Jag fick några fina krysantemum av min far. Tänker man klassiska julväxter kanske inte krysantemum är det första som dyker upp i huvudet men de snövita blommorna och vackra bladverket kan man absolut räkna med i juletider.

Den gamla brödkorgen fick hysa de två plantorna och med rött sidenband, grovt snöre och rödvita folkloreband kändes det jul med en gång. Fina kontraster mot krysantemumbladen blev det med ris från bergtallarna i trädgården. Några äpplen från fruktfatet av svenska sorten Aroma och pinjekotte från en släktings trädgård i Las Vegas. Med plock från trädgård och kök och sparade gamla grejor blev det riktigt fint!

Det här fina lilla huset är gjort av kanelbark. Inne i huset sätts små ljus och värmen från ljusen får kaneldoften att sprida sig. Spiselfrisen är rätta stället för kanelhuset och det sällskapar så fint med den gamla adventsljusstaken i järn.

Vinterkylan biter lite i kinderna och det är dags att besöka julmarknaden på Zetas trädgård. Åkarbrasor och het glögg håller oss varma. Vi strosar mellan marknadsstånden och borden där kransar, kottar, ris och girlander ligger vackert upplagda. Stilen känns numera igen som en typisk Zetasstil och Victoria Skoglunds ande vilar liksom över allting. Naturmaterial, rost och vackert slitage. Mossbelupet och rustikt men ändå lite flärdfullt. Och med folkloristiska band och lingonplantor känns den gammalsvenska julen närvarande, invand och välkomnande.

Man har sina favoriter! Man tittar på tidigare års decemberbilder och försöker hitta det där som blev lyckat och som man kanske skulle kunna upprepa i år också. Det är ju adventsdags på söndag, tror eller ej!

Den gamla ärvda kopparbyttan, som nog var tänkt för något helt annat en gång i världen, fick komma till heders på den här bilden. Tjocka ljus och mossa från skogen. Lärkottar igen, dessa mina favoriter! Enkelt men rustikt och till nästan ingen kostnad alls! Gjorde sig så fint på den gamla barnbyrån, byrån med nästan 200 år på nacken! Känns som man skulle vilja ha det igen.

Flyger över slättlandskapet runt Arlanda och ska snart landa. Det är lördag eftermiddag och de tunna molnen ligger högt upp i atmosfären. Piloten berättar att temperaturen ligger runt noll. Väl genom molntäcket ser jag att marken är vit av frost i dalsänkor och på norrsidor. Svenskt grått novemberväder och hjärtat slår ett extra slag. Härligt att vara hemma igen i den Svenska gråkalla forsten. Det var frost i Maryland USA också, på morgnarna. Amerikanarna har inga isskrapor i sina bilar och rutorna fick skarpas med kreditkort. Rumporna blev frusna på iskalla skinnsäten.

Här hemma är vi vana och den hämtande bilen var uppvärmd och famnen som välkomnade lite varmare än så.

Frost kan vara magiskt vackert. Se bara här på stenarna på skifferbordet på landet. Kristalltäcket ligger flortunt över ytorna. De behövs bara några ynka solstrålar så smälter isen till vattendroppar som snällt väntar på att få blir nedfrysta till vackra kristaller under kommande natt.