Är röd en svår färg? Länge har vi ju älskat det lila, violetta och blå mot silvriga bladverk. Men rött! Kan man ha sån´t i sin trädgård?

Rött är en underbar färg om den används på rätt sätt. Rött har en förmåga att alldeles försvinna i skugga medan den i sol verkligen kan bli ett blickfång. Har du stora avstånd i din trädgård är den röda färgen suverän om man vill skapa något som drar ögat till sig en bit bort, något som skapar djup och dimension. Välj då växter med lite större och tydliga blommor, eller växter som bildar stora blomsterkuddar.

Om utgångsläget i din trädgård är just de kalla färgerna med blått och silver blir det vackrast med djupt blodröda blommor, inte tomatrött eller en röd färg som stöter åt orange. Kan ju bli läckert med kontraster förståss men jag tycker det riktigt blodröda blommorna är vackrast. De har ofta en underbar lyster, som sammet.

Dahliorna har många röda sorter och är tacksamma eftersom de blommar hela sommaren.

Som utplanteringsväxt är petuniorna vanliga. Sorten ’Million Bell’ bildar rundade kuddar. De riktigt blodröda är inte så vanliga i handeln men hittar du den har du en vacker blomsterkudde hela sommaren.

Inte heller så vanligt är det med blodröda liljor, men de finns. Den här sorten har jag fått av en släkting. Tyvärr har vildsvinen ätit upp lökarna i år så jag får glädja mig åt gamla foton i stället.

Man kan ju inte glömma rosorna om man talar om blodröda blommor! Här finns det däremot många sorter att välja mellan. Av rabattrosorna är sorten ’Ingrid Bergman’ skapligt lätt att få tag på. Vacker och reslig.

Av klängrosorna är den här sorten ’First Award’, just en vinnare. Underbara blodröda blommor och lång blomningstid.

Så skaffa lite blodrött till din trädgård och trädgården får en högre puls!

Nu blommar tidbasten på sina nakna grenar. Busken är en gåva och har flyttats från en trädgård i Stockholmstrakten till vårt ställe i Bergslagen. Den är rejält stor men om man flyttar sina buskar på sena hösten när de gått i vintervila kan man flytta förvånansvärt stora buskar och träd. Tänk på alla stora parkträd som planteras på vårvintern i gropas stora som containrar. De överlever!

Vi borde våga flytta mer. Flera av mina egna buskar har flyttat både två och tre gånger. Då har jag haft möjlighet att hitta det optimala stället för mitt skötebarn. Men som sagt, hösten är bästa tiden, så än så länge får man ge sig till tåls.

Påsken är över nu påpekar vän av ordning! Men om man har tur har videkvistarna lyckats överleva och man tycker fortfarande att de små kissarna är fina i sin vas. Då kan hända underverk och små rötter bildas utmed grenen och vips har man en liten planta i stället för en gammal överlevare från påsken.

Det här med att sätta rötter i vatten är en specialité som hela salix-släktet har, det vill säga vide, sälg och pil. De lär dessutom fälla ut ett ämne i vattnet som också får andra växter i vatten att rota sig lättare. Just den här lilla blivande busken – bilden är från i fjol – har jag nu planterat. Den hade nämligen så otroligt vita och fina kissar att jag gärna vill behålla den som buske.

Gillar man lila ska man skaffa sig aubrietia. Vilken färgklick den är så här års! Blommorna sitter tätt, tätt och bildar kompakta kuddar. I Danmark kallas den just blåpude, det vill säga blåkudde på svenska. Allra tätast och finast blir den i full sol, men klarar faktiskt lite skugga också. Blött vill den däremot inte ha, bättre då med lite torrare och gärna kalkhaltig jord.

Att den klarar lite torka gör den lättskött och tålig. Den blir mellan 5 – 10 cm hög och sprider sig lagom sakta. Den blir också så tät att det knappast kommer upp något ogräs i plantan. Bladen är små och en aningen ludna och sitter kvar på plantan hela säsongen. Vintergrön med andra ord och sån´t gillar man ju. I vilt tillstånd växer den i östra medelhavsområdet och att känna till var den växer i vilt tillstånd brukar ge en bra fingervisning om hur den vill ha det för att trivas. Men att den hör till medelhavsväxterna gör ju tyvärr att den kan få svart att klara sig i Sveriges allra kallaste områden.

Lila är den som sagt, men det finns sorter som är cerisefärgade och blekare rosa. Min egen sort, här på bilden, heter ’Blaumeise’ och hör kanske till de vanligaste sorterna. En sann vän i vårträdgården är den!

Visst är de härliga, stolarna från Smedjan i Varberg? Hittade dem på årets Rum och Trädgård i Kista  http://www.rumochtradgard.se. Nu står de på uteplatsen utanför bastun nere vid sjön på vårt ställe i Bergslagen. Vackert grålaserade smälter stolarna in så fint i omgivningen.

De är faktiskt hopsatta bara med rep. Inte en enda skruv! De gör att de är en aningens lösa och följsamma vilket gör att de är sköna att sitta i, faktiskt jättesköna! Just att de är lite så där följsamma gör att de också passar att ställas på sandstranden, där det ibland kan vara svårt att få något att stå stadigt. Kika gärna på Smedjans hemsida => http://www.smedjanbeds.se