Det är till Växjö man ska åka om man vill titta på och uppleva den utställningsträdgård som Ulf Nordfjell ritade som en hyllning till Carl von Linné i samband med 300-årsjubileet av dennes födelse 1707. Trädgården ställdes ut på Chelsea Flower Show där den vann guldmedalj.

Jag har läst mycket om denna visningsträdgård och sett många bilder och därför var det med viss spänning som jag besökte den i somras.

Platsen för trädgården var lite vid sidan av, inte så där mitt i som man kanske kunde förvänta sig. Men det var bra eftersom platsen var stillsam och vacker invid en insjö. Nu gjorde jag mitt besök i slutet av säsongen men mycket var fortfarande grönt och blommande. Det mest sevärda i denna trädgård är dock inte växterna utan designen i sig, de fina materialen, siktgatorna och rumsbildningarna. Mycket vackert tyckte jag.

Här nedan en länk till växtlistor och i bildspelet kan du se några av mina egna bilder.

Mycket nöje!

http://www.vaxjo.se/upload/www.vaxjo.se/Tekniska%20förvaltningen/Parker/växtlista.pdf

Jag gillar alldeles speciellt mycket planteringar i vandrande skugga! Då får man excellera i olika funkior och ormbunkar, nävor och vackra marktäckare. Skuggtåliga växter har ofta stora blad, inte sällan med vackra marmorvita teckningar.

Den här planteringen är bara ett år gammal men i den fina jorden växer det med sällan skådad kraft och snart är ingen jord synlig. Och det är just precis det som är målet, att ha all jord täckt av skuggans juveler!

Här växer bland annat i framkant en vitbrokbladig vinca som inte är så vanlig. Vinca major ’Vareigata’ heter den på latin. Bladen är lite  större än på den vanliga vincan och växtsättet är lite grövre och mer upprätt. Den här vinca-sorten väljer jag ofta till skuggplanteringar! Runt fötterna breder myskmadra ut sig. En av del allra finaste marktäckarna för halvskuggiga, till skuggiga lägen.

Hortensian fick följa med till landet, komma på sommarbete. Den behöver passas med vatten varje dag och dessutom var den en present, en kär sådan. Och gåvor får oftast lite extra omtanke.

Så nu står hortensian på trappan i samråd med med vackra lyktan i vänta på att få följa med hem till stan när det så småningom blir dags för det.

Linnean hörde till Carl von Linnés absoluta älsklingar. Han tyckte om den så mycket att han gav den namn efter sig själv, Linné.

Det är inte svårt att hålla med honom. Linnean är så liten, så älsklig och vän, att man blir lite öm i hjärteroten när man ser den.

Det ska vara knepigt att odla linnea sägs det. Nu har vi det ju förspänt här i Bergslagen där den växer vild både i skogen intill och på vår tomt. Ibland finns den i handeln att köpa och en av de viktigaste knepen för att få den att trivas i trädgården är att ge den jord med lågt pH och ständig fuktighet. I skogen kan man hitta den över sten och i mossan på små bergknallar men i trädgården blir det ofta för torrt om man planterar den så. Bättre då att sätta den i en gammal stubbe eller som jag själv gjorde, tog hem den murkna gren som den växte på i skogen. Nu ligger grenen i surjordsplanteringen och linneans långa rankor letar sig ut i torven, slår rot och ser ut att trivas förträffligt!

En av de finaste och mest lättskötta växter man kan tänka sig i kruka för skuggiga lägen är snöflingan. Den klarar sig bra i soligt läge också men blommar vackrare där det både är lite svalare och skuggigare. Oavsett var den står vill den inte torka ut. Då vissnar de små vita blommorna till bruna små prassliga knyten. Men trivs den fortsätter den att blomma långt in på hösten och rensar sig av sig själv. De utblommade blommorna syns knappast. Nu står den på altanen på landet och nog ser det ut som den tänker hålla sig fin resten av sommaren!