Om några timmar är det dags för den årliga Par 3-turneringen, som hålls på en mycker miniatyrbana här intill. Det blir mycket garv och ofta är det barnen som är caddies åt stjärnorna.
Men – ingen vill vinna.
Det finns en tradition som säger att den spelare som vinner par 3-turneringen ALDRIG vinner Masters. Och så har det varit genom alla år.
Svenskarna ville spela i en femboll, men fick nej. Så de fick dela upp sig i två bollar.

När det gäller Maine-Martin och hemresan meddelas nu att den ansvariga resebyrån nu planerat för en hembiljett från Augusta, Georgie. Bra jobbat.
Samtidigt avslöjas nu att US Air, som flög Maine-Martin, tog väl hand om den stackarn när det blev landning i fel delstat. Han fick precis allt de kunde erbjuda, no extra charge, tills han var framme i rätt Augusta, nästa dag. Snyggt jobbat – trots att de bara gjorde sitt jobb och skickade Maine-Martin dit den svenska resebyrån bokat honom.

Förresten svarade jag Tiger Woods på enkätfrågan. Han kan bli nåt. Den här banan borde passa honom.

Nästa världsetta på damsidan, Lorena Ochoa från Mexiko, är på besök i mediacentret. Hon är i Augusta med den biljett Annika Sörenstam prenumererat på i flera år. Trevliga och mycket ödmjuka Ochoa får pris som Årets spelare på LPGA-touren under den årliga pressmiddagen som äre senare i kväll. (Nej, jag ska inte dit…)

Strax efter nio på morgonen och mediacentret är redan välpackat.
Lokaltidningen Augusta Chronicle vill ha med mig i en store enkät om vem som tippas vinna Masters, men eftersom jag alltid varit kass på att tippa svarade jag:
– I belive it will be a duell between ”Tobbe Trollkarl” och ”Lasse Brandeby”. But Brandeby looks like he doesn’t enjoy the spotlight so…
Nej, så svarade jag inte.
Jag tänte svara Tiger Woods eftersom han vinner, men det är trist så jag bad om lite betänketid.

Maila gärna in DITT tips, så jag får lite argument.

I väntan på det kommer är ett välskrivet mail. Med ett oväntat tips.

Thomas!
Janssons, ägg och kaviar och en grön svensk kavaj.
Jag vet, jag drömmer.
Det blir ingen svensk påskfest på Augusta i år heller.
Men jag vill i alla fall se någon svensk som verkligen
har attityd att attackera Augusta.
Inte bara ett skönt gäng som njuter av att vara på
plats.
Jag vill se attityd.
Jag vet, attackerar man Augusta så attackerar banan
tillbaka utan pardon. Det vet Carl, Henrik, Niclas,
Johan och Robert lika mycket som någon annan. Och jag
tror också att attityden finns där.  
Men tyvärr ändå. Big E tar det här.
Ernie Els har fått jobba ifred de senaste månaderna
och har verkligen ingen press på sig. Tror det är dags
i år.
Visst. Hade Els haft en hetare putter så hade han nog
vunnit ett antal Masters vid det här laget.
Tror ändå att han lurar i vassen. Liksom gåsen-Goosen.
Tiger. Visst. Allt annat är ju en skräll egentligen.
Må gott längs Magnolia Lane,
Och Glad Påsk!
// Henrik Eriksson

Är det påsk den här veckan?
Å fan.

Svenska spelare, med sällskap och svenska utslagstider på torsdag.
Kl 15.17 – Niclas Fasth, Arron Oberholser, Zack Johnson.
Kl 16.23 – Henrik Stenson, K J Choi, Mike Weir.
Kl 17.29 – Carl Pettersson, Seve Ballesteros, Paul Goydos.
Kl 17.40 – Robert Karlsson, iIan Woosnam, Tim Herron.
Kl 19.19 – Johan Edfors, Fuzzy Zoeller, Darren Clarke.

Några av er har läst min nättext om Tiger och Elins nya hund. Och undrar föstås vad en Labradoodle är för något. Klicka här så vet ni.

Genom mediacentret har jag sett Tiger Woods, Arnold Palmer, Gary Player  och Phil Mickelson.
Verkar som alla verkligen är här, bland annat Gary Lineker, som jobbar för BBC.
Men coolast även i år, som alltid, är förre Davis Cup-hjälten och Sverige-älskaren och Bond-hjälten: Vijay Amritraj, som jobbar som tv-reporter. Killen har ju spelat med i både James Bond och Star Trek, och varit domare i Miss Universum. Respekt!

Dagens bästa citat:
”Skulle inte bli många poäng här om det var en vanlig onsdags-tävling”.
– Robert Karlsson, om hur Augusta National spelas just nu.

Dagens märkligaste regel ute på golfbanan:
Man får sitta ner på gräset, om det inte stör någon, men man får inte luta sig bakåt och sätta armbågarna i det gröna. För då ligger man och det gör man inte här.

Ni som vill se pairings tittar här.

Det är en jäkla puls på Augusta National, med hela världseliten här och säkert 35 000 åskådare längs repen.
Och det blommar (det sägs att de fryser rötterna så att de kan styra blomningen till den här veckan).
Har nu träffat alla svenska spelare utom Niclas Fasth. Mest sliten verkar Henrik Stenson vara, men det beror säkert på hans allergi.
Både Calle, Robban och Edfors verkar lite väl avslappnade. Det har dåligt med rutin här och jag tror de blir slukade av banan på torsdag och fredag. Tyvärr. Hoppas jag får fel.

Några ord om Morgan Pressel, som 18 år gammal vann sin första major på damtouren, i söndags.
När vi (svenska journalister) satt vid gaten i måndags morse (klockan 05.30!) klev plötsligt Pressel in, helt ensam, med kepsen djupt nere vid ögonen och med Nabisco-pokalen i en ljusblå preesentlåda under armen.
Hon var på väg hem till Boca Raton i Florida, via Atlanta (dit även vi skulle).
Fick veta av en av hennes vänner att de retats med Morgan hela natten eftersom hon hatar att bada, för ”vill inte blöta håret”. Hon badar inte ens i pooler. Men efter segern på Mission Hills blev det obligatoriskt segerdopp i ett vattenhinder.
I dag fick jag veta att  Pressels segerklubbor, hela bagen, plötsligt saknas. Flygbolaget har slarvat bort prylarna. Grattis, liksom.

Maine-Martin meddelar nu att hans plastkort inte fungerar. Magnetremsorna strular. Så nu är han äntligen här, i rätt Augusta,  men har ingen möjlighet att fixa kontanter i Bankomat.

USA Today gör nästan en helsida om golfspelare och namnen på deras barn.
På tidningens hemsida, som finns här, kan läsarna hjälpa till och tipsa Tiger och svenska frugan Elin om ett bra namn för det barn de väntar i sommar.
Oddsen för att en lillgrabb får heta Earl, efter Tigers avlidna pappa, är låga.
Men – Earl?
Knappast det namn Elin kanske planerade i flickrummet, under uppväxten i Stockholm.

På hemsidan kan ni förresten se vad övriga toppspelare har för familjer, med namn.
Henrik Stenson står som singel. det är fel. Han är gift med sin Emma, som även hon är gravid…enligt Klick-ansvariga på Sportbladets golfredaktion.

Ni som mailar och undrar; jo, Maine-Martin är här. Men bagaget saknas. Är väl i  i nån annan av de NIO andra Augusta som finns här i Amerika.

Det blommar i Augusta, precis som alltid.
Intrycken när man är tillbaka här är så många att det är svårt att sortera dem. Men världens bästa mediacenter fungerar pertfekt och jag har en bra plats (veteraner längst ner, rookies längst upp).
Ska ut på världens vackraste golfbana strax men måste först dela med mig av en speciell historia, som redan är en klassiker och som det kommer att talas om internationellt (alltså bland alla i mediacentret).
Vi är en gäng svenska journalister som delar hus vid banan. Men i går kväll stod en säng tom. En av kollegorna på Svensk Golf, vi kan kalla honom Martin, hade inte dykt upp.
Martin har aldrig varit här och var kanske lite nervös, för när han bytt plan i Boston på eftermiddagen flög han till Augusta – men tyckte det var ovanligt tomt i det extremt lilla planet. Extra fundersam blev han vid landningen – när det var snö utanför fönstret.
Martin hade landat i Augusta, Maine, några hundra mil åt fel håll.
Fel Augusta, alltså. Otroligt slarvigt av resebyrån…
Maine-Martin lär dyka upp i dag. Går rykten om att han i skrivande stund befinner sig i en taxi, i rätt Augusta, men chaffisen tar inte kort och Maine-Martin har inga kontanter. Aj aj.
Fortsättning följer.

Nu ska jag promenera ner till Amen Corner.
Men innan jag gör det måste jag bjuda på en bild av Johan Edfors skor.
De ser ut så här, och är en del av den outfit jag skrev om i går.

Morgan Pressel är tidernas yngste segrare i en major. 18 år gammal är det inte ens ett år sedan hon hick ut high school. Hon blir 19 i maj och ska fira segern med att shoppa.
– Ingen kan stoppa mig nu, sa hon efteråt.
Som om hon är van att bli stoppad. För det blir unga tonårstjejer som vill bränna lite för mycket pengar. Men Morgan har råd, hon fick 300 000 dollar för segern.

Första gången jag såg Morgan Pressel spela golf var hon 13 år gammal. Året var 2001 och US Open spelades på Pine Needles i North Carolina. Jag skrev den här texten, som är lite kul att läsa i efterhand.

Dagens text som jag skrev för papperstidningen handlar om något riktigt gripande som följde några år senare. Och berör henne i dag.

Anyway.
Här har ni vad övriga tjejer tjänade i dollar. Ta gånger sju för att få svenska penningar.

2. Suzann Pettersen: 140 945 dollar
9. Mimmi Hjort: 50 114 dollar
31. Annika Sörenstam: 14 116 dollar (mindre än vanligt, va?)
38. Helen Alfredsson: 10 782 dollar.
44. Sophie Gustafson: 8 943 dollar.
61. Lotta Neumann: 4 910 dollar.
61. Carin Koch: 4 910 dollar.

Slutsummering från Nabisco 2007:
Annika Sörenstam storfloppade, Mimmi Hjort överraskade positivt och bara åtta tjejer klarade att gå under par på en allt för tuff golfbana.
Men Sörenstam kommer tillbaka. Jag tror det här ger tändvätska. Sårade rovdjur är farliga.

Nu packar jag ihop och drar till Augusta. Bloggar igen natten till tisdag, efter fakirflyg och lång bilresa.
Ha det!

Suzann Pettersen hade tre slags ledning på hål 15 och började väl fundera på om hon skulle få låna badrock efter segerdoppet. Sedan tappade hon fyra slag på tre hål och slutade tvåa.
Morgan Pressel, som i bästa fall hoppats på särspel, vann sin första major. 18 år gammal. Grät förstås av lycka. Jag tror USA-touren behövde den skrällsegern, ingen amerikanska har vunnit här sedan 1999. De vinner nästan inga majors alls, numera.

Jag lider med Pettersen, som grät av besvikelse när hon gick av sista green. Det blev inte roligare av att hon mötte Pressel, som var på väg mot segerdoppet. Jag stod precis intill och Suzann stannade upp för att gratulera vinnaren med en kram – men den lilla amerikanskan såg henne inte och klev förbi…då gömde Suzann ansiktet i händerna.

Suzann Pettersen har ändå fått ett genombrott. Två andraplatser på två veckor visar  att hon har ett spel som duger på den bästa touren.

Nu ska det skrivas texter till Sportbladets papperstidning. Om tårar av alla de slag. Och lite sörenstamsk ilska/besvikelse.