Vilket underbart väder! Och vad det sprakar i trädgårdarna! Helt underbart med dessa flammande höstfärger.

Jag har alltid tyckt om den här tiden på året och jag har försökt att tänka höstfärg när jag valt växter till trädgården. Nu är det som allra mest färgsprakande och allra finast är björkspirean som växer alldeles utanför entrén och som skiftar i rosa, vinrött, orange och gult. Japanska lönnen i bakgrunden är fantastiskt vacker den också i sin intensiva blodröda färg. Man kan bli salig för mindre!

Så kommer de vackra asplöven på bordet igen. Älskar den brinnande färgen. Bladen lägger jag som kransar runt ljus och lyktor.

Nu är det dags för helg och ännu har jag inte givit upp hoppet att hitta trattkantareller. Men på det vanliga stället är det för torrt. Stod bara några små förtorkade svampar i backen där det förra året var hur mycket som helst. Naturen är föränderlig och det blir till att ge sig ut på jakt till andra marker.

Visst finns det blad som kanske blir ännu lite vackrare än vanliga asplöv? Men höstens allra första brinnande höstlöv brukar alltid locka till plockning. Och om de sedan dansar ner och lägger sig som här på den gamla plankan med alla vackra olikfärgade lavar på, ja då blir ju bilden komplett!

Ju ljusare och kallare hösten blir ju vackrare och starkare blir höstlövsfärgerna. På hösten drar träden tillbaka det gröna klorofyllet ur bladen och då framträder gula och röda färger, färger som under sommaren ”dränkts” av de gröna klorofyllet. De färger som blir kvar i bladen påverkas bland annat av temperaturväxlingar, så ljusa varmare dagar och kalla nätter vill vi ha för att naturen ska bli riktigt färgsprakande.

Det är inte ofta man stöter på gamla torra döda träd när man är ute i skogen. I ett modernt skogsbruk är de orationella. De torra träden har inget värde och kan dra till sig skadeinsekter. I tätbebyggda om råden kan de också bli en fara för människor som bor där eftersom ett dött träd lättare faller i höststormen.

Men det är lite synd att de försvinner, de torra och döda träden. Det finns många sällsynta skalbaggar och andra småkryp som lever hela sina liv på döda eller döende träd. Och många av de allra mest sällsynta skalbaggarna har minskat i antal just därför att det har börjat bli så ont om döda träd i landskapet.

Nu finns det ett gryende intresse för att spara död ved och den stora eken utanför TV-huset i Stockholm, som det skrevs så mycket om för en tid sen, föll för sågen men forslades sen till Norra Djurgården där den lämnades att bli boplats för allehanda skalbaggar och småkryp.

Så såga inte ner allt dött i trädgården. Ett gammalt äppelträd, knotigt och halvmurket, kan vara både vackert och kan tjäna plats för insekter som älskar gamla murknande träd!

Att ha trädgård kan verkligen ibland innebära annat än att rensa ogräs. Att rensa i skog till exempel!

Själva har vi hur mycket björk som helst och somliga skymmer solen nere på stranden. Då mognar beslutet att låta dem falla för motorsågen! Vårvintern är en bra tid för trädfällning och när alla klabbar är kånkade upp till vedbacken och upphuggna är det dags för stapling!

Vedstapling är en konstart för sig och efter att ha läst Lars Nyttings bok ”Ved” är inspirationen på topp! En rund stapel staplas som ett fint blickfång i trädgården och inte ens duggregn och en oherrans massa knott kan stoppa staplarna! Den kvinnliga delen av trädgårdsbesättningen ojar sig mer över de gräsligt fula mygghattarna från Överskottsbolaget än de faktum att staplarna, trots hattarna, ser ut att ha fått mässlingen av alla knottbett!