(Förre NHL-legendaren) Kenta Nilsson dök på mig och kollegan Green från TT, från passagerarsätet på en golfbil.
– Grabbar, kan man få ha lite nytta av er för en gång skull? undrade han.
Visst, svarade vi.
– Hur gick det i matchen?
När Kenta fick veta att Nordirland vände och vann blev han svart i synen.
– Hängde Zlatan nån då?
Det gjorde han ju inte.
– Spelade Kim då? Fan, jag gillar inte att Anders Svensson trippar omkring där på tå. Jag vill ha med Kim!

Kenta är här eftersom frugan Helen Alfredsson spelar. Men han är inte caddie.
Kanske kan det glädja honom att Kim kan bli ett vinnande namn här i Palm Springs utkanter. Det finns sex koreanska spelare med det efternamnet i startfältet.

Nej, det är ingen brandbil.
Det är en golfbil.
En Rolls Royce.
Har även sett en Ferrari på området. I samma förföriska röda färg.

Kollegan Höglund, som fotograferar, kom in i presstältet och nynnade på ”Hon har blommor i sitt hår” men med en annan text. Carin Koch har nämligen  peggar i sitt hår. Många peggar.
Carin har förresten godisläckerheten ”Jelly Beans” som sponsor. (Det var president Reagans favvogodis, om vi nu ska fortsätta spinna på president-teamat från förra inlägget…)
En annan tjej som har godissponsor är Mhairi McKay som har en bad som ser ut som en gul godispåse från M&M.
Tänkte ni behövde veta…

Okey, här kommer senaste noteringarna från öken-banan Mission Hills:

Just nu spelas pro am, proffs med VIP-gäster, precis som igår.
Då spelade skådisen Joe Pesci (”they fuck you at the drive through”), och just nu är det Alice Cooper (som spelar med Mimmi Hjort). Men så har Palm Springs varit Hollywoods partyoas sedan Frank Sinatra tog sin första drink här på 1950-talet. Det syns förresten på gatuskyltarna, här finns ”Dean Martin Drive”, ”Frank Sinatra Drive” och ”Gerald Ford Drive”.
Speaking of presidents. Kollegan Hellsten på Svensk Golf berättar att gamle presidenten George Bush spelade golf här för två veckor sedan – och föll ihop av vätskebrist. Han fördes med ambulans till sjukhus. Men inte till the Betty Ford Clinic, som finns runt hörnet. Där vårdas kändisar för annat än vätskebrist…

Hej igen!

Golfbloggen är tillbaka, nu med täta rapporter från årets två första majors; damernas Nabisco Championship här i Palm Springs och nästa vecka herrarnas Masters i Augusta.

Det har varit regn, storm och kallt i ökendalen utanför Los Angeles, men de lovar vanlig ökenhetta tills tävlingsstarten imorgon, torsdag.

Klockan är strax åtta på morgonen (vi har ju nio timmars tidsskillnad) så nu ska jag ner till övriga svenska tidningsmän (vi bor alla på samma hotell) och käka en obligatorisk bagle till kaffet.

Veckans stora snackis är om Annika Sörenstam bara är världsetta veckan ut. Här kan ni läsa om jakten på hennes ranking som etta.
Maila gärna funderingar kring de båda turneringarna.

Nu firar killarna i det vinnande laget. Jag hör musiken in i mediacentret, det är bra tryck.
Själv blir jag nu utkastad, eftersom jag är sist igen. Men jag hann lämna texterna.
Tack för den här gången.

(Nu drar vaktarena ur sladd,a…NEJöxs
xs
xs
vvvvvvvv

Båda lagen har haft presskonferens. USA först, Europa därefter.
Det var slående att det amerikanska laget var rejält knäckt, inte minst med tanke på svidande förluster i just singelspelet. De hyllade varandra för heoiska insatser, stort ledarskap och stor känsla av revansch och alltihop var rikttigt beklämmande.
Jag önskar verkligen att jänkare i såna här sammanhang kunde säga som det var. Här är det jag hade hoppats höra:
Phil Mickelson:
– Jag är tvåa i världen men bidrgot inte ett jävla dugg. Jag är tyvärr en dålig lagspelare och spelade nog minst en match för mycket.
Tiger Woods:
– Jag gillar faktiskt vanlig slaggolf bättre, för över fyra dagar slår jag nästan vem som helst. matchspel är för chansartat. Nu vann jag bara tre av fem och det är inte godkänt. Jag är etta och borde ha visat större ansvar. Jag är så jävla sur nu…
Chris DiMarco:
– Jag gjorde ju inte heller någonting, trots att jag vet att alla väntade sig att jag skulle fajtas. och när allt var över så ville jag fan inte ge upp, trots att allt var över, men jag borde nog ha klivit av efter 17, istället för att pumpa med näven och förlänga lidandet. Då hade jag ju också sluppit två besök i vattnet på sista hålet. Fan, det var jävligt förnedrande faktiskt.
Jim Furyk:
– Jag var den ende som levererade i parspelet, men tyvärr gick det åt helvete i singel. Paul Casey hade ett otroligt flyt. Jag är skitförbannad på att vi spelade så kasst.

Men, nej, det där hörde vi ju inte.

Det europeiska laget var positivare, av naturliga skäl. Och lätt berusade. Vad de säger kvittar, det var mest skratt och sång och det räcker ju långt.

Henrik Stenson rullade i den avgörande putten och Sportbladet var på plats vid hål 15 när det hände.
Sekunderna före satte Luke Donald segerputten i sin match, för att säkra 14 poäng för att ha delat totalpoängen – och sen rullade Stenson i putten för övertaget, 15 poäng på tavlan.
I historieböckerna är det Henrik Stenson som står som matchvinnare. Just nu står han på klubbhusets terass och har grön peruk på huvudet – och halsar champagne med Robert Karlsson och de andra vinnarna.

Mycket sång nu, festen har redan börjat. Fler och fler blå poäng nu.
Dags att gå ut och delta.
Stenson har fortfarande en har chans att bli historisk med avgörande putten – den roll Niclas Fasth var så nära att få på Belfry för fyra år sedan.

Det spelas drömgolf nu och händer mycket på varje hål.
Men Robert Karlsson har haft två bollar i vatten och förlorade just mot Tiger Woods. Inte mycket att säga om. Bra fajt, det var matchens sista två hålen som avgjorde.

Henrik Stenson imponerar och river ner appåder. Lär vinna sin match mot Vaughn Taylor, för sin första seger i Ryder Cup. Det är stort.

Colin Montgomerie har levererat den första blå poängen, och visat vägen. Han var aldrig i underläge och har visat vägen med blått på ledartavlan hela dagen.

Mitt tips nu: Westwood i den näst sista bollen kan avgöra. Han leder efter fem birdies första nio och är fem up.