Jag skrev i går om sommarrudbeckian som blommade så vackert i Bergianska trädgården här i Stockholm.

En annan växt som fortfarande var hur fin som helst var sommarfloxen. Just den här är en Phlox drummondii men de vanliga höstfloxen P. paniculata blommar ju lika vackert den så här års. Höstfloxen har funnits länge i odling och hör till de där trotjänarna som står i trädgårdarna i decennier. Min mamma satte rosa höstflox på landet på 1970-talet och de finns fortfarande kvar.

Odlarna har tagit fram många olika färger genom åren på höstflox, men välj gärna någon av de gamla sorterna. I handeln finns bland annat sorten ’Alma Jansson’ som är lila med vitt höga och sorten ’Ingeborg från Nybro’, vit med lila öga. De äldre sorterna har lite mindre blommor jämfört med nyare hybrider men det är inte alls någon nackdel. Ge dem ett soligt läge med djup, något fuktig och näringsrik jord så kan de bli fina följeslagare i trädgården för många år framöver.

Fin och sirlig står rutan i rabatten på sensommaren. Det finns flera sorter i handeln men violrutan,  tycker jag är den vackraste. Den trivs i fuktig, mullrik jord och håller sig finast i halvskugga. Den kan bli nära två meter hög men håller sig oftare runt en och en halv meter. Blommar gör den juli – augusti och är precis på upphällningen nu.

Violrutan ska man krypa nära inpå så att man verkligen ser de underbart fint formade blommorna med de små rufsiga vaniljgula ståndarknippena som dekorativt sträcker sig en bit utanför.

Violrutan är verkligen en juvel för trädgårdens skuggigare delar!

Det är till Växjö man ska åka om man vill titta på och uppleva den utställningsträdgård som Ulf Nordfjell ritade som en hyllning till Carl von Linné i samband med 300-årsjubileet av dennes födelse 1707. Trädgården ställdes ut på Chelsea Flower Show där den vann guldmedalj.

Jag har läst mycket om denna visningsträdgård och sett många bilder och därför var det med viss spänning som jag besökte den i somras.

Platsen för trädgården var lite vid sidan av, inte så där mitt i som man kanske kunde förvänta sig. Men det var bra eftersom platsen var stillsam och vacker invid en insjö. Nu gjorde jag mitt besök i slutet av säsongen men mycket var fortfarande grönt och blommande. Det mest sevärda i denna trädgård är dock inte växterna utan designen i sig, de fina materialen, siktgatorna och rumsbildningarna. Mycket vackert tyckte jag.

Här nedan en länk till växtlistor och i bildspelet kan du se några av mina egna bilder.

Mycket nöje!

http://www.vaxjo.se/upload/www.vaxjo.se/Tekniska%20förvaltningen/Parker/växtlista.pdf

Solhattar dyker ständig upp i nya skepnader. Länge har vi älskat ’Magnus’, namnsorten av Echinacea (som solhatt heter på latin) som varit vanligast i många år nu. Men så fylls handeln av sorter med fantasieggande namn, som lovar häftiga färger och nyanser. Vad säg om ’Strawberry Shortcake’ eller ’Tomato Soup’?

Men andra är anonyma. Den här krävde nästan att bli fotograferad men någon namn hittade jag aldrig. Men vad gör det? Skön att se på är den i alla fall.

Jag gillar alldeles speciellt mycket planteringar i vandrande skugga! Då får man excellera i olika funkior och ormbunkar, nävor och vackra marktäckare. Skuggtåliga växter har ofta stora blad, inte sällan med vackra marmorvita teckningar.

Den här planteringen är bara ett år gammal men i den fina jorden växer det med sällan skådad kraft och snart är ingen jord synlig. Och det är just precis det som är målet, att ha all jord täckt av skuggans juveler!

Här växer bland annat i framkant en vitbrokbladig vinca som inte är så vanlig. Vinca major ’Vareigata’ heter den på latin. Bladen är lite  större än på den vanliga vincan och växtsättet är lite grövre och mer upprätt. Den här vinca-sorten väljer jag ofta till skuggplanteringar! Runt fötterna breder myskmadra ut sig. En av del allra finaste marktäckarna för halvskuggiga, till skuggiga lägen.