Länge har jag haft på min önskelista att besöka Linnés Råshult i Småland. På Råshult föddes Carl von Linné för nu över 300 år sedan.

På Råshult finns inte bara det lilla knuttimrade hus där familjen  bodde utan också en underbart härligt trädgård, en trädgård såsom den skulle kunna ha sett ut i det gamla självhushållande Sverige. Men trots att man till största delen odlade för nyttans skull kunde man kosta på sig en liten lustträdgård. En sådan finns anlagd på kortsidan till bostadshuset och är som en lite smycke.

Om jag har en fantastik trädgård? Nej, inte alls. Skomakarns barn ni vet!

Men i september förra året bestämde jag mig för att påbörja en renovering av trädgården. Nu finns det nog en bra grundstomme som det skulle kunna gå att ta vara på och utgå ifrån, men mycket måste bort, röjas, föryngras och planteras om.

Grävning är tungt. Särskilt på den del av trädgården där jorden består av slam från tunnelbanebygget i Stockholm på 1950-talet! Fullständigt stenhårt när det är torrt och tungt som bly när det ska grävas. Men grävning blev det och mycket av den gamla jorden slängdes i komposten.

I samband med grävning av alla planteringar tog jag vara på plantorna. Jag lekte plantskola, delade och planterade om. Jag har en stor mängd riktiga etiketter efter åren av plantering hos kunder och nu kom det till användning. Fantastiskt vad mycket det blev! Och nöjd kände jag mig som kunde ta vara på så mycket. Man behöver verkligen inte köpa nytt. Så mycket av de gamla går att återanvända. Alla skott och delade plantor sattes i ny u-jord och bildade nya friska rötter på nolltid. I ungefär en, en och en halv månad stod de i sina krukor innan de planterades ut.

På bilden låga sorter att plantera uppe på berget. Aurikel, olika timjan, skuggbräcka, svingel och kattfot.

Till de där lite spektakulära höstväxterna hör nakna jungfrun! Inte minst namnet kommer man ihåg. Nu kallas den också för tidlösa och sorten på bilden är en prakttidlösa. De tillhör en grupp tidlösor som odlats fram (hybrider) för att få lite extra stora blommor och fina färger.

Så fort lökarna, för det är lökar det är fråga om, finns i handel bör de komma ner i rabatten. Skulle man glömma dem på fönsterbrädan har de en förmåga att blomma direkt ur löken något som faktiskt kan se riktigt dekorativt ut. Ska de ner i jorden bör de sättas nästa 20 cm djupt och med ett avstånd på 10 cm mellan lökarna. De går också utmärkt att dela tidlösebestånd men det göra man klokast i att ta i samband med tidlösans viloperiod i juli. Vackert kan det bli om man sätter tidlösa tillsammans med växter som har sin blomning på våren och som behöver lite extra piff såhär på hösten, till exempel jättedaggkåpa eller bergenia.

Ibland, eller egentligen ganska ofta, tycker jag att det ser så futtigt ut i en nyplanterad trädgård. Särskilt när man planterat buskar, buskar som behöver rejält med utrymme för att utvecklas fint. Där står man med långt mellan plantorna och den frodiga och hopvuxna trädgården känns årtionden bort!

Men det gäller att ha tålamod. Står det för tätt från början blir det lätt en bråtig röra på några år. Och många buskar behöver nästan stå i ensamt majestät för att komma till sin rätt!

Den här underbara syrenhortensian har precis det öppna och fria läge som den behöver för att bli så här vacker. Nu har den många, många år på nacken men är ju verkligen imponerande där den står!

Jag är lite svag för gamla sorter, växter som stått i trädgårdar kanske sen början av 1900-talet. Eller växter som delats och som givits i gåva från mor till dotter, från far till son, växter som funnits i släkten under många, många år.

Vi besökte i somras den gård i Dannike i Västergötland som min makes farfar föddes på i slutet av 1800-talet. Runt flaggstången växte djupröda dahlior i stora fång. De kanske inte har stått där sen farfars tid men enligt gårdens ägarinna har de funnits under mycket lång tid. Att just dahlior får så många år på nacken tycker jag är lite imponerande eftersom de ju kräver att man gräver upp dem på hösten, spara dem till våren för att sätta ut dem för en ny växtsäsong. Det ligger arbete, tanke och omsorg bakom de sparade dahliorna som med åren bara blir fler och fler!

Är du intresserad av gamla växter finns det mycket roligt att läsa på POM:s (Programmet för odlad mångfald) hemsida => http://www.pom.info . Här kan du läsa om gamla sorter och om POM:s arbete. På hemsidan finns också några fina berättelser nedtecknade som beskriver några växters historia bakåt i tiden. Man kan bli öm i hjärteroten för mindre!