Att ta sig en liten runda i trädgården eller naturen tillhör mina guldstunder. Så här års kanske man tror att det inte finns mycket att hämta till krukor och byttor. Men det finns det! Jag tycker om de vackra dova färgerna hos det som naturen kan bjuda på innan det börjar grönska. De här är resultatet av en liten vandring i trädgården i Bergslagen förra året. Kärleksörtens bruna vissnade blomställningar, blåbärsriset i vatten som snart ska slå ut och vitmossa från kärret i den lilla krukan längst fram. Naturligt och vackert!

De små videkissarna väcker alltid känslor. Så små och sköra men ändå så tuffa när de kryper ur sina vinterskal. På påskbordet har videkvistar sin givna plats.

Vide är lätt att föröka. Bara att sticka ner i en kruka med jord. Bäst är att ta kvistar på tidiga våren, då rotar de sig allra bäst. Själv vill jag gärna ha vide inpå huset för att kunna plocka in kvistar till påsk. Men visst är det lika fina ute som inne?

Små fina glas att sätta kvistar och blommor i kan man inte få för många av. Den här lilla glassettet har Jonas Wagell ritat för Design House. Precis lagom stora för lite påskpyssel. Videkvistar och våreld. För att jorden inte ska synas har jag lindat spansk mossa runt jordklumpen. Kanderade chokladägg i vitt och gult blev fint till.

Ibland är det enkla det finaste. Bara ägg på tråd i björkriset kan räcka.

Av fjolårsgräset fick det bli ett litet bo för marsipanäggen. Ingen är egentligen så förtjust i marsipan så äggen får hör och häpna ligga kvar hela påsken!

Många frösådder mår bra av att stå i miniväxthus. Men plasttråg med genomskinligt plastlock är kanske inte alltid det snyggaste.

Det här fina huset i svartlackat plåt är egentligen till för värmesljus, men jag tycker det blev snyggt tillsammans med de skira gröna bladen. Ett fint ställe att sätta sina allra mest ömtåliga frösådder på. Nu kanske inte just peppar hör hit, men i alla fall. Fint blev det.