Bra stövlar på fötterna ska det vara! Varm, torrt och skönt så att man kan vara ute i timmar.

De gamla stövlarna hade spruckit i vecket ovanför ankeln och läckte in vatten. Inte mycket att ha alltså. Därför fick det bli ett besök i skoaffären Hans&Håkan i Nora. Klagade gjorde jag över att de gamla stövlarna hållit så kort tid och att det var dåligt med kvaliteten på stövlar numera. Som barn hade jag minsann gummistövlar som kunde ärvas och hålla i decennier.

Eftersom skoaffärens ägare kan det här med skor, fick jag veta att min barndoms gummistövlar var gjorda av ett gummi som med giftiga tillsatser kunde hålla så länge. Numera är tillverkas stövlarna av gummi utan giftiga tillsatser och tillverkningen är skonsammare mot miljön. Det naturligare gummit är däremot känsligare för värme och torkar ut och spricker om man inte sköter det. Stövlarna ska absolut inte torkas framför öppna spisen och man bör smörja in dem med fett för att de ska behålla sin smidighet och inte gå sönder.

Ja, allt var inte bättre förr och med en bra förklaring är det ok att behöva köpa stövlar lite oftare. I synnerhet när man får besöka den trevliga skoaffären i Nora.

”Less is more” vet ju alla vad det är. Det sparsmakade och avskalade, lite åt japanska hållet, ett ställe där varje växt får prata till punk utan att bli avbruten.

Att skapa snygga, stilfulla trädgårdar med små medel och ett fåtal, bra placerade växter är en konst och jag blir alltid glad när jag ser lyckade resultat.  Är det inte rätt gjort kan det se ödsligt ut och det är inte alltid man måste välja grafiska och strama växter. Det går precis lika bra med våra vanligaste trädgårdsväxter. Hemligheten är liksom kompositionen i sig.

Titta här! Få tydliga växter där de med sina inbördes olikhet hjälper till att lyfta fram varandra. Det yviga gullriset till vänster, de stora tydliga ruggarna av funkia och den stramt klippta buxbomshäcken. Marktegel i små avsatser. Suveränt i sin enkelhet!

Fotot från Norrvikens Trädgårdar i somras.

Skrev i går om stengärdesgård och måste få visa den här vackra och breda gärdesgården på Hofsnäs i Västergötland som vi besökte i somras. Visst är den maffig?

Vill du veta mer om stengärdesgårdar kan du läsa här på Skansens hemsida => http://www.skansen.se/sv/artikel/6-dubbel-stengardesgard

Jag önskar mig en stengärdesgård, en omsorgsfullt lagd stengärdesgård som kan ringla sig genom trädgården. Stengärdesgården på bilden är nylagd och har ännu inte fått någon patina. Med åren kommer löv och barr lägga sig uppe på stenarna, silas ner i mellanrum och springor av regn och smältvatten. Långsamt förmultnar växtdelarna och bildar jordmån för mossor och fetbladsväxter, för kryptimjan och styvmorsviol. Kanske dyker det upp mandelblom där jorden är lite djupare och med tiden blir muren bara grönare och grönare.

Det är inte i alla delar av landet som det förekommit stengärdesgårdar, men i trakter där det varit gott om sten i marken finns murarna kvar och minner om människors slit och möda. Stengärdesgården kunde tjäna som stängsel men var också ett sätt att göra sig av med all sten som brutits upp i åkertegar, sten som bara var i vägen när åkern skulle plöjas.

Men numera lägger vi stengärdesgårdar bara för att det är vackert att se på. Och är den välgjord kan den hålla i många, många år.

Nu tappar tallarna sina kottar. Dags att plocka om man vill ha till julens dekorationer. Är vädret fuktigt utomhus är kottarna slutna och fjällen ligger tätt in till kottens kropp. Men väl inne i värmen, där man torkar dem bäst utspridda på ett fat, vinklar fjällen ut sig till den där karaktäristiska kotteformen. Och inte behöver det göras något mer än så egentligen. Kottar har en sådan fin form att det är dekorativa precis som de är.