Gulltören och vårtörel är riktiga färgklickar så här års. Vanliga och lättodlade! Då är det heller inga växter som det skrivs om eller som dyker upp i trädgårdsreportage. Det är synd för det här är blommor man blir glad av, riktigt glad.

Gulltöreln bildar täta, höga tuvor med ett rundat växtsätt. De egentliga blommorna är små och sitter omgärdade av neongula högblad som sitter kvar länge efter att blommorna lagt ner för året. Gulltöreln har inte många krav på växtplatsen men i riktigt god jord blir den fantastiskt kraftig och hög. Då ser den härligt maffig och exklusiv ut!

Inte lika hög blir den äldre släktingen vårtöreln. Jag kallar den så eftersom den ganska ofta finns kvar på gamla ödetomter och kvarlämnade trädgårdar. Den sprider sig ohämmat till och med på mager jord, en egenskap att ta vara på om man har ett omöjligt ställe i sin trädgård där annat tycks gå om intet. Vårtöreln är lätt att känna igen med sina limegröna tunna blad som sitter spridda utefter stjälken. Klipper man ner den efter blomningen kommer nya friska och dekorativa blad upp igen. Lämnas den får de utblommade blommorna en ganska fin lite rosa ton som också kan vara dekorativa.

Törlar är kort sagt härliga och bör uppskattas efter förtjänst!

Ibland kanske trädgården inte hinns med? Det blir inte av att rensa ogräs, plantera och tukta.

Men det är väl egentligen inte nåt´att bli stressad av? Titta så fint det kan bli om blommor och växter får sköta sig själva under några år. I den här planteringen har ulleternell, kirskål och i bakgrunden gullris, fått sprida sig lite som de vill. Riktigt charmigt faktiskt!

Någon har sagt att smultron överträffar jordgubbar i smak! Sant eller inte så är det i alla fall mer lättskött att ha smultron än jordgubbar. Månadssmultron, ’Fragaria vesca’ på latin, bildar härliga tuvor och klarar sig gott på egen hand. Plantorna ger härligt söta smultron under lång tid!

I den här utställningsträdgården är de planterade med funkia! Härlig kontrast, inte sant? Bra trädgårdskonst med andra ord, att varva det ätliga med prydnadsväxter!

Nu är potatisen stoppad i backen! Det tog lång tid i år. Tidningen som knölarna legat på var från den 22 mars.

Vad som är viktigast när man ska bestämma att det är dags att sätta potatis är faktiskt jordtemperaturen. Det bör inte vara lägre än 8 grader i jorden och även om dagarna är varma kan kalla nätter sänka temperaturen i marken.

Men nu har det varit varm en tid och vi grävde rännor i trädgårdslandet, grundade med hönsgödsel och la de förgrodda knölarna i rännorna. På med vatten och sen maka ihop jorden, kratta och vänta på årets första egna färskpotatis. Något man verkligen längtar till!

Nu har vi nog röjt färdigt i vår backe ner mot sjön. Svårt att tro att här växte tät barrskog en gång i världen. Den togs ner för ett tiotal år sedan, några år innan vi kom hit. När tät skog huggs ner frigörs mycket kväve i marken och det blir en enorm växtkraft och slyet står som spön i backen. Nu har vi under de senaste 6 åren  tagit ner ett 15 tal björkar, röjt sly och hållit efter. Äntligen börjar det se fint ut och man kan låta nya träd få komma upp. Faktum är att en sjöutsikt ofta blir vackrast om den får skimra genom träd och buskar. Smågranarna som kommer upp i mängd tycker jag om och jag sparar dem i små grupper. Det passar fint till björkstammarna och ger också bra skydd för fåglar och smådjur. Och dem vill man ju värna!