Daggrosorna i är nya för i år. Härliga, härdiga och lättodlade blommar de så fint med rosa enkla blommor. Bladverket är blådaggit och grenarna lila.

Men hösten är inte fy skam den heller! Nyponen är vackert lackröda och lyser lång väg.

Jag tror vi lärt oss att uppskatta nyponen mer och mer på våra rosor. Att ha rossorter som blommar hela sommaren är naturligtvis härligt men då kan man inte räkna med att få vackra nypon på sina höstrosor. Och nyponen kan ju vara hur dekorativa som helst. Dessutom är de ju både ätbara och vackra som dekoration till höstens kransar och krukor.

Visst finns det blad som kanske blir ännu lite vackrare än vanliga asplöv? Men höstens allra första brinnande höstlöv brukar alltid locka till plockning. Och om de sedan dansar ner och lägger sig som här på den gamla plankan med alla vackra olikfärgade lavar på, ja då blir ju bilden komplett!

Ju ljusare och kallare hösten blir ju vackrare och starkare blir höstlövsfärgerna. På hösten drar träden tillbaka det gröna klorofyllet ur bladen och då framträder gula och röda färger, färger som under sommaren ”dränkts” av de gröna klorofyllet. De färger som blir kvar i bladen påverkas bland annat av temperaturväxlingar, så ljusa varmare dagar och kalla nätter vill vi ha för att naturen ska bli riktigt färgsprakande.

Nu var det i helgen dags att klippa det sista från kryddlandet. Ja, ”kryddland” är kanske en väl generös beskrivning. Snarare kryddlåda. Eftersom vildsvinen förstörde trädgårdslandet i våras (luften gick alldeles ur mig och någon återställning av trädgårdslandet blev de inte i år) har årets kryddor huserat i en vanlig balkonglåda. Men aldrig har jag haft så fina kryddor!

Världens bästa kryddlåda alltså: tag en gammal sliten balkonglåda, fyll med U-jord, köp krukodlade kryddor på Ica eller Konsum, eller var du nu brukar handla, placera i halvskuggigt läge och du kommer att ha fina färska kryddor hela sommaren. Busenkelt!

I lådan, av standardmått, satte jag: persilja, rosmarin, salvia, basilika, gräslök, timjan, citronmeliss. Om man placerar dem så att olika bladform/färg kontrasterar med varandra så gott de nu går, ser det också väldigt dekorativt ut. På bilden nedan fick också lite malört vara med. Den står faktiskt kvar i gamla landet. I mitten rosmarin och salvia till höger.

Kan inte låta bli att nynna på gamla hitlåten ”Judy min vän du är söt och sorgsen…” när jag tittar på ’Trudy’. Och söt är den verkligen den här minipelargonen! Lämnar man den kvar utomhus under hösten, i svalt och ljust väder och låter den torka en smula blir bladverket så här vackert mörklila. Tillsammans med krondill blev det riktigt häftigt!

’Trudy’ är en gammal pelargonsort och blomningen är diskret med gracila enkla blommor i en fin laxrosa ton. Nu har jag själv inte fått se blomningen ännu eftersom jag fick plantan av en vän för inte alls länge sedan. Jag tror att ’Trudy’ behöver lite mer tid på sig. Tack till dig Gun för gåvan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dimma över sjön och en kulen fuktighet. Träden börjar skifta i höstfärger och i backen är blåbären söta och nästan övermogna. Rönnbären, som det var så mycket av, har fåglarna kalasat på, och tomma rester av klasarna hänger i grenarna. Men vad gör det, det är ju så vackert ändå.

”Hösten är den bästa årstia” sa teskedgumman och jag håller med! Lugnet och fridfullheten, allt som vissnar ner och lägger sig till vintervila. Man blir tolerantare ju längre året går och det som inte hanns med den här säsongen finns kvar till kommande somrar. Skönt att låta det få vara så.