Höst är ju inte bara lövräfsning och en massa jobb. Man måste ge sig tid att pynta lite också. Men eftersom vi lämnade vårt ställe för vintern nu tog jag det enklaste vad naturen hade att bjuda på. Det är ju bara fåglarna och de vilda djuren som ser vad man gjort när man åker därifrån! Därför blev det gransris i krukorna och några kottar. Äpplena åts upp under dagen av oss lövräfsare!

Fast det är roligt när man kommer upp nästa gång att det ser lite välkomnande ut.

Så kommer de vackra asplöven på bordet igen. Älskar den brinnande färgen. Bladen lägger jag som kransar runt ljus och lyktor.

Nu är det dags för helg och ännu har jag inte givit upp hoppet att hitta trattkantareller. Men på det vanliga stället är det för torrt. Stod bara några små förtorkade svampar i backen där det förra året var hur mycket som helst. Naturen är föränderlig och det blir till att ge sig ut på jakt till andra marker.

Nu var det i helgen dags att klippa det sista från kryddlandet. Ja, ”kryddland” är kanske en väl generös beskrivning. Snarare kryddlåda. Eftersom vildsvinen förstörde trädgårdslandet i våras (luften gick alldeles ur mig och någon återställning av trädgårdslandet blev de inte i år) har årets kryddor huserat i en vanlig balkonglåda. Men aldrig har jag haft så fina kryddor!

Världens bästa kryddlåda alltså: tag en gammal sliten balkonglåda, fyll med U-jord, köp krukodlade kryddor på Ica eller Konsum, eller var du nu brukar handla, placera i halvskuggigt läge och du kommer att ha fina färska kryddor hela sommaren. Busenkelt!

I lådan, av standardmått, satte jag: persilja, rosmarin, salvia, basilika, gräslök, timjan, citronmeliss. Om man placerar dem så att olika bladform/färg kontrasterar med varandra så gott de nu går, ser det också väldigt dekorativt ut. På bilden nedan fick också lite malört vara med. Den står faktiskt kvar i gamla landet. I mitten rosmarin och salvia till höger.

En riktigt vacker gunga önskar jag mig.

En gunga att hänga upp i ett högt träd, på långa rep som gör det möjligt att gunga med vida, svepande tag. Så där riktigt romantiskt, drömmande och rofyllt.

Sitsen vill jag ha av tjockt trä som av många rumpor så småningom slits blank och sidenlen. Kraftiga rep med stora knopar, stora som grabbnävar som gör att man känner sig trygg och säker. Så stabil ska den vara att man kan gunga två på samma gång, en som sitter och en som står bakpå. Små barn få sitta i vuxet knä och lycklig blir den unge som äntligen blivit stor nog att få gunga på egen hand.

En sådan gunga önskar jag mig!