Den här plantan valde jag nästan bara på de otroligt fina blommorna! Kan man gissa vad det är? Den rosa färgen kanske förvillar men det är faktiskt en jordgubbsplanta. Ampeljordgubbe om man ska vara exakt. På en piedestal på den inglasade altanen tänkte jag mig att de fina blommorna skulle förvandlas till drösar av välsmakande jordgubbar. Nu tycks det inte blir så, inte ens i närheten. Gubbarna är krumma och förvridna. Knappast något man vill lägga på tallriken, men blommorna fortsätter att vara precis lika vackra. Tror nog att jag klipper bort karten till förmån för just blommorna, de som jag först föll för.

Hortensian fick följa med till landet, komma på sommarbete. Den behöver passas med vatten varje dag och dessutom var den en present, en kär sådan. Och gåvor får oftast lite extra omtanke.

Så nu står hortensian på trappan i samråd med med vackra lyktan i vänta på att få följa med hem till stan när det så småningom blir dags för det.

I en gammal trädgårdsbok läste jag att pelargoner måste planteras om varje år. Den gamla jorden skulle tas bort, eftersom den kunde ”förgifta” plantorna. Så höll jag på i flera år men sällade mig efter en tid till de pelargonkännare som säger att pelargoner blommar rikligast om de får står trångt i krukorna!

Därefter har mina mårbackapelargoner stått väl 5 år i samma krukor och i våras blev det så illa tvunget att plantera om. Den här gången tog jag i från tårna och skaffade riktigt stora korgar. Mening är att de ska stå där i flera år och vara lätta att ta i på vinterförvaring. I stora krukor/korgar torkar de inte torrt så lätt under vintern och det passar mig bra eftersom de lämnas i sommarhuset i flera månader.

Vad händer om pelargoner får så mycket näringsrik jord att växa i? Jo, bladen blir stora som handflator och växtkraften enorm. Och några blommor kan man inte förvänta sig. Men formen på plantorna är fin och färgen friskt grön så jag klagar inte. Med åren kommer blomningen att sätta fart igen.

Kirskål har en beryktad spridningsförmåga och de personer som frivilligt släpper in den i trädgården är lätt räknade. Men kirskålens skira vita blommor är så fina att plocka buketter av att man tar den till sitt hjärta i alla fall. Men släng inte den utblommande buketten i komposten! Gömda kirskålfrön i utspridd kompostjord kan räcka för att starta en mångårig kamp i planteringarna mot kirskålens envisa bladskott.

Ursprungligen är kirskålen, eller kers som den också kallas, en krydd- och medicinalväxt som munkarna förde in i Sverige. Men på grund av den där väldiga spridningsförmågan har den ju sen länge sedan smitit från kryddland och trädgårdar och lever förvildad i naturen som vilken vild växt som helst. Fritt fram att plocka generösa buketter med andra ord!

Det är inte på alla ställen man hinner vattna och passa. Små lerkrukor direkt i solen torkar ut på nolltid och det kan räcka med en ynka dag innan de gröna drömmarna har torkat. Visst finns det fetbladsväxter att ta till men det kan kanske bli lika fint med några lena runda stenar i vackra krukor från Gränsfors? Garanterat skötsel- och passningsfritt!