Det är inte på alla ställen man hinner vattna och passa. Små lerkrukor direkt i solen torkar ut på nolltid och det kan räcka med en ynka dag innan de gröna drömmarna har torkat. Visst finns det fetbladsväxter att ta till men det kan kanske bli lika fint med några lena runda stenar i vackra krukor från Gränsfors? Garanterat skötsel- och passningsfritt!

Påsken är över nu påpekar vän av ordning! Men om man har tur har videkvistarna lyckats överleva och man tycker fortfarande att de små kissarna är fina i sin vas. Då kan hända underverk och små rötter bildas utmed grenen och vips har man en liten planta i stället för en gammal överlevare från påsken.

Det här med att sätta rötter i vatten är en specialité som hela salix-släktet har, det vill säga vide, sälg och pil. De lär dessutom fälla ut ett ämne i vattnet som också får andra växter i vatten att rota sig lättare. Just den här lilla blivande busken – bilden är från i fjol – har jag nu planterat. Den hade nämligen så otroligt vita och fina kissar att jag gärna vill behålla den som buske.

Underbar söndag har det varit. Äntligen lite värme. Hörde både ringduvan och bofinken idag!

Nu börjar fåglarna så smått leta boplats och de ska börja det mödosamma arbetet att samla material till sitt fågelbo. Ibland händer det att man hittar fågelbon som ramlat från någon grenklyka eller som övergivits av fåglar som bygger nära marken. Man kan förundras över hur fint fåglarna väver samman grenar och gammalt gräs, hur de omsorgsfullt fordrar boet med fjädrar. Här är det inte fråga om något hastverk, här är det gediget ”hantverkskunnande” som gäller.

Man kan hjälpa fåglarna lite på traven genom att hänga ut bomaterial. Här har jag stoppat lin i en gammal fågelmatare för talgbollar. Linet är vanligt tätningslin för rördelar som kan köper på VVS avdelningen på byggvaruhus.

För många år sen hade en granne hängt ut sin päls på vädring och ett talgoxepar for i skytteltrafik för att slita ulltussar ur pälsen till sitt bobygge. Bättre då med lite uthängt lin, eller hur?

Den här fina lilla stenbänken står i min systers trädgård. Den är gjord av en kantsten i granit (sådana stenar som brukar sättas i trottoarkanten) som lagts uppe på två runda granitstenar. Kantstenen är så tung i sig att den snällt ligger stilla på de runda stenarna. Ser ut som en stenåldersbänk från familjen flinta kan man tycka, men den är verkligen härlig att sitta på i vårsolen. Lättskött också eftersom den inte behöver tas in på vintern. Då får den stå kvar i trädgården och bilda fina reliefer under snötäcket!