Lite svag för vita blommor är jag allt! Särskilt på vårt ställe i Bergslagen där mörka granskogen är bakgrund till många planteringar. Så vackert då med vitt mot den djupgröna bakgrunden.

Bästa vita alliumsorten tycker jag att ’Mount Everest’ är. Alldeles vid uteplatsen har jag planterat dem och de har precis slagit ut sina bollar på högresta stjälkar. Verkligen härliga!

Allium har vi lärt oss att den heter och älskade alliumbollar pryder sin plats i nästan alla sammanhang.

Att den är släkt med vår kära gräslök kan man se och alliumsläktet har många, många olika ”lökar” i sitt sortiment. Bollök, rysslök, praktlök, klotlök, skägglök, snöbollslök och så vidare och så vidare. Många har det gemensamt att bladverket kan se en smula trist ut när blombollen är som allra vackrast. Klokast alltså att sätta lökarna i bakkant av planteringen för att döljas av frodiga växter framför. När de små kronbladen faller av från sina fästen behåller bollarna sin form på höga skaft och är väl så dekorativa som när de blommar. Så småningom torkar fröställningen i blekt halmgult och små svarta frön ger sig till känna. Har man allium av olika sorter i sin trädgård kan det tänkas att fröavkomman blir till en egen liten individ, kanske en smula olika sina föräldrar. Men det kan ju vara ganska kul att se vad det tänkas kan bli!

Ibland skulle man vilja planera något riktigt färgstämt!. Här en plantering i violett och vitt jag såg på Chelsea Flower Show för något år sedan.

Salvia, vit stockros och underbart härliga alliumbollar. Läckert!