Att vara Ryder Cup-kapten, alltså.
Den skotske gosegubben är 45 år fyllda men han har inte lärt sig att hantera att det finns andra människor än han själv på golfbanan.
På ett sätt är det naturligtvis underbart med profiler som vågar visa känslor men att han nästan undantagslöst hoppar på fotografer eller funktionärer börjar kännas…. mesigt…. tjatigt… fegt…. allt möjligt töntigt.
Kan han inte börja veva mot en medspelare eller en domare eller någon i en någotsånär ljämställd position?
Jar börjar tycka att Colin är en jävla tönt som skyller på andra så fort det inte riktigt funkar som han vill.
Det är okej att spelare stör sig på saker i sin omgivning (även om jag tycker att de fasen ska kunna hantera det mesta) men få har det dåliga omdömet att hacka på människor som gör det möjligt för dem att tjäna ganska grova stålar på en sysselsättning som egentligen inte är så självklar att man ska kunna leva på.
Ursäkta att jag lackar ur lite men frågan är väl hur Monty ska kunna hantera all press runt ett Ryder Cup, som ju är lite större än ett mindre ET-event?
Det kommer ju att lura en och annan fotograf i de walesiska buskarna kan man tro. Det enda säkra är att det inte kommer att bli ett lika snällt och friktionsfritt Ryder som senast på Valhalla, det vågar jag lova.

Tebaka efter två veckor i ”Ah-MEE-rikha” (Rory McIlroy säger så, med hård irländsk brytning).
Johan kommenterar här i bloggen at han gillar Dye-banan på Hilton Head island. Jag håller med. Jag var där fram till i torsdags och de där greenerna ser ut som de är gjorda på Legoland. Och de är mer kuperade än vad som framgår i tv.

Chopra och Pettersson missade cutten, men så är de inte i speciellt bra form.
Jag träffade Jacobson på plats oc han utstrålar energi. Finns ingen annan spelare som bjuder på så mycket skratt, som har så många at surra med på rangen, och som ser ut att trivas bäst av alla.
Fidde klarade cutten med en birde på sista hålet, efter 36 hål. Den där puttern som är så bra gjorde sitt jobb när den bäst behövde det.

Träffade även Annika Sörenstam i veckan. En till som utstrålar harmonim, kanske mer än någonsin.
Henne gubbe Mike McGee berättade en kul story. Förra helgen var de henna i nyinköpta huset – som har strandtomt till två sjöar. Och Mike berättade om en utflykt:
– Vi skulle åka vattenskidor och Annika körde båten. Jag skulle upp på skidorna när jag plötsligt såg en alligator på vattenytan. Det var en baby som kanske inte var jättestor. Men hallå? MAMMAN DÅ? Var fanns hon???
– Annika bara skrattade och körde mig runt i cirklar…
Annika log där hon stod bredvid och lyssnade. Sen sa hon med en axelryckning:
– Äh, det där var väl inget. De brukar ju lyfta ut de största alligatorerna. Sist var det en på tre, fyra meter. De får ju inte vara kvar på området.

Hej på er, hoppas att ni som har golfkanalen tittade på PGA tävlingen Verizon Heritage.Banan är en makalös skapelse från 1969 av Pete Dye med en inte helt okänd kille som konsult (Jack Nicklaus). Banan är kort och greenerna är pyttesmå jämfört med många av dom andra PGA stoppen. Antingen älskar man banan eller så hatar man den, spelarna får lov att plocka fram junior touchen och använda fantasin på denna bana som har blivit något av min favorit att kommentera.

3 Svenskar spelar och Daniel Chopra är bäst efter 1 a varvet med en par runda 71. Carl Pettersson kom in på 73 och Fredrik Jacobson hade en ganska jobbig dag på kontoret och slutade på en 76 a. Banan passar väl inte Fidde som en handske direkt, banan är smal som ett stuprör och Fidde som har sveriges bästa närspel gillar att ha lite mer spelrum på drivern.

Leder gör tysk/tjecken Alex Cejka efter en felfri 64 rond, Cejka flydde med sin pappa från Tjeckoslovakien som barn men jag har för mig att han numer bor i Prag.

Samtidigt går en tävling i Georgia på Nationwide touren, Athens Regional Foundation Classic. Där har vi också 3 svenskar som spelar. Oscar Bergman är bäst efter en rond på 68. Jonas Blixt kom in på 72 och Mathias Grönberg provar sin krånglande fot och kom in på 74.

Slängde ut en fråga igår om spelform under sändningen och blev glad att så många svarade att dom spelar mer match och slagspel. Poängbogey är ett spel som passar golfare över 24 i HCP! Slagspel där du verkligen kan se om du blir bättre förordar jag och naturligtvis matchspel.

Skönt att golfsäsongen sätter igån nu så man får röra på sig, spelade med goda vänner igår morse kl 9. Inget scorekort att skriva, bara snacka skit under 18 hål och ha riktigt trevligt. Snabbt gick det och kul hade vi, precis som golf ska vara. ROLIGT

Maila gärna in frågor under sändningen eller när som helst, försöker att svara på frågor under sändningen och dom som inte passar att svara på försöker jag svara på mail. Mailen är golf@viasat.se

Tack för mig, hej

Johan

Lite diskussioner om golfen verkligen hör hemma i den olympiska familjen och utan att riktigt veta vad som gäller, mer än att amatörstämpeln försvann någonstans på vägen och att många grenar är på väg ut på grund av bristande intresse och/eller dålig tevemässighet, måste jag säga att golfen skulle funka både som individuell och lagtävling.
Svårt att säga var den skulle hamna på spelarnas agenda men min känsla är att vissa av spelarna skulle göra ganska mycket för att vinna det första riktiga OS-guldet i golf. Tiger, som redan vunnit allt, skulle definitivt byta 50 PGA-segrar mot ett guld i exempelvis Chicago 2016, lita på det.
Dessutom skulle förmodligen Sverige ha hyfsade medaljchanser om utvecklingen hos Stenson, Norén och några till går som den ska.
På damsidan kommer det också att bli bättre, Caroline Hedwall och Anna Nordqvist kommer att hålla i många år och när de väl tar steget upp så kommer de att stanna kvar.

Nu har jag hämtat mig från Söndagens raffel. Helt otroligt slut där jag räknade bort alla och var på väg att lägga mig innan Perry fick gummi arm! Sen räknade jag bort Cabrera när han var i skogen o röjde! Tänk att det kan svänga så fort i ett spel som är så långsamt!!

Den här veckan tycker jag verkligen att ni som har golfkanalen ska titta på tävlingen från Harbour Town Golf Links. En helt fantastisk bana av Pete Dye, jag tror att Nicklaus var med och hjälpte till på ett hörn. Den är inte så lång men väldigt väldigt smal, Boo Weekley har vunnit dom två senaste åren och älskar banan.

Det är 3 Svenskar i fältet.Chopra, Jacobsson och Pettersson. Sen har dom Els, Immelman, Leonard, Weekley, Baddeley + 134 man till naturligtvis. Gå gärna in på seapines.com och titta på banan så ser ni hur smalt det är, klicka på golf links.

Sen får ni jättegärna maila in frågor på kvällen när jag sitter och försöker tala er genom golfen. mailen är golf@viasat.se

Träffade Pete Dye s son Perry Dye i Turkiet i November och jag frågade just om Harbour Town och varför inte sådana banor byggs nuförtiden. Svaret kan jag inte ge er här men om ni tittar på Golfkanalen torsdag 21.00 så får ni veta mera.

Anmälde mig förresten till min 1 a proffs tävling på 3-4 år igår! Börjar suga lite i golftarmen. Det sominte är så kul är att jag antagligen är 25 år äldre än snittet på fältet i Fjällbacka Open! Får lov att börja träna lite så man inte gör bort sig totalt.

Tack för mig, hej

Johan

Jag är helt slut fortfarande efter nattens golf! Var helt säker på att Kenny Perry skulle få sätta på sig den gröna kavajen. Han hade gjort 4 bogeys på 70 hål!! Sen kom den berömda andnöden som jag skrev om igår. Svårt att förklara känslan men vidrig är den i vilket fall. Tyckte synd om Chad Campbell, han spelade bäst golf av alla 3 när det drog i hop sig. Cabrera är skön att titta på, snabbt går det när han spelar. Han kan till och med prata och smila samtidigt( inte många golfare kan det verkar det som).

Vet inte om ni tänkte på det men det blev ett helt annat spel EFTER det att Tiger och Phil spelat klart och satt scoren. Då verkade det som att dom andra började fokusera på sitt spel och att vinna tävlingen. Särspelet blev lika nervöst som vanligt i en Major, visst är det kul att se spelare vara så nervösa att dom enklaste slag blir amatör liknande. Både Perry och Campell slog perfekta drivar och sedan vek ner sig totalt. Vi har sett massor av exempel på just 2 a slag på 18 e som dom gärna ville slå om.

Colin Montgomery på US Open

Greg Norman på Masters några gånger  och det är är inte sista gången. Majors betyder så mycket för spelarna.

Svenskarna då, jag håller med mina blogg polare när dom skriver att det inte är något fiasko. Men jag är lite trött på att media hela tiden skriver upp dom och nästan gör dom till favoriter! Både Stenson och Karlsson är otroligt bra golfare och är med på top 10 på world ranking. Men det är ingen garanti för att vinna en Major eller vara med och hugga på slutet.

Stenson har ett fantastiskt långt spel, jag har spelat med honom några ggr och det har naturligtvis bara blivit bättre. Det enda jag saknar hos honom är bra puttning. Vi ser varje vecka att närspelet är det som avgör tävlingarna. Annars hade Sergio Garcia vunnit varenda tävling han ställer upp i. Klart att Stenson puttar bra vissa veckor men är tyvärr kommer dålig puttning när den som bäst behövs. Skulle vilja se att han går till någon för att få det att se lite mindre robotaktigt ut. Få ut känslan i stroket.

Karlsson tycker jag har hela paketet men kanske saknar det här jävlar anamma som man riktigt ser i dom allra bästa. Karlsson s attityd att glömma missarna är beundransvärd men ibland måste man kunna bli förbannad och knyta nävarna och säga till sig själv , nu jävlar!

Den svensk som har puttningen är Fredrik Jacobsson men han har tyvärr inte det långa spelet.

Det här kan ha varit det mest spännande Masters jag har sett.

Tack för mig, hej

Johan

Vaknade med Viasat Golfs pausbild i natt och missade all dramatik. Det sista jag såg var  Kenny Perrys som försökte gnugga liv i sitt bleka ansikte och jag minns att jag tänkte: han kommer inte att palla pressen på slutet.
Nu gjorde han ju nästan det men detta nästan är ett ganska stort nästan. Det är skillnaden mellan att vinna och att bli en hedersam tvåa.
Angel Cabrera såg mer avslappnad ut trots att han nästan hela varvet låg några slag bakom. Han var enda icke-amerikan på leaderboarden och det här måste ha svidit i de nationalistiska amerikanska golfhjärtan som kantade Augusta.
Cabrera har visat att han är en spelare som klarar av att hantera majorpress, han avfärdade Tiger, Furyk och i viss mån Fasth på Oakmont och att dessutom vinna på Augusta smäller högt. Den ojämne argentinaren har en högstanivå som få andra och han kan spela under press.
I Perrys fall var det en klassisk kollaps. Det syntes redan på 13:e att han inte vågade slå till birdieputten och sedan fortsatte det och det slutar alltid på samma sätt. Fråga Scott Hoch, Len Mattiece eller för all del Greg Norman hur det känns. Chad Campbell kunde mycket väl ha vunnit, han spelade okej hela varvet och satte en hel del puttar under press. men Cabrera är en roligare vinnare i mina ögon, golfen behöver spelare som kör järnet i alla lägen och Cabrera ler ju också emellanåt.
Svenskarna hade ingen stor tävling och det är lätt att skrika fiasko men det tänker inte jag göra. Både Stenson och Karlsson sköt hyfsade siffror och jag kan inte analysera deras tävling eftersom jag inte såg mycket av deras spel.
Förmodligen satte de alldeles för få puttar från medeldistans och missade förmodligen också en del från korta avstånd. Då är man väck direkt i den här tävlingen.

Packar ihop mina prylar i mediacentret och noterar i mina anteckningar att:

* Angel Cabrera är en enkel man med en snygg kavaj. Kommer från fattiga förhållanden och har gått den långa vägen för att bli mästare på Augusta National.
Sådana vinnare, som tagit skitåren för att bli något, bara måste vi älska.

* Spelarna från Europa var chanslösa. Visst brukar det vara någon med och utmana söndag kväll – men ledartavlen är ledsamt ren från namn som Henrik Stenson, Padraig Harrington, Sergio García och Casey är rankade bland de tio i världen men lämnade klubbhuset när mycket golf återstod.
Trist.

* De amerikanska journalisterna surar förstås. De hade förstås helst sett Kenny Perry som mästare. Han hade ena ramen i kavajen men avslutade darrigt.
Angel Cabrera behövde tolk när han gav sitt segertal och träffade media. Att segraren inte ens kan engelska tycker jänkarna är hemskt, det är väl ändå det minsta man kan begära om en utlänning ska hit och vinna, tycker de.
Jag tycker det är coolt.
Det visar att golfen och Masters är större än amerikanarnas ego.

* Seve Ballesteros fortfarande har en huvudroll. Kampen mot cancer uppmärksammas stort här i USA. Seve kommer för alltid att vara älskad

* Vi trodde att den nya generationen spelare skulle ta över. Det finns många tonåringar som vi lär få se mycket av. Men till sist var det farbröderna som höll i bäst. Det var nära att Kenny Perry blev tidernas äldste segare i en major, 48 år gammal. Om 17 månader kan han spela på veterantouren, då fyller han ett halvsekel.

* Henrik Stensons bästa förklaring av the National lät så här:
”Den här golfbanan vill ju locka dig att lämna spelplanen om du har missat ett slag eller två. Men det är mycket svårare än man tror där ute.”
Ser enkelt ut. Är det inte.

* Hål 17 och 18 är egentligen inga märkvärdiga golfhål. Ändå knäcker de de flesta, även de största. Spelarna är slitna, gör misstag och får betala. Fråga Robert Karlsson. Han tappade fyra slag på 18 de första två dagarna. Sen fick han inte spela mer.

* Angel Cabrera kallas ”El Pato”, ankan, eftersom han gick som en vaggande anka då han var ung.
Smeknamn är vanliga i Argentina.

* Nu är det över. Mitt sjunde Masters. Och jag satt längst fram, längst ner till vänster i mediacentret. Man börjar oftast i en plats längat bak och jobbar sig nedåt, år för år. Nu satt jag med AP och Reuters och de tunga elefanterna, på första raden. Eller de satt med mig.
Vi fanns längst ner till vänster.
Lite som i mediacentrets eget ”Amen Corner”.
”Tynander Corner”, säger kollegorna.
Jag säger förstås inte emot. Här skrevs….ja, inte golfhistoria, men…det var ändå trevligt att ni gjorde mig sällskap i bloggen.
På återseende.

Kenny Perry lämnade Masters via skogen på det andra särspelshålet.
Kvar stod Angel Cabrera, 39, som vann Argentinas första gröna kavaj från Augusta.

Särspelet blir en klassiker.
 

Chad Campbell hade den bästa möjligheten på 18, eftersom de andra två missat green.
Men han var först att lämna. Putten för fortsatt spel slickade hålkanten.

Nu är Perry och Cabrera på hål 10.
Perry är i skogen, trots fantastiska inspel hela veckan.
Cabrera på green.
Fördel Argentina.

Det har aldrig behövts mer än två hål för särspel på Augusta. Blir det ett tredje hål går de tillbaka till hål 18.