Jo, det blev lite mer plock från skogen! Inte bara det jag visade igår. Lätt få blodad tand när man kommer in pyntstadiet. En vända till i grannskapet och det blev något att sätta fram på de nybyggda hyllorna på väggen utanför köket.

Den här gången björnmossa och blad från det vilda olvonet som får så vacker blodröd färg på sina blad på hösten. Granris, grankottar och rundslipade stenar blir vackert till. Allt från naturen runt husknuten. Naturen är givmild!

Visst finns det hur mycket som helst att köpa till trädgården nu när det svämmar över av färgsprakande höstväxter i plantskolorna.

Men det har inte blivit några inköp till landet i år och när skogen är full av vackra grenar, mossor och blad kanske det inte spelar någon roll. Mjuk vitmossa och flammande röda kvistar av rallarros fick följa med hem i svampkorgen den här gången. Det blev en fin liten samling på köksaltanen, ett litet naturstileben att glädjas åt.

Dimma över sjön och en kulen fuktighet. Träden börjar skifta i höstfärger och i backen är blåbären söta och nästan övermogna. Rönnbären, som det var så mycket av, har fåglarna kalasat på, och tomma rester av klasarna hänger i grenarna. Men vad gör det, det är ju så vackert ändå.

”Hösten är den bästa årstia” sa teskedgumman och jag håller med! Lugnet och fridfullheten, allt som vissnar ner och lägger sig till vintervila. Man blir tolerantare ju längre året går och det som inte hanns med den här säsongen finns kvar till kommande somrar. Skönt att låta det få vara så.

Ibland överträffar naturen oss människor. Här försöker vi i våra trädgårdar, med allsköns planering och bestämda inköp få till en perfekt kombination av färg, form och innehåll, och så får naturen liksom bara till det, utan en minsta inblandning av oss designintresserade trädgårdsidkare.

Den här vackra stranden på Västkusten, inte långt ifrån Varberg, besökte vi i somras. Stora tuvor av strandråg bland de vattenslipade, runda stenarna. Låga vindpinade enar i bakgrunden och gula lavor på hällarna. Det mörka och torra tången ger fin kontrast.

Men inte kunde vi människor hålla oss i styr! Se bara på nedersta bilden där en tomburk visar på vår oförmåga att visa den vackra naturen respekt. Ganska beklämmande, inte sant!

Nu har jag planterat två stycken daggrosor! Har länge tänkt på den här vackra rosbusken som med sina mörka dagganlupna blad och enkla rosa blommor är så vacker.

Det skrivs inte så ofta eller visas bilder på den här rosen. Kanske anses den vara lite FÖR enkel? Men det är ju just det som gör den så charmig. Inte alls särskilt skrytsam eller prålig. Men lättskött och robust borde den absolut förekomma oftare.

Den blir stor med tiden men eftersom den tål att skäras ned hårt kan man alltid hålla den i en hanterbar storlek. Den tål ganska mager och torr jord och förekommer förvildad i vägrenar och ruderatmark. Blomningen på högsommaren kan vara överdådig och nyponen är vackert formade. En rosenbuske som jag verkligen vill rekommendera!