Flera av de riktigt fina växterna i trädgården är tvååringar, bieneller som det också kallas med en lite snitsigare benämning.

De här växterna sätter frö ett år, utvecklar därefter en bladrosett och blommar året därpå. Hit hör bland annat mariaklocka, nästan alla stockrosor, trädgårdsnattviol och fingerborgsblomma. Fröna kan ligga och vänta i backen i flera år och helt plötslig, just när betingelserna är de rätta, gror de och skjuter fart. Det får den erfara som kanske röjer i en gammal trädgård och överraskas av växter som helt plötsligt dyker upp som gubben i lådan.

Just fingerborgsblommor har vi i mängd på landet. Vissa år mindre och vissa år mer. Försiktig får man vara så att man inte rensar bort bladrosetterna av misstag. Så här ser det ut nu på hösten. Nästa år kommer fingerborgsblommans vackra blomsterstänglar resa sig ur mitten av de mjuka, gröna bladen.

Fast bladen är vackra redan nu, fint dekorerade av aspens stora röda löv.

Man känner sig verkligen välkommen hem efter två veckors semester när klematisen blommar så fint vid trappan. Min favorit har enkla blommor med kronblad i blått som ljusnar i vitt in mot den limegröna mitten. Den är en frösådd planta som jag hittat i gruset under den italienska klematisen som jag haft i så många år. Det är inte alltid de frösådda exemplaren blir finare än föräldrarna men den här blev verkligen lyckad! Från moderplantan har den ärvt en härligt växtkraft och ymning blomning. Jag klipper ner den varje år till sisådär 40 cm och den kommer troget tillbaka med fler och fler stänglar varje säsong. Den står planterad så att nedre delen hamnar i skugga och endast övre delen får sol. Då trivs den allra bäst.

Så håll utkik efter frösådda småplantor under dina klematis. Kanske du får en alldeles ny och spännande sort i din trädgård!

Allium har vi lärt oss att den heter och älskade alliumbollar pryder sin plats i nästan alla sammanhang.

Att den är släkt med vår kära gräslök kan man se och alliumsläktet har många, många olika ”lökar” i sitt sortiment. Bollök, rysslök, praktlök, klotlök, skägglök, snöbollslök och så vidare och så vidare. Många har det gemensamt att bladverket kan se en smula trist ut när blombollen är som allra vackrast. Klokast alltså att sätta lökarna i bakkant av planteringen för att döljas av frodiga växter framför. När de små kronbladen faller av från sina fästen behåller bollarna sin form på höga skaft och är väl så dekorativa som när de blommar. Så småningom torkar fröställningen i blekt halmgult och små svarta frön ger sig till känna. Har man allium av olika sorter i sin trädgård kan det tänkas att fröavkomman blir till en egen liten individ, kanske en smula olika sina föräldrar. Men det kan ju vara ganska kul att se vad det tänkas kan bli!

Att så ett frö känns nästan poetiskt. Ja, kanske inte när man står där med massor med småkrukor, jord över högt och låg, med fröer som trilskas och klippar fast vid fuktiga händer, fröer som är så små att man tappor bort dem i röran.

Men just idén med ett frö, ett frö som sätts i jord för att växa upp, känns ursprungligt och hoppingivande. Så gjorde våra första förfäder (kanske fröfäder!) i Sverige för ca 6000 år sedan när man började odla jorden och blev bofasta. Tidigare hade man varit samlare och jägare men att så och plantera för att få föda var då något nytt. Det sådda fröet var en viktigt början på ett ny typ av liv!

Ännu känns det som vårens sådd banar väg för en ny växtsäsong. Nu viker vintern och det är dags att få jord under naglarna igen!

Läs gärna med i helgens Härligt hemma där jag skriver om frösådd => http://www.aftonbladet.se/featuremagasin/article15592375.ab

De gror och spirar i köksfönstret. Pelargonsticklingarna tar sig bra. Man måste vara tuff och toppa dem ovanför andra bladparet för att de ska förgrena sig och bli kraftigare. Inte så kul när de vuxit upp och blivit decimetern höga men gör man det inte får man höga och gängliga plantor. De med ljusmarmorerade blad är röd herrgårdspelargon en sort jag inte haft tidigare. I framkanten två olika sorters rödbladiga chilipeppar. Den behöver också toppas men ska få växa sig lite högre först! Chilipeppar är så tacksam att odla. Går nästan inte att misslyckas!