Den här plantan valde jag nästan bara på de otroligt fina blommorna! Kan man gissa vad det är? Den rosa färgen kanske förvillar men det är faktiskt en jordgubbsplanta. Ampeljordgubbe om man ska vara exakt. På en piedestal på den inglasade altanen tänkte jag mig att de fina blommorna skulle förvandlas till drösar av välsmakande jordgubbar. Nu tycks det inte blir så, inte ens i närheten. Gubbarna är krumma och förvridna. Knappast något man vill lägga på tallriken, men blommorna fortsätter att vara precis lika vackra. Tror nog att jag klipper bort karten till förmån för just blommorna, de som jag först föll för.

Hyresgästen vill inte vara med på bild men i holken tror jag den svartvita flugsnapparen har fött upp två kullar med ungar i år. Nu är ungarna flygfärdiga och holken får bli natthärberge för allehanda fåglar under höst och vinter tills det blir dags för nästa års häckande. Blir nog flugsnappare då också. De har varit oss trogna i flera, flera år.

Vi har många holkar på tomten och varje år sätts det upp några ytterligare. På de 10 000 kvadratmetrarna får det plats med en hel del men det är ändå viktigt att man försöker variera holkstorlekarna för att locka olika sorters fåglar. För tätt mellan holkar av samma storlekar kan ställa till bråk mellan konkurrerande fågelhanar som inte gärna vill ha en inkräktare av samma art på för nära avstånd. Men med holkar som är avsedda för olika arter kan man undvika det. En mes bråkar inte gärna med en stare och staren låter mesen vara i fred även om de är nära grannar!

Hortensian fick följa med till landet, komma på sommarbete. Den behöver passas med vatten varje dag och dessutom var den en present, en kär sådan. Och gåvor får oftast lite extra omtanke.

Så nu står hortensian på trappan i samråd med med vackra lyktan i vänta på att få följa med hem till stan när det så småningom blir dags för det.

I en gammal trädgårdsbok läste jag att pelargoner måste planteras om varje år. Den gamla jorden skulle tas bort, eftersom den kunde ”förgifta” plantorna. Så höll jag på i flera år men sällade mig efter en tid till de pelargonkännare som säger att pelargoner blommar rikligast om de får står trångt i krukorna!

Därefter har mina mårbackapelargoner stått väl 5 år i samma krukor och i våras blev det så illa tvunget att plantera om. Den här gången tog jag i från tårna och skaffade riktigt stora korgar. Mening är att de ska stå där i flera år och vara lätta att ta i på vinterförvaring. I stora krukor/korgar torkar de inte torrt så lätt under vintern och det passar mig bra eftersom de lämnas i sommarhuset i flera månader.

Vad händer om pelargoner får så mycket näringsrik jord att växa i? Jo, bladen blir stora som handflator och växtkraften enorm. Och några blommor kan man inte förvänta sig. Men formen på plantorna är fin och färgen friskt grön så jag klagar inte. Med åren kommer blomningen att sätta fart igen.

Nu har jag planterat två stycken daggrosor! Har länge tänkt på den här vackra rosbusken som med sina mörka dagganlupna blad och enkla rosa blommor är så vacker.

Det skrivs inte så ofta eller visas bilder på den här rosen. Kanske anses den vara lite FÖR enkel? Men det är ju just det som gör den så charmig. Inte alls särskilt skrytsam eller prålig. Men lättskött och robust borde den absolut förekomma oftare.

Den blir stor med tiden men eftersom den tål att skäras ned hårt kan man alltid hålla den i en hanterbar storlek. Den tål ganska mager och torr jord och förekommer förvildad i vägrenar och ruderatmark. Blomningen på högsommaren kan vara överdådig och nyponen är vackert formade. En rosenbuske som jag verkligen vill rekommendera!