BARSEBÄCK. Det regnar över Barsebäck, och med det sagt kan man dra några slutsatser.
Fortsätter det ösa kommer det här bli en lång tävling, till och med mycket lång.

Banan har förlängts inför årets SAS Masters och mäter nu precis över 7 000 meter, och med våta fairways får man inte mycket studs på köpet. Det är lite som att springa åt fel håll i en rulltrappa – ner eller upp kommer man alltid, men man får jävlarimig slita för resultatet.
Och spelarna kommer få slita hårt här. Spotta i näven, gräva i bagen, kämpa för resultat.

Och flera spelare är redan nu lite lätt brydda över det faktum att de på många par fyra-hål har drive-järntre in.
De är inte vana vid det.
Så det här kan bli intressant.

Avslutningsvis, för den som inte har koll på Barsebäcks närhet till havet är här en liten hint. Från klubbhusets terass, som självklart har pool, är vyn ganska vacker. Synd bara att solen rymt, men det kanske är den eleke jäveln till golfbana som skräms.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Ibland måste man ta tuffa beslut.
Bloggen är egentligen hungrig nog för att beställa in en helgrillad gris till förrätt, men ibland måste man vika sig.

När trycket på dagens buffé i lunchrestaurangen börjar närma sig rent abnorma proportioner är det inte tid för en rövare. En misslyckad sådan och bloggen skulle doppas i tjära, rullas i fjädrar och ställas ut nånstans runt 18:e green som avskräckande exempel.
Tro mig, bilden ovan är bedräglig, det är snäll yta som döljer kollektiv fanskap.

Här tränger man sig inte. Här väntar man snällt på sin tur och en misslyckad pick’n’run skulle skicka ut bloggen på en golgata-vandring från hell.
Och den är vi inte mogen för.

I stället vänder vi snällt stegen tillbaka mot presstältet, ännu en kopp svart kaffe och skiter ur oss några rader från förmiddagen. Stenson har vittjat vit soffa i pk-rummet, pratat om viljan att vinna. Hanson har pratat om viljan att slå Stenson och behålla titeln, Parnevik har pratat om Watson, höfter och framtiden och Robert Karlsson har pratat om sitt öga. Logiskt sett så kretsade varje fråga kring problemen han haft. Han spelade proam i förmiddags, hans andra 18-hålsrunda på ett bra tag, och han skrattade mest uppgivet när vi undrade hur det gick.
I morgon åker han tillbaka till Monaco, på fredag ska han återigen undersökas av specialister och sedan få svaret vi alla hoppas på: du är på väg att bli bra, PGA-mästerskapen kan gå vägen.
Men ska vi vara ärliga mot varandra så ser det nog ganska mörkt ut och Karlsson sitter med ryggen rak och är medveten om det.
– Jag skulle helst av allt vilja spela World Cup till hösten, säger han, och det säger en hel del. Han har inga förväntningar om den här säsongen, bara förhoppningar, men kommer överleva om de inte går i lås.

Han är en bra kille, Karlsson. Hoppas han reder sig snart.

/Johan Linderstam

BARSEBÄCK. Det svänger fort ibland.

För två kvällar sedan såg vi Tom Watson snubbla framför idrottshistorian som just skulle skrivas – nu rör sig bloggen i ett helt annat forum där historia med garanti kommer författas, men av en helt annan grad.

I år är det sista gången SAS Masters kommer spelas på Barsebäck för en ganska lång tid framöver, kanske någonsin. Nästa år tar Bro Hof över stafettpinnen som fast värd i åtta år framöver, och vad dom händer sedan vet ingen.
Blir det jubel och klangföreställningar utmed Mälaren, toppspelare på schemat och en formidabel succé kan nog tävlingen checkat in i Bro för att stanna, och blir det så står vi framför ett kärt avsked.

Alla som spelat Barsebäck vet vilken pärla det är som vilar utmed kusten, och med solen på himlen och havet mot horisonten så är det en helhetsupplevelse som man gärna vill ha en date med. Och i år känns banan bättre än kanske någonsin, även om en blå himmel och ljummen vind bidrar med förförelsen. Man nonchalerar liksom en del eventuella sköhetsfläckar.

Men men. Några förändringar står hur som helst på schemat för att göra Barsebäck 2009 vassare, och några exempel har ni här.

Tre hål (13, 15, 17) har förlängts, bunkrarna byggts om på nästan hela nian ut, plus hål tio och elva, och dessutom spelas elvan nu som ett par fyra i stället för par tre.
Det ger oss en par 73-upplevelse mot Turnberrys par 70, och Barsebäck spelas nu över 7 000 meter lång… och det är långt. Vilka det gynnar? Fan vet, men kanske Stensons spoon kan regera över vidderna.

Han har inte varit någon vän av sin driver, men han kan Barsebäcks alla skrymslen, snår och vinklar och kommer så klart ge allt för att vinna inför hemmapubliken.
Men det vore kul om någon som är lite mer okänd för den stora publiken klev fram och gav de stora en match.

Jag hoppas på Joel Sjöholm. Det är en artist som förtjänar en sådan här scen, helt klart.

/Johan Linderstam

Stewart Cink har slagit spiken i kistan och kastat nyckeln. Old Toms utslag till höger och Cink mitt i gatan på sista och detta är klart.

Det är omöjligt att inte säga att det känns som ett gigantiskt antiklimax men Stewart Cink och Old Tom får välförtjänta applåder när de vandra in mot artondes green.

Grattis Stewart Cink och grattis Tom Watson, du har vunnit allas hjärtan trots att magin inte räckte hela vägen den här gången.

en fantastisk tävling är slut. Nu väntar diverse presskonferenser och skrivande av texter.

Tack till er som hängt med och jag ska försöka avsluta och sammanfatta lite senare.

Han har varit som en linjal hela tävlingen och träffat 75 procent av fairways de första tre dagarna. Nu pullade han driven på 17:e 20 meter vänster om fairway upp i tjocken och det här ser tufft ut. Nu fick han inte ut bollen utan kom bara lite närmare fairway.

Det lutar åt Stewart Cink ganska kraftigt nu och han har gjort det bra. Kan han peta i en birdie nu så känns det ganska klart.

Superpar av Old Tom och nu blir Cinks putt lång.

Men han sänbker stensäkert och leder fortfarande med ett.

Nu sjuttonde där det kan hända grejer.

Tom Watson tappade utslaget helt på sexan och drog den rätt ut i spenaten. Han får absolut inte tappa mer än ett slag här nu. Tänk på att det är slaggolf, så varje slag räknas. Det är inte hålen som vinns.

Om han är med i matchen efter det här hålet ska han nog vara nöjd. I och för sig så har folk gjort kvintuppelbogeys (fem över) i den här tävlingen, fråga Anthonty Kim, så inget är avgjort förrän den fete sjunger.

/Johan Linderstam

Ett slag ner och i spenaten på det svåra sjätte hålet. Den slänten har jag halkat omkring lite i och om det kan hjälpa Watsons boll att hitta ett bättre läge så inte mig emot. Det känns som han behöver häxa i ett par därifrån annars kan det bli för tufft.

Cink ser stabil ut och lär minst tvåputta sin tiometare. Watson ser trött och sliten ut och börjar förmodligen känna att missen på 18:e var tung.

Nu slår han en bra chip till tre meter och kan rädda paret.

Hål 5 är ett monster, som sagt. Fråga annars Henrik Stenson (läs mer nedan). Både Cink och Watson gick i pottbunkern kort om green, men Cink hade öppnare läge och slog den mycket bättre medan Watson tvingades lyfta upp den kort.

Watson slog en lång kanonputt och räddade par, men Cink satte en birdie från tre meter och leder.

Det är ganska enkla förutsättningar.

Hål 5, 6, 17 och 18 ska spelas som vanligt slagspel. Har ingen vinnare korats efter det kommer hål 18 liras sudden death, om och om igen till helvetet fryser till is – om de nu inte går att dela på.

Men troligtvis har vi en segrare om fyra hål.

Jag tror att Cink tar det, med två slag. Det innebär i sin ur att Watson antagligen vinner eftersom jag är en sopa på att tippa.

/Johan Linderstam