Ta en titt på det här. Och nu syftar jag inte på Anna Nordqvists förehavanden utan på kollegan i samma boll, Catriona Matthew. Fyra över för några hål sedan, sedan eagle, hole in one och birdie på tre hål. Att komma tillbaka in i matchen kallas det. Nu är Matthew plötsligt delad fyra. /Johan Linderstam
Å andra sidan är vi i England och kan ha blå himmel och 30 varma om en kvart.
Som sagt…
Alfredsson håller i, Nordqvist biter sig fast och Hjorth håller sig kvar inom synhåll från toppen, och med det noterat är det nog bara en tidsfråga innan himlen öppnar sig och det fullständiga helvetet brakar loss. Himlen ser ut som en målning av den spanske muntergöken Francisco de Goya och lovar inte solsken och medgång. Den hintar om dystopiska föreställningar och brant, tung uppförsbacke. De som gick ut på morgonen kommer nog vara glada när de kommer, och de som står och värmer upp slänger nog ett och annat öga mot skyn. Vi gör det, och vi ska inte direkt spela golf. /Johan Libderstam
Alfredsson håller i, Nordqvist biter sig fast och Hjorth håller sig kvar inom synhåll från toppen.
Dags för dagens Kenta Nilsson. Nja, egentligen gårdagens, men
med tanke på att det bara en Kenta Nilsson så har hans förehavanden ingen deadline.Och han är trots allt en av Sveriges få riktigt stora artister.
Hur som, när han gick förbi oss igår efter att Helen Alfredsson gjort bogey på artonde sken han upp som ett helljus i decembernatten och fyrade av årets garv och ett ”lycka till”. Han känner sin fru väl, för när Alfredsson sedan kom ut efter att ha signerat sin 78-runda så sade hon först ”jag har inget att säga”. Men det hade hon. Det finns alltid något att säga, och hon är professionellut i fingerspetsarna. Det ska hon ha cred för.
Och Kenta ska ha cred för att han är Kenta.
/Johan Linderstam
ST ANNES. Solen har gått upp över Englands västkust i dag också och vinden är just nu en smekning jämfört med gårdagens brottningsmatch.
Det talar mycket för att vi kommer få se några lägre scorer i dag. Inte låga då, men kanske inte resultat på 19 över par. Eller så vaknar blåsten om några timmar och de som gick ut i morgonbollarna drog veckans jackpot. Den som lever… jo, faktum är att det pratas om starkare vindar och sporadiskt regn i eftermiddag, men eftersom inte britterna själva litar på väderleksrapporterna så gör inte vi det heller.
Helen Alfredsson har tyvärr inte fått ihop spelet och är just nu tio över par efter su spelade hål i dag och kommer sannolikt missa cutten. Anna Nordqvist har hållit ihop spelet bättre och spelar par än så länge (totalt +6). Maria Hjorth har tyvärr tappat tre snabba slag under morgonen och Karin Sjödin öppnade med två raka bogeys. Synd, för det är läge att sno några bra scorer när chansen finns.
Royal Lytham är kanske inget monster som vädret ser ut just nu, men det är ingen vandring i parken heller. Cutten är nu på sju över par men lär sannolikt stiga. Dryga 10+? Nåt åt det hållet, i alla fall.
/Johan Linderstam
ST ANNES. Det blåser på Royal Lytham i dag. Det sliter så förbannat mycket i sidled att det är jobbigare att ställa sig mot vinden och buga än att göra situps med fötterna på en lagom hög stol.
Och det syns i scorerna. Allt det gröna är rundor över par.
Folk som glider in på 5-10 över par kommer ändå in med leenden och är glada över att vara klara och det finns en del slutsatser att dra av det.
Royal Lytham & St. Annes är just nu ett monster som slukar golfare till frukost, och den tar vad den kommer över. Fullblodproffs? You bet. Oförberedda amatörer? Even better. Allt mittemellan? Everything goes.
Men svenskorna då?
Sophie Gustafson var först in i förmiddags på två över par och den scoren kommer stå sig bra i konkurrensen. Sedan är det Emma Zackrisson på tre över, Louise Stahle på fem över, Helen Alfredsson och Anna Nordqvist på samma (men ute på banan fortfarande) och Nordqvist scorekort bjuder på intressant läsning, trots allt. Ett under efter tre hål, sedan en dubbelbogey följt av fyra raka bogeys.
Då gör man inte high five med sig själv i smyg.
Annars? Jodå, parkeringsplatsen för pressen här är fullt jämförbar med en normalsvensk green i mitten på juli. Varje gång man ställer bilen låter man blicken vandra över backen, andas sedan djupt och tar några snabba steg för att komma bort mot banområdet. Det känns lite som att man gör något dumt, men det är inte vi som har bett att parkera där. Det har vi inte, vi har bara inget val.
Sedan har vi caddiekampen. Vi pratar Kenta Nilsson mot PimPim Johansson. PimPim smet iväg som ett skott efter att Johanna Westerberg va klar med sin runda, men Kenta Nilsson har en sån skön stil att caddies världen över borde klia sig lite i skägget, lägga huvudet på sned och tänka ”fan, är det så man ska se ut och röra sig”. Det är det. Och även om PimPim hade klivit runt med utsvängda jeans, loafers och skinnväst så hade Kenta vunnit på legendpoäng. KO.
Bloggens hotell då? Eftersom ni verkligen vill veta så, jorå. A room with a view. Men det är väl det, och det är inte hotellets fel. Om världen vore en människokropp vore Blackpool en elak jävla finne som återkommer varje sommar.
Nu vet ni det.
/Johan Linderstam
ST ANNES. Bloggen har bytt forum och befinner sig nu i västra England för att hålla två ögon på damernas British Open.
Just nu är det lugnet före stormen. Folk spelar in, hänger på ranchen, står på puttinggreen, käkar en banan i klubbhuset. Det känns som att det är lugnt, men det är tusen och åter tusen tankar som ligger som ett täcke över hela St Annes. Det laddas upp, fokuseras, planeras.
Och medan vi låter spelarna göra det de gör bäst, spela golf alltså, så lägger bloggen några sekunder av sitt liv med att göra det den tror den gör bra, nämligen spekulera. Men bloggen är naiv och saknar insikt, glöm inte det.
I alla fall. En orsak till att England aldrig tog över världen är deras förbannade handfat. Alla som någon gång bott i landet vet vad vi pratar om, och även om det gått nio år sedan undertecknad levde rövare i krokarna så är känslan lika bekant som ens morgontrötta plyte en tidig måndag.
Men arrangörerna har i alla fall varit kloka nog att sätta upp en varningslapp.
Ödmjukhet, kan det också kallas.
Frågan är dock om det är vatten i den andra kranen, eller flytande kväve. Britterna är som bekant inte vänner av mellanmjölken.
/Johan Linderstam
BARSEBÄCK. Man ska veta sin plats, och min verkar med all uppenbarhet vara på en gråspräcklig stol inne i presstältet.
Ute på banan gör man då fan ingen nöjd.
Två snabba hål med Christian Nilsson gav två snabba hålkantsputtar och två bogeys åttan och nian. Sedan två hål med Oskar Henningsson, men ytterligare två hålkantsputtar och två bogeys senare vände vi på klacken och vinklade stegen upp mot klubbhuset igen.
Det gäller att veta sin plats, som sagt, och i samma sekund man kom in i värmen så anlände nybryggt kaffe och bullarna bredvid låg och stirrade på en. Det är signaler som ska tolkas, så nu sitter vi här igen och hoppas på svensk uppryckning med blicken riktade mot en tv och öronen inställda på Göran Zachrissons visa ord.
Just nu är dock inte toppen av ledartavlan något som får någon med patriotisk ådra att njuta. Toppen består av en dansk, en australiensare, en amerikan och en kille från Wales.
Men sedan återfinner vi Oskar Henningsson som precis gjorde birdie på elvan och är med i matchen på allvar igen.
Och var befann sig bloggen?
På en gråspräcklig stol i inne i presstältet, beväpnad med en självinsikt, en nybryggd kaffe och ännu en bulle.
Man ska veta sin plats, det ska man.
/Johan Linderstam
BARSEBÄCK. Vinden har hittat till Barsebäck, och det finns en del slutsatser att dra av det.
Vad som tidigare har varit mojningar på någon klubba är nu två-tre klubbor upp eller ner och det är nog några som gillar det mer än andra.
Lee Slattery är van vid brittiska orkanbyar och kan nog gilla läget, men spanjorerna och argentinarna gör nog inte high fives. En som dock lär vara nöjd är Martin Erlandsson som i går efterfrågade lite mer vind och se på fan – Gud hör bön.
Joakim Haeggman har tillräckligt med rutin för att hålla föredrag i ämnet och känner till vindtunnlarna på Barsebäck. Och det är klassisk vind från havet som gäller, så det är inget nytt under solen utan de som spelat här tidigare kan ha stor fördel.
”Vanlig vind, rätt klurig, men inget ovanligt här”, sade Ove Sellberg när vi snackade tidigare, och han kan omgivningarna vid det här laget.
Stenson? Gick ut 06.50 i morse och radade upp bogeys för att rada upp birdies för att rada upp bogeys. Han slutar på runt delad 75:e plats i den sista SAS Masters på hemmabanan och han kanske ser fram emot Bro Hof 2010. Det lär inte gå sämre då, i alla fall. Fast, fan vet.
Och vi andra om ett år.
Nu ska bloggen ut och ta rygg på spänningen.
/Johan Linderstam