Om jag skrev om näver i förra inlägget kanske björkbark ligger nära till hands. Björken har ju fördelen att vara vacker både på in- och utsidan så att säga.

Och krukor, ljusstakar och andra prylar av björk har ju slagit stort! Och visst är björken vacker med sin ljusa bark med de mörka oregelbundna strimmorna. Och varför inte haka på det vitsvarta och matcha med pepitarutiga band i svart och vitt? Riktigt stiligt till de vita hyacinterna. Och det underskattade tallriset igen. Det måste vi har mer av!

Det finns så många bruna nyanser till julen! Pepparkaksbrunt, nötbrunt, kanelbrunt och mandelbrunt! Och näverbrunt! Näver som är ett så otroligt fint material.

Här har jag satt en vit julstjärna i en näverkruka med tunna läderremmar runt midjan. Brunt känns så mjuk och vänligt, varmt och stämningsfullt. Kanelstängerna doftar och pinjekotten finns med igen.

Somligt håller sig in i det sista och till det som håller sig vackert kanske under hela vintern, om det slipper tyngas av tjocka snömassor, är gräsen.

I min egen trädgård har jag en underbart vacker tåtel som blir alldeles halmgul på sena hösten. Och under snöfattiga vintrar står vipporna kvar och de böjda bladen bildar krans runt stråna. Även om snörika vintrar är vackra så de tar andan ur en kan man Ibland önska en vinter med bara millimetertunt snöfjun som lämnar vitt puder över trädgården. En vinter med rimfrost och gnistrande kristaller i vippor och kvarlämnade frökapslar. Då kommer formerna och trädgårdens design fram och det kan bli otroligt vackert.

Kryddor hör julen till och finast smak blir det om man maler kryddorna själv. I de små burkarna har jag saffran, anis och kardemumma. Saffran i lösvikt känns som en lyx och efter att ha sett hur saffransbönder i södra Europa vördsamt skördar och samlar de smala märkena från saffranskrokusen blir man smått andäktig över denna underbara julkrydda. Det krävs 100 000 krokusar för att samla ihop 1 kg saffran och all skörd sker för hand!

Kardemumma är kanske inte lika lyxbetonad men doftar underbart. Stjärnanis doftar underbart den också men är ju framför allt väldigt vacker att se på. Och i ärlighetens namn är det just därför jag har den i glasburk, för att kunna se de fina frökapslarna! Med tunt bomullstyg som skydd kan kryddofterna tränga igenom och sprida sig i julköket innan de krossas i morteln.

Vackra äpplen doftar de också och får ligga som dekoration. När de börjar skrumpna en smula delas de för att hängas ut som fågelmat.

Det är runt stora bänken i köket det mesta händer och när man grejar med växter och julpynt är det här man håller till. Någon kruka eller vas ska tömmas och grenar, kottar och stenar tvättas och sparas för att komma till användning vid något annat tillfälle.

I en hög glascylinder har jag haft lena runda stenar som jag samlat in vid Leipikvattnet i norra Jämtland för många år sedan. Nu landade stenarna på köksbänken tillsammans med några torkade vassvippor, en ärv kristallflakong, ett silverskrin som skulle lämnas på lagning och en cirkelrund ”Drop Stop” från vinflaskan. Och helt plötsligt såg jag att det blev så fint tillsammans, så vackra färger och fina kontraster mellan naturen och den slipade kristallen, mellan silverskrinets cicelerade kant och den enkla foliecirkeln. Ett stilleben kommen ur slump och tillfällighet! Kunde inte gjort det bättre själv.