger. Både Björn Borg och frugan Elin fick lite utrymme.
Och med lite eftertanke är det stort att Tiger tokhyllar Björn Borg!

Och håll med om att den liilla frågan från reportern är underbar!

Q. I come from another country and I come from another sport. I come from Italy, and I come from tennis, and a few minutes ago Nick Faldo talked about yourself and Bjorn Borg. He said you are able to control your emotions in many situations like Bjorn Borg. What do you know about Bjorn Borg? What do you know about tennis? And what do you know about Italy, if you can?

TIGER WOODS: Where do I start with this one?
Tennis, I’m an avid tennis fan. I watch tennis all the time. I was a huge Sampras fan and now obviously I’m a huge Federer fan, just love watching them play. And anytime I get a chance to watch them play, I do.
I do follow tennis quite a bit, but as far as any comparison to Bjorn Borg, he’s one of the greatest ever to play the sport. I guess any comparison with somebody that’s played their sport and been considered one of the greatest of all times is awfully flattering because he did it on different surfaces and he was able to control his emotions and played in different generations. What he was able to do has been truly remarkable, especially going from obviously from the French to Wimbledon and making that transition, not everybody can do that.
Italy, lots of garlic. I’ve never been to Italy. I’ve always wanted to go, I just haven’t gotten a chance. My wife has been there a bunch of times and she loves it there and I just wish I could get there and hopefully someday I will.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Let It Be”.

Tigern är utsläppt.
Sergio Garcia, som en gång sågs som den stora utmanaren, hänger på – men är ju ett halvt varv före och kommer förmodlingen att upprepa gårdagens avslutning och rasa.
Henrik Stenson hade ett lysande varv på gång, och publiken längs repen älskade honom, men lika snabbt som det går att trycka i sig en fish and chips, lika snabbt tappade han allt och kom på plus två för dagen. Nio slag på hål 16 var något av ett rekord i svenskt elände, den här veckan. Stackars, stackars Stensson – och snart är det Ryder Cup.

Men Calle P är med i matchen.

Ägnade en bra förmiddag på stora Beatles-muséet i Albert Docks. Skaplig utställning. Men den vita flygeln och ”Imagine” i högtalarna tog mig hårt, jag har alltid varit en John Lennon-mjukis.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Love Me Do” och skrevs redan när John och Paul var ”The Quarrymen” 1958.

Tre svenskar vidare till helgens spel på Royal Liverpool. Det är godkänt.
Men ingen har med toppen att göra.
Det är samma visa varje år, att jag aldrig lär mig att sänka förväntningarna. Men det är svårt, speciellt ett år som detta då fem av de sex svenskarna (alla utom Peter Hedblom) faktiskt vunnit på Europatouren eller i USA (Calle P).
Svenskar vinner, i bland till och med stort. Och ganska ofta.
Men ALDRIG en major.
Det är väl själva fan.

Än är det förstås inte kört. Men det spel vi sett av svenskarna så här långt slår inga gnistor. Stundtals bra, men inte över 18 hål, av någon.

Nu hoppas jag stort på Mikko Ilonen. Trevligare kille var det länge sedan jag träffade. Förstår att Mikko får bo i ”svenskhuset”. Han var med på bilden av det svenska ”kollektivet” häromdagen, men skars bort i produktionen (av utrymmesskäl) och det skäms jag för i dag.

Tiger Woods vinner.
Han är laddad.

Nu ska jag skriva papperstexter.
Solen går ner över det enorma presstältet (som ser ut som en hangar) och kvällsvindarna är ljumma.

Imorrn förmiddag blir det ett besök på Beatles-muséet.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”The White Album”.

Liverpool ÄR ju Beatles både på höjden och tvären. Eftersom jag lyckats bli inbokad på ett rockhotell mitt i centrala stan går det även att höra, både från liveband och karaoke (båda varianterna på mitt hotell i går kväll – och jag bor på första våningen).
Men trots det trevliga omslaget här ovan gillade Beatles aldrig golf. I alla fall inte John Lennon. När polarna bad honom testa en runda svarade han alltid ”Piss off”.

Kläderna på skivomslaget skulle förresten Jesper Parnevik ha kunnat spela med. Under inspelningsvarvet i onsdags bar Jeppe smal slips till sin piké, och lika tajta byxor som vanligt. (Nej, han fick aldrig spela turneringen.)

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Beatles for Sale”. Omslaget är hämtat från singeln.

Jämna plågor för svenskarna, som alltid i British Open.

Tid att ägna några rader åt grannarna.
Finske Mikki Ilonen bor i ”svenskhuset” och är på väg mot sju under par, totalt, Det är mycket, mycket bra. Lek med tanken att en finne vinner en major före en svensk.

Norske amatören Marius Thorp gör sådan succé att norska reportrar får utrymme som aldrig tidigare i golf. Och Marius vet hur man vinner, han tog hem EM för amatörer förra året, och lag-EM med Norge på svensk mark förra veckan. ”Den bäste 18-åring jag sett”, sa Peter Hedblom tidigare i veckan. Lek med tanken att en norrman vinner en major före en svensk.
Nej tack. Ta i trä.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Rubber Soul”.

Dag 2.
Och nu leder Tiger Woods. Nu har Tiger satt tänderna i sina motståndare och väntar på att de ska förblöda.
Men Robban Karlsson är med i matchen och nu ska jag ut och tjata lite på honom.
Övriga svenskar imponerar inte, de är lite överallt med bollarna (som det gärna bli på en links-bana).
Men vi gillar Royal Liverpool mer och mer. Den är rättvis, det finns inga gömda bunkrar eller märkliga kullar som leder till felstudsar.

Jag tror på Niclas Fasth, som går ut i eftermiddag. Får han inte för tuffa vindar kan han vara top 10 innan dagen är över.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-plattan ”Revolver”.

Kvällsmörkret har lagt sig över Cykelsjön och här är intressanta resultat och placeringar efter första dagen i British Open:

1. Graeme McDowell – 6.
Killen vann Scandinavian Masters 2002, nu leder han världens äldsta idrottsevenemang. Men håller inte hela vägen.
2. Tiger Woods – 5.
Avslutade med en eagle. Kan vinna, förstås. Delar andraplatsen med en rad andra spelare. Men ser grinig ut.
7. Carl Pettersson -4.
Den svensk som spelar bäst golf i världen i år. Avslutade med 31 sista nio – det är fantastiskt bra.
7. Mikko Ilonen – 4.
Finländaren har haft det tung – men nu sprakar det till. Är i bra form. Cool kille.

Övriga svenskar har följande resultat:
20. Niclas Fasth – 3.
33. Robert Karlsson    – 2.
68. Henrik Stensson Par
92. Peter Hedblom +1.
125. Johan Edfors +3.

Edfors varv var en besvikelse, annars inget oväntat.

Första varvet avbröts på grund av mörker, men det drabbade ingen spelare du hört talas om.

Sångtiteln i rubriken är från Beatles-EP:n ”Long Tall Sally”.