De små videkissarna väcker alltid känslor. Så små och sköra men ändå så tuffa när de kryper ur sina vinterskal. På påskbordet har videkvistar sin givna plats.

Vide är lätt att föröka. Bara att sticka ner i en kruka med jord. Bäst är att ta kvistar på tidiga våren, då rotar de sig allra bäst. Själv vill jag gärna ha vide inpå huset för att kunna plocka in kvistar till påsk. Men visst är det lika fina ute som inne?

Små fina glas att sätta kvistar och blommor i kan man inte få för många av. Den här lilla glassettet har Jonas Wagell ritat för Design House. Precis lagom stora för lite påskpyssel. Videkvistar och våreld. För att jorden inte ska synas har jag lindat spansk mossa runt jordklumpen. Kanderade chokladägg i vitt och gult blev fint till.

Ibland är det enkla det finaste. Bara ägg på tråd i björkriset kan räcka.

Av fjolårsgräset fick det bli ett litet bo för marsipanäggen. Ingen är egentligen så förtjust i marsipan så äggen får hör och häpna ligga kvar hela påsken!

Vit krokus i kruka. Så mycket vår det känns!

I trädgården älskas krokusen lika mycket av rådjuren som av mig själv. Krokusen i köket kommer de inte åt. Mot spireariset, som börjar visa sina gröna bladknoppar, står sig de vita blommorna så fint. Pärlhyacinterna i hyacintglasen av miniformat har inte slagit ut ännu. Det blir vita de också.