Hos mig är det inte de gula och orangea färgerna som dominerar trädgården strax innan alla löv faller till marken. Då skiftar sceneriet färg och tonerna stöter mer åt rosalila. Färgerna svalnar och det blir extra vackert i sakta duggregn där dropparna bildar små, små runda kuddar på blad och strån. Hypericums bär har blivit blåsvarta och det rosatonade foderbladet sitter som en liten krage runt bäret. Snöbärens kritvita bärknippen blir självlysande i de bleka solstrålarna och undersidan av bergenians stora blad färgas i cerise. Till och med den lilla cypressens yttersta barr gör vad de kan för att smälta in och antar en rostrosa ton. Nu är det som allra vackrast!

 

Jag är lite svag för gamla växtplanscher och floror där växterna är poetiskt återgivna med stor detaljrikedom, där de är fint tecknade med mjuka vackra färger. Detaljrikedomen kan vara svår att få till med en kamera. Därför är ofta de här gamla bokverken också en god hjälp när man vill artbestämma något ovanligt och spännande man hittat ute i naturen.

Nordens Flora gavs ut med början 1901 och C.A.M. Lindman låg bakom verket. Här beskrevs närmare 650 växter och de flesta bilderna har nu scannats och finns att hitta på webben => http://runeberg.org/nordflor/ . Har man tur kan man hitta bokverket, som består av 3 band, på antikvariat. Då är det bara att slå till!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ännu blommar det i trädgården och en liten bukett så här i grevens tid gick det att få ihop. Liten kärleksört, bara några centimeter hög blommar i rosa, benvedens blad blir rosakantade av frosten och heucherans blad är fortfarande snygga. I bakgrunden sommarens blå hortensiablommor som torkade skiftar i rosa och lila.

Vilket underbart väder! Och vad det sprakar i trädgårdarna! Helt underbart med dessa flammande höstfärger.

Jag har alltid tyckt om den här tiden på året och jag har försökt att tänka höstfärg när jag valt växter till trädgården. Nu är det som allra mest färgsprakande och allra finast är björkspirean som växer alldeles utanför entrén och som skiftar i rosa, vinrött, orange och gult. Japanska lönnen i bakgrunden är fantastiskt vacker den också i sin intensiva blodröda färg. Man kan bli salig för mindre!

 

Nu måste jag få skryta lite. Titta bara här vilka fantastiska orkidéer min snart 90-åriga pappa har på sin fönsterbräda. Han som vuxit upp i en generation där skötsel av krukväxter var ett kvinnogöra!

Läget mot norr vid de stora fönstren är ett idealiskt läge om man vill få orkidéer att blomma om så här rikligt. Vid det här fönstret är det extremt ljust för att vara norrläge och det är vad orkidén behöver för att sätta riktigt många knoppar. En jämn, ganska hög temperatur brukar också vara något den tackar lite extra för. Själv har jag lärt mig att inte vattna orkidéerna så mycket men pappa låter dem ständigt vara fuktiga eftersom det gärna blir torr luft inomhus. Däremot är han noga med att aldrig lämna kvar vatten i krukan och det ger ju som syns resultat. Ja, pappa är bäst!