Så kommer de vackra asplöven på bordet igen. Älskar den brinnande färgen. Bladen lägger jag som kransar runt ljus och lyktor.

Nu är det dags för helg och ännu har jag inte givit upp hoppet att hitta trattkantareller. Men på det vanliga stället är det för torrt. Stod bara några små förtorkade svampar i backen där det förra året var hur mycket som helst. Naturen är föränderlig och det blir till att ge sig ut på jakt till andra marker.

Skrev i går om stengärdesgård och måste få visa den här vackra och breda gärdesgården på Hofsnäs i Västergötland som vi besökte i somras. Visst är den maffig?

Vill du veta mer om stengärdesgårdar kan du läsa här på Skansens hemsida => http://www.skansen.se/sv/artikel/6-dubbel-stengardesgard

Jag önskar mig en stengärdesgård, en omsorgsfullt lagd stengärdesgård som kan ringla sig genom trädgården. Stengärdesgården på bilden är nylagd och har ännu inte fått någon patina. Med åren kommer löv och barr lägga sig uppe på stenarna, silas ner i mellanrum och springor av regn och smältvatten. Långsamt förmultnar växtdelarna och bildar jordmån för mossor och fetbladsväxter, för kryptimjan och styvmorsviol. Kanske dyker det upp mandelblom där jorden är lite djupare och med tiden blir muren bara grönare och grönare.

Det är inte i alla delar av landet som det förekommit stengärdesgårdar, men i trakter där det varit gott om sten i marken finns murarna kvar och minner om människors slit och möda. Stengärdesgården kunde tjäna som stängsel men var också ett sätt att göra sig av med all sten som brutits upp i åkertegar, sten som bara var i vägen när åkern skulle plöjas.

Men numera lägger vi stengärdesgårdar bara för att det är vackert att se på. Och är den välgjord kan den hålla i många, många år.

Nu tappar tallarna sina kottar. Dags att plocka om man vill ha till julens dekorationer. Är vädret fuktigt utomhus är kottarna slutna och fjällen ligger tätt in till kottens kropp. Men väl inne i värmen, där man torkar dem bäst utspridda på ett fat, vinklar fjällen ut sig till den där karaktäristiska kotteformen. Och inte behöver det göras något mer än så egentligen. Kottar har en sådan fin form att det är dekorativa precis som de är.

Visst finns det blad som kanske blir ännu lite vackrare än vanliga asplöv? Men höstens allra första brinnande höstlöv brukar alltid locka till plockning. Och om de sedan dansar ner och lägger sig som här på den gamla plankan med alla vackra olikfärgade lavar på, ja då blir ju bilden komplett!

Ju ljusare och kallare hösten blir ju vackrare och starkare blir höstlövsfärgerna. På hösten drar träden tillbaka det gröna klorofyllet ur bladen och då framträder gula och röda färger, färger som under sommaren ”dränkts” av de gröna klorofyllet. De färger som blir kvar i bladen påverkas bland annat av temperaturväxlingar, så ljusa varmare dagar och kalla nätter vill vi ha för att naturen ska bli riktigt färgsprakande.