Somligt håller sig in i det sista och till det som håller sig vackert kanske under hela vintern, om det slipper tyngas av tjocka snömassor, är gräsen.

I min egen trädgård har jag en underbart vacker tåtel som blir alldeles halmgul på sena hösten. Och under snöfattiga vintrar står vipporna kvar och de böjda bladen bildar krans runt stråna. Även om snörika vintrar är vackra så de tar andan ur en kan man Ibland önska en vinter med bara millimetertunt snöfjun som lämnar vitt puder över trädgården. En vinter med rimfrost och gnistrande kristaller i vippor och kvarlämnade frökapslar. Då kommer formerna och trädgårdens design fram och det kan bli otroligt vackert.

Hos mig är det inte de gula och orangea färgerna som dominerar trädgården strax innan alla löv faller till marken. Då skiftar sceneriet färg och tonerna stöter mer åt rosalila. Färgerna svalnar och det blir extra vackert i sakta duggregn där dropparna bildar små, små runda kuddar på blad och strån. Hypericums bär har blivit blåsvarta och det rosatonade foderbladet sitter som en liten krage runt bäret. Snöbärens kritvita bärknippen blir självlysande i de bleka solstrålarna och undersidan av bergenians stora blad färgas i cerise. Till och med den lilla cypressens yttersta barr gör vad de kan för att smälta in och antar en rostrosa ton. Nu är det som allra vackrast!

Ännu blommar det i trädgården och en liten bukett så här i grevens tid gick det att få ihop. Liten kärleksört, bara några centimeter hög blommar i rosa, benvedens blad blir rosakantade av frosten och heucherans blad är fortfarande snygga. I bakgrunden sommarens blå hortensiablommor som torkade skiftar i rosa och lila.

Vilket underbart väder! Och vad det sprakar i trädgårdarna! Helt underbart med dessa flammande höstfärger.

Jag har alltid tyckt om den här tiden på året och jag har försökt att tänka höstfärg när jag valt växter till trädgården. Nu är det som allra mest färgsprakande och allra finast är björkspirean som växer alldeles utanför entrén och som skiftar i rosa, vinrött, orange och gult. Japanska lönnen i bakgrunden är fantastiskt vacker den också i sin intensiva blodröda färg. Man kan bli salig för mindre!

Jo, det blev lite mer plock från skogen! Inte bara det jag visade igår. Lätt få blodad tand när man kommer in pyntstadiet. En vända till i grannskapet och det blev något att sätta fram på de nybyggda hyllorna på väggen utanför köket.

Den här gången björnmossa och blad från det vilda olvonet som får så vacker blodröd färg på sina blad på hösten. Granris, grankottar och rundslipade stenar blir vackert till. Allt från naturen runt husknuten. Naturen är givmild!