Nu måste jag få skryta lite. Titta bara här vilka fantastiska orkidéer min snart 90-åriga pappa har på sin fönsterbräda. Han som vuxit upp i en generation där skötsel av krukväxter var ett kvinnogöra!

Läget mot norr vid de stora fönstren är ett idealiskt läge om man vill få orkidéer att blomma om så här rikligt. Vid det här fönstret är det extremt ljust för att vara norrläge och det är vad orkidén behöver för att sätta riktigt många knoppar. En jämn, ganska hög temperatur brukar också vara något den tackar lite extra för. Själv har jag lärt mig att inte vattna orkidéerna så mycket men pappa låter dem ständigt vara fuktiga eftersom det gärna blir torr luft inomhus. Däremot är han noga med att aldrig lämna kvar vatten i krukan och det ger ju som syns resultat. Ja, pappa är bäst!

 

 

 

 

 

 

Kan inte låta bli att nynna på gamla hitlåten ”Judy min vän du är söt och sorgsen…” när jag tittar på ’Trudy’. Och söt är den verkligen den här minipelargonen! Lämnar man den kvar utomhus under hösten, i svalt och ljust väder och låter den torka en smula blir bladverket så här vackert mörklila. Tillsammans med krondill blev det riktigt häftigt!

’Trudy’ är en gammal pelargonsort och blomningen är diskret med gracila enkla blommor i en fin laxrosa ton. Nu har jag själv inte fått se blomningen ännu eftersom jag fick plantan av en vän för inte alls länge sedan. Jag tror att ’Trudy’ behöver lite mer tid på sig. Tack till dig Gun för gåvan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här plantan valde jag nästan bara på de otroligt fina blommorna! Kan man gissa vad det är? Den rosa färgen kanske förvillar men det är faktiskt en jordgubbsplanta. Ampeljordgubbe om man ska vara exakt. På en piedestal på den inglasade altanen tänkte jag mig att de fina blommorna skulle förvandlas till drösar av välsmakande jordgubbar. Nu tycks det inte blir så, inte ens i närheten. Gubbarna är krumma och förvridna. Knappast något man vill lägga på tallriken, men blommorna fortsätter att vara precis lika vackra. Tror nog att jag klipper bort karten till förmån för just blommorna, de som jag först föll för.

 

Hortensian fick följa med till landet, komma på sommarbete. Den behöver passas med vatten varje dag och dessutom var den en present, en kär sådan. Och gåvor får oftast lite extra omtanke.

Så nu står hortensian på trappan i samråd med med vackra lyktan i vänta på att få följa med hem till stan när det så småningom blir dags för det.

I en gammal trädgårdsbok läste jag att pelargoner måste planteras om varje år. Den gamla jorden skulle tas bort, eftersom den kunde ”förgifta” plantorna. Så höll jag på i flera år men sällade mig efter en tid till de pelargonkännare som säger att pelargoner blommar rikligast om de får står trångt i krukorna!

Därefter har mina mårbackapelargoner stått väl 5 år i samma krukor och i våras blev det så illa tvunget att plantera om. Den här gången tog jag i från tårna och skaffade riktigt stora korgar. Mening är att de ska stå där i flera år och vara lätta att ta i på vinterförvaring. I stora krukor/korgar torkar de inte torrt så lätt under vintern och det passar mig bra eftersom de lämnas i sommarhuset i flera månader.

Vad händer om pelargoner får så mycket näringsrik jord att växa i? Jo, bladen blir stora som handflator och växtkraften enorm. Och några blommor kan man inte förvänta sig. Men formen på plantorna är fin och färgen friskt grön så jag klagar inte. Med åren kommer blomningen att sätta fart igen.