Tulpanlök kan inte bara stoppas i jorden. De välformade lökarna har ju en så vacker, kopparbrun ton att de passar precis lika bra ovanpå som under, så att säga.

Titta vilken fint arrangemang där lökarna tillsammans med pinjebarken gör det där lilla extra! Cyklamen, carex, taklök och sedum får stå för det gröna och röda. Den låga och vida terrakottakrukan på en liten fot bär upp det hela. Fotot tog jag i fjol på en av mina många besök på Zetas Trädgård.

Nu är det verkligen hög tid att få ner lökar i jorden. Jag borde ha bestämt sorter och planerat inköpen redan, men de varma dagarna gör att man det känns mer sommar än lökplanterartider.

Påsk- och pingstliljor bör komma i jorden så snabbt som möjligt. De behöver få god tid på sig att skicka ut nya fräscha rötter ur lökarna innan kylan sätter in. Det samma gäller scilla, vintergäck och snödroppar. Egentligen är det bara tulpanlökar som man kan bli sen med.

Dags alltså att göra slag i saken! Men i år får jag tänka om. Alla lökar som jag satte i Bergslagen förra hösten åts upp av vildsvinen som har varit helt hopplösa i år. Inte en lök kvar! Kändes verkligen trist eftersom jag hade satsat på några unika och ovanliga tulpansorter. Och här hemma i Stockholm, där rådjuren härjar i trädgården, går det ju inte alls att ha tulpaner! Så vi får se vad det blir i år.

Jag skrev i går om sommarrudbeckian som blommade så vackert i Bergianska trädgården här i Stockholm.

En annan växt som fortfarande var hur fin som helst var sommarfloxen. Just den här är en Phlox drummondii men de vanliga höstfloxen P. paniculata blommar ju lika vackert den så här års. Höstfloxen har funnits länge i odling och hör till de där trotjänarna som står i trädgårdarna i decennier. Min mamma satte rosa höstflox på landet på 1970-talet och de finns fortfarande kvar.

Odlarna har tagit fram många olika färger genom åren på höstflox, men välj gärna någon av de gamla sorterna. I handeln finns bland annat sorten ’Alma Jansson’ som är lila med vitt höga och sorten ’Ingeborg från Nybro’, vit med lila öga. De äldre sorterna har lite mindre blommor jämfört med nyare hybrider men det är inte alls någon nackdel. Ge dem ett soligt läge med djup, något fuktig och näringsrik jord så kan de bli fina följeslagare i trädgården för många år framöver.

Att besöka Bergianska trädgården olika tider på året är ett toppensätt om man vill hitta en favorit för varje tid på säsongen. Besöket häromdagen gav en härligt injektion av vad september kan bjuda på. September är ju inte bara bollkryssar och ljung!

I en lång plantering bjöd Bergianska på en färgsprakande samling av sommarrudbeckia (Rubeckia hirta) i alla möjliga varma toner av gul, orangerött och brunt. Verkligen läckert.

Sommarrudbeckian köps som plantor helst på våren/försommaren för att den ska hinna växa sig riktigt stor till blomningen i juli – september. Även om den passar att ha i kruka är det nog så att den blir finast i större planteringar där man kan ge den riktigt djup, väldränerad och näringsrik jord. Sol – halvskugga är bästa läget. Då kan man få glädje av den under en lång tid.

Fin och sirlig står rutan i rabatten på sensommaren. Det finns flera sorter i handeln men violrutan,  tycker jag är den vackraste. Den trivs i fuktig, mullrik jord och håller sig finast i halvskugga. Den kan bli nära två meter hög men håller sig oftare runt en och en halv meter. Blommar gör den juli – augusti och är precis på upphällningen nu.

Violrutan ska man krypa nära inpå så att man verkligen ser de underbart fint formade blommorna med de små rufsiga vaniljgula ståndarknippena som dekorativt sträcker sig en bit utanför.

Violrutan är verkligen en juvel för trädgårdens skuggigare delar!