Nu ligger äntligen potatisen på förgroning, utbredda på tidningspapper i en luftig trälåda! Lite sent kan man tycka, men eftersom vintern har tagit tid på sig i år, är det ändå inte för sent. Det tar mellan 4 – 6 veckor innan potatisen grott så pass att den kan sättas i jorden. Bara att hoppas på att det hunnit bli tillräckligt varmt tills dess.

I år blev det sorten ’Maris Bard’ som hör till de potatisar som är riktigt tidiga. Kan vara bra att den är snabb av sig efter som starten var sen. ’Maris Bard’ är en sort som är vanlig i England men i vårt potatisland är det första året.

Potatisen ska ligga ljust och gror bäst i sval rumstemperatur 15 – 16 grader. Är det för varmt blir groddarna gängliga, och det vill man ju inte. Knubbiga små mörkgröna groddar är bäst!

Underbar söndag har det varit. Äntligen lite värme. Hörde både ringduvan och bofinken idag!

Nu börjar fåglarna så smått leta boplats och de ska börja det mödosamma arbetet att samla material till sitt fågelbo. Ibland händer det att man hittar fågelbon som ramlat från någon grenklyka eller som övergivits av fåglar som bygger nära marken. Man kan förundras över hur fint fåglarna väver samman grenar och gammalt gräs, hur de omsorgsfullt fordrar boet med fjädrar. Här är det inte fråga om något hastverk, här är det gediget ”hantverkskunnande” som gäller.

Man kan hjälpa fåglarna lite på traven genom att hänga ut bomaterial. Här har jag stoppat lin i en gammal fågelmatare för talgbollar. Linet är vanligt tätningslin för rördelar som kan köper på VVS avdelningen på byggvaruhus.

För många år sen hade en granne hängt ut sin päls på vädring och ett talgoxepar for i skytteltrafik för att slita ulltussar ur pälsen till sitt bobygge. Bättre då med lite uthängt lin, eller hur?

Att så ett frö känns nästan poetiskt. Ja, kanske inte när man står där med massor med småkrukor, jord över högt och låg, med fröer som trilskas och klippar fast vid fuktiga händer, fröer som är så små att man tappor bort dem i röran.

Men just idén med ett frö, ett frö som sätts i jord för att växa upp, känns ursprungligt och hoppingivande. Så gjorde våra första förfäder (kanske fröfäder!) i Sverige för ca 6000 år sedan när man började odla jorden och blev bofasta. Tidigare hade man varit samlare och jägare men att så och plantera för att få föda var då något nytt. Det sådda fröet var en viktigt början på ett ny typ av liv!

Ännu känns det som vårens sådd banar väg för en ny växtsäsong. Nu viker vintern och det är dags att få jord under naglarna igen!

Läs gärna med i helgens Härligt hemma där jag skriver om frösådd => http://www.aftonbladet.se/featuremagasin/article15592375.ab

Den här fina lilla stenbänken står i min systers trädgård. Den är gjord av en kantsten i granit (sådana stenar som brukar sättas i trottoarkanten) som lagts uppe på två runda granitstenar. Kantstenen är så tung i sig att den snällt ligger stilla på de runda stenarna. Ser ut som en stenåldersbänk från familjen flinta kan man tycka, men den är verkligen härlig att sitta på i vårsolen. Lättskött också eftersom den inte behöver tas in på vintern. Då får den stå kvar i trädgården och bilda fina reliefer under snötäcket!

Fina fågelhålkar i björkträ hittade jag i helgen. Egentligen är det inte svårt att snickra ihop en holk på egen hand men de här i rödtonad björk var så fina. Det är hög tid att sätta upp holkar. Många småfåglar letar boplats redan i slutet av mars. Nu har jag läst att den kalla våren fått en del flyttfåglar att vända tillbaka till sydligare breddgrader när de mötts av den svenska kylan. Men de som är på plats redan, letar hus för hela slanten.

Några underbara engelska pelargoner fick också följa med hem. De djupröda var verkligen fantastiska i färgen. De får stå inomhus en tid. Ännu är det säkert någon månad kvar innan pelargonerna kan tas ut.