Robin Söderling har gjort sitt i Wimbledon, men det finns ju fler svenskhopp.
Eller hur, dubbelspecialisten Robert Lindstedt?
Vilken hjälte han är, 33-åringen.

Hetaste svensken i Wimbledon. Foto: Getty Images

I går kväll satt jag på läktaren och såg honom och Horia Tecau besegra Juan Ignacio Chela/Eduardo Schwank, Argentina, med 6-4, 7-5, 6-2.
Det betyder att bara Jürgen Melzer och Philipp Petzschner kan hindra det svensk-rumänska paret från att vinna Wimbledon.
– Jag fattar det inte. Så här bra är inte jag. Att svara för en sådan prestation här, i Wimbledon. Jag kommer nog aldrig att fatta det här, säger Robert Lindstedt, som har åtta dubbeltitlar på meritlistan.

Lindstedt servade fantastiskt bra under hela semifinalen och bjöd dessutom åskådarna på dagens, ja, kanske till och med turneringens slag.
Ja, jag har i alla fall inte sett något liknande. Lindstedt fick ett bra smashläge i slutet av matchen och klappade till bollen för kung och fosterland.
Tyvärr träffade han med ramen.
Eller tyvärr…
Bollen gick i en hög, hög båge och landade på baslinjen. Schwank fattade då det korkade beslutet att smasha, trots att bollen hade en sådan underskruv att den till formen påminde om en flygande banan.
– Come on, skrek Lindstedt när bollen, som väntat, hamnade i nät.

Jag tog upp den där smashen med Robert Lindstedt efter matchen.
– Fy, fan. Jag har tränat ganska mycket på den på sistone. Det är ju skönt när träningen funkar, sa han och garvade.
Tur är, för er som trodde något annat, något man förtjänar.

Det var fler än jag som gladdes med Lindstedt i går. Sms-gratulationerna rasade in i en sådan takt att han man hade kunna använda hans mobiltelefon som bergborr.

Finalen spelas i morgon, lördag. Då har Robert Lindstedts franska racketsvingande flickvän lämnat London och åkt till Båstad. Snacka om dålig tajming, men Severine Beltrame ska kvala till Swedish Open.

Vill du veta mer om Robert Lindstedt kan jag rekommendera den här fantastiska djupintervjun.

Lindstedts finalplats uppmärksammades förstås på www.sportbladet.se. Det är bra för svensk tennis och kul för huvudpersonen eftersom dubbelspelare sällan får någon uppmärksamhet.

Alla var dock inte helt nöjda.

Det här läsarmejlet trillade in vid 23-tiden:

”Hej
Kul att ni uppmärksammar Lindstedt i Wimbledon. Lika välförtjänt att snacka dubbel som att lyfta fram skidstafett. Trist bara att ni tittar i boken o blundar, ”doldis från Sundbyberg”. Tjaa, har bott i Båstad i 20 år och doldis för er som inte begriper idrott.
Ni har väl en tennisreporter på plats? Sitt inte å hitta på!
MN”

Vill ni veta hur jag inledde mitt svar?

”Hej, Martin Nilsson på Svenska tennisförbundet!”

För alla er som undrar kan jag berätta att Robert Lindstedt flyttade från Sundbyberg till Båstad 1987. För 23 år sedan, alltså. Rätt ska vara rätt.

Jag vet inte när ”MN” kommer att höra av sin nästa gång, men det kan bli när jag skriver ”Robin Söderling från Tibro”. Han bor ju faktiskt i Monte Carlo sedan några år.