Hos mig är det inte de gula och orangea färgerna som dominerar trädgården strax innan alla löv faller till marken. Då skiftar sceneriet färg och tonerna stöter mer åt rosalila. Färgerna svalnar och det blir extra vackert i sakta duggregn där dropparna bildar små, små runda kuddar på blad och strån. Hypericums bär har blivit blåsvarta och det rosatonade foderbladet sitter som en liten krage runt bäret. Snöbärens kritvita bärknippen blir självlysande i de bleka solstrålarna och undersidan av bergenians stora blad färgas i cerise. Till och med den lilla cypressens yttersta barr gör vad de kan för att smälta in och antar en rostrosa ton. Nu är det som allra vackrast!