Alldeles speciellt söta just nu är alunrotens blommor. Har man valt en sort med ljusrosa blommor mot mörka blad blir man verkligen belönad.

Här de vackra och skira blommorna på sorten ’Rachel’ som har mörkt rödgröna blad och fina vitrosa blommor på tunna skaft. Ett tiotal plantor som planterats i min trädgård de senaste året blommar så vackert nu att jag gärna vill dela med mig.

En av de finaste och mest lättskötta växter man kan tänka sig i kruka för skuggiga lägen är snöflingan. Den klarar sig bra i soligt läge också men blommar vackrare där det både är lite svalare och skuggigare. Oavsett var den står vill den inte torka ut. Då vissnar de små vita blommorna till bruna små prassliga knyten. Men trivs den fortsätter den att blomma långt in på hösten och rensar sig av sig själv. De utblommade blommorna syns knappast. Nu står den på altanen på landet och nog ser det ut som den tänker hålla sig fin resten av sommaren!

Ser du vita blombollar inne bland barrträden i skogen så är års kan det vara getpors du ser! Att det finns en vildväxande rhododendron i Sverige kanske man inte tänker på men skvattram – som den också kallas – hör faktiskt till rhododendronsläktet. Och kryper man nära inpå kan man se vissa liketer med småblommande rhododendron i trädgården.

Skvattram har en väldigt speciell lukt, inte särskilt god om man ska vara ärligt. Myggorna gillar den inte heller och står man ut med att gå omkring och lukta illa, kan man gnida in huden med skvattramblad för att hålla myggorna borta.

Nu finns det ju trevligare användningsområden för skvattram. Som brännvinskrydda har den använts århundraden och varför inte i surjordspartiet i trädgården, med sina snövita blommor? Inte så vanlig, men en kuriositet kan den bli, denna svenska rhododendron!

Det finns nog inte en levande själ som inte får något drömmande i blick om man pratat om en sommaräng. Sommarängen finns som ett ljus i vårt medvetande, nedärvt genom generationers kärlek till naturen.

Men ängen var ändå i vårt gamla bondesamhälle en viktig del av gårdens arbete. Arbetet med ängen bildade ett kretlopp och ängen slogs årligen. Blommor och gräs torkades till hö, hö som vintertid kunde föda ladugårdens kor, getter och hästar. Djuren lämnade ifrån sig spillning som togs tillvara och spreds på våren som gödsel på åkrarna. Åkrarna gav säd till gårdens folk som fick mjöl och bröd och människorna slog följande års äng för att spara hö till kreaturen. År ut och år in, samma viktiga och återkommande syssla.

En äng blir också vackrast om den slås varje år. Vår egen äng i sluttningen ned mot sjön vårdar vi efter gamla metoder, så gott vi har tid och kunskap. Nu glädjer den oss varje år vid midsommartid med en blomming som bara blir ymnigare och ymnigare för varje år. I nutid ger ängen oss vackra sommarminnen istället för dåtidens livsviktiga hö till kreaturen. Men jag tror att folk tyckte om ängen redan då!

Lite svag för vita blommor är jag allt! Särskilt på vårt ställe i Bergslagen där mörka granskogen är bakgrund till många planteringar. Så vackert då med vitt mot den djupgröna bakgrunden.

Bästa vita alliumsorten tycker jag att ’Mount Everest’ är. Alldeles vid uteplatsen har jag planterat dem och de har precis slagit ut sina bollar på högresta stjälkar. Verkligen härliga!