Ibland, eller egentligen ganska ofta, tycker jag att det ser så futtigt ut i en nyplanterad trädgård. Särskilt när man planterat buskar, buskar som behöver rejält med utrymme för att utvecklas fint. Där står man med långt mellan plantorna och den frodiga och hopvuxna trädgården känns årtionden bort!

Men det gäller att ha tålamod. Står det för tätt från början blir det lätt en bråtig röra på några år. Och många buskar behöver nästan stå i ensamt majestät för att komma till sin rätt!

Den här underbara syrenhortensian har precis det öppna och fria läge som den behöver för att bli så här vacker. Nu har den många, många år på nacken men är ju verkligen imponerande där den står!

Nu har jag planterat två stycken daggrosor! Har länge tänkt på den här vackra rosbusken som med sina mörka dagganlupna blad och enkla rosa blommor är så vacker.

Det skrivs inte så ofta eller visas bilder på den här rosen. Kanske anses den vara lite FÖR enkel? Men det är ju just det som gör den så charmig. Inte alls särskilt skrytsam eller prålig. Men lättskött och robust borde den absolut förekomma oftare.

Den blir stor med tiden men eftersom den tål att skäras ned hårt kan man alltid hålla den i en hanterbar storlek. Den tål ganska mager och torr jord och förekommer förvildad i vägrenar och ruderatmark. Blomningen på högsommaren kan vara överdådig och nyponen är vackert formade. En rosenbuske som jag verkligen vill rekommendera!

Ser du vita blombollar inne bland barrträden i skogen så är års kan det vara getpors du ser! Att det finns en vildväxande rhododendron i Sverige kanske man inte tänker på men skvattram – som den också kallas – hör faktiskt till rhododendronsläktet. Och kryper man nära inpå kan man se vissa liketer med småblommande rhododendron i trädgården.

Skvattram har en väldigt speciell lukt, inte särskilt god om man ska vara ärligt. Myggorna gillar den inte heller och står man ut med att gå omkring och lukta illa, kan man gnida in huden med skvattramblad för att hålla myggorna borta.

Nu finns det ju trevligare användningsområden för skvattram. Som brännvinskrydda har den använts århundraden och varför inte i surjordspartiet i trädgården, med sina snövita blommor? Inte så vanlig, men en kuriositet kan den bli, denna svenska rhododendron!

Tycket för rhododendron går lite i vågor. En gång i världen drömde jag om ett rhododendronberg. Vårt hus ligger på en skogs- och bergstomt och det passar som hand i handske att ha rhododendron där. Rhododendron trivs toppen i fuktiga bergsskrevor och i närheten av tall och gran. Barren från barrträden sänker pH-värdet i jorden och rhododendron hör till de typiska surjordsväxterna.

Men som kommer ett annat intresse i vägen och andra växter tar befälet, eller kanske en hel annan stil! Så av rhododendronberg har det inte blivit så mycket.

Har man vägarna förbi Helsingborg ska man besöka rhododendrondalen i Sofieros slottspark. Då lovar jag att rhododendrondrömmarna tar fart igen. Helt fantastiskt så här i början av juni. Då är det som allra vackrast där.

Nu blommar tidbasten på sina nakna grenar. Busken är en gåva och har flyttats från en trädgård i Stockholmstrakten till vårt ställe i Bergslagen. Den är rejält stor men om man flyttar sina buskar på sena hösten när de gått i vintervila kan man flytta förvånansvärt stora buskar och träd. Tänk på alla stora parkträd som planteras på vårvintern i gropas stora som containrar. De överlever!

Vi borde våga flytta mer. Flera av mina egna buskar har flyttat både två och tre gånger. Då har jag haft möjlighet att hitta det optimala stället för mitt skötebarn. Men som sagt, hösten är bästa tiden, så än så länge får man ge sig till tåls.