Dimma över sjön och en kulen fuktighet. Träden börjar skifta i höstfärger och i backen är blåbären söta och nästan övermogna. Rönnbären, som det var så mycket av, har fåglarna kalasat på, och tomma rester av klasarna hänger i grenarna. Men vad gör det, det är ju så vackert ändå.

”Hösten är den bästa årstia” sa teskedgumman och jag håller med! Lugnet och fridfullheten, allt som vissnar ner och lägger sig till vintervila. Man blir tolerantare ju längre året går och det som inte hanns med den här säsongen finns kvar till kommande somrar. Skönt att låta det få vara så.

Ibland när man är ute och besöker trädgårdar smäller man av bilder med kameran i en sådan fart (helt fel förståss) att man inte riktigt har koll på vad man fotograferar. Väl hemma vid datorn inser man att man borde ha dokumenterat bättre.

Det hade ju varit roligt att kunna tala om vem eller vilka som stod bakom den här otroligt vackra installationen som stod utställd på Norrvikens Trädgårdar i somras. Verbena i bakgrunden. Lavendeln har blommat ut men är lika fin för det. Över kanten hänger silvernjurvinda. Vilken fin kombo i silver och violett mot de vita björkstammarna!

Känner du igen det så hör gärna av dig!

På slutet av sommaren, precis när höstväxterna börjar ta vid i planteringar och rabatter och när nätterna blir kallare och längre är det lättare att komma nära inpå trädgårdens fjärilar. Nu är de lite slöa och loja och bryr sig inte mycket om att man kryper tätt intill med kameran.

Länge satt den här vackra vinbärsfuksen på kärleksörtens knoppar och lät sig villigt fotograferas. Fjärilar berikar verkligen trädgården!

Ibland överträffar naturen oss människor. Här försöker vi i våra trädgårdar, med allsköns planering och bestämda inköp få till en perfekt kombination av färg, form och innehåll, och så får naturen liksom bara till det, utan en minsta inblandning av oss designintresserade trädgårdsidkare.

Den här vackra stranden på Västkusten, inte långt ifrån Varberg, besökte vi i somras. Stora tuvor av strandråg bland de vattenslipade, runda stenarna. Låga vindpinade enar i bakgrunden och gula lavor på hällarna. Det mörka och torra tången ger fin kontrast.

Men inte kunde vi människor hålla oss i styr! Se bara på nedersta bilden där en tomburk visar på vår oförmåga att visa den vackra naturen respekt. Ganska beklämmande, inte sant!

Hyresgästen vill inte vara med på bild men i holken tror jag den svartvita flugsnapparen har fött upp två kullar med ungar i år. Nu är ungarna flygfärdiga och holken får bli natthärberge för allehanda fåglar under höst och vinter tills det blir dags för nästa års häckande. Blir nog flugsnappare då också. De har varit oss trogna i flera, flera år.

Vi har många holkar på tomten och varje år sätts det upp några ytterligare. På de 10 000 kvadratmetrarna får det plats med en hel del men det är ändå viktigt att man försöker variera holkstorlekarna för att locka olika sorters fåglar. För tätt mellan holkar av samma storlekar kan ställa till bråk mellan konkurrerande fågelhanar som inte gärna vill ha en inkräktare av samma art på för nära avstånd. Men med holkar som är avsedda för olika arter kan man undvika det. En mes bråkar inte gärna med en stare och staren låter mesen vara i fred även om de är nära grannar!