Jag har en förkärlek för naturstensmurar! Genom att använda naturens egna byggstenar får man en mur som skiftar i färg och som ser levande ut trots det hårda materialet.

Det är ont om skickliga stenläggare. Att sätta naturstensmur är ett gediget hantverk som kräver många års erfarenhet innan man är fullärd. Kostsamt kan det bli men resultatet blir fantastiskt!

På handelsträdgården hemma såldes sticklingar av lager (Laurus nobilis) i kruka, tätt, tätt men kraftiga och fina. Ett perfekt tillfälle att skaffa sig några lagerplantor.

Försiktigt särade jag på sticklingarna och satte de två kraftigaste i var sin kruka. Nu ska dom få rota sig i lugn och ro för att sen bli toppade i lagom höjd. Med tiden kommer de att förgrenas i toppen och kunna formas som bollar på stam. Av alla de övriga sticklingarna fick det bli en liten bukett att torka. Får duga så länge innan jag kan skörda mina egna lagerblad. Eget är trots allt bäst!

Vad härligt med färg! Jordvivor finns i alla möjliga kulörer och de ger verkligen en färgboost såhär års. Vivan vill ha jämn fuktighet men det får heller inte bli för blött. Ställ den gärna lite svalare och vattna mindre. Sköter man om den sätter den nya knoppar under lång tid och till våren kan plantera ut den i trädgården.

En gång i tiden växte jordvivan vild vid Kullaberg i Skåne men nu finns den inte längre kvar där. I odling har den funnits länge och man kan därför hitta den förvildad ibland där den smitit från rabatterna och korsat sig med vanliga gullvivor. När plantskolorna öppnar för säsongen kan man hitta flera fina namnsorter att plantera i trädgården men såhär års säljs de som billiga krukväxter utan namn. Men vad gör det? Nu kan man verkligen tillåta sig att frossa en smula!

Än ligger ett vitt täcke över marken. Har man inte plockat in planteringslådorna bjuder det tillsammans med snön på vackra grafiska mönster. Kattens spår visar att han fått pulsa. Inte lätt att vara katt i hög snö!

Töms lådorna på jord klarar sig det impregnerade träet bra utomhus hela året. Till våren fylls de igen med jord och växter. Lådorna står på skuggsidan och i år ska här planteras storbladig funkia!

Mosippan hör till de där växterna som man väntat på i många års tid. Lite knepig att få tag på och inte alltid så lättodlad.

Trots namnet hör den inte till de vanliga sipporna utan ingår i en egen familj, Pulsatilla!

Den är otroligt söt med sina rosaskimrande blomkalkar som på våren letar sig upp genom fjolårsgräset. Att odla den i ren sand är ett tips. I vilt tillstånd lär den få extra livsglädje efter skogsbrand.

Nu kan man ju inte fixa skogsbrand på tomten så där utan vidare men en sandbädd kan säkert fixas till. Letar nu med ljus och lykta efter plantor. Har väntat i flera år så det borde vara dags nu.

Är den inte bedårande?