Gulltören och vårtörel är riktiga färgklickar så här års. Vanliga och lättodlade! Då är det heller inga växter som det skrivs om eller som dyker upp i trädgårdsreportage. Det är synd för det här är blommor man blir glad av, riktigt glad.

Gulltöreln bildar täta, höga tuvor med ett rundat växtsätt. De egentliga blommorna är små och sitter omgärdade av neongula högblad som sitter kvar länge efter att blommorna lagt ner för året. Gulltöreln har inte många krav på växtplatsen men i riktigt god jord blir den fantastiskt kraftig och hög. Då ser den härligt maffig och exklusiv ut!

Inte lika hög blir den äldre släktingen vårtöreln. Jag kallar den så eftersom den ganska ofta finns kvar på gamla ödetomter och kvarlämnade trädgårdar. Den sprider sig ohämmat till och med på mager jord, en egenskap att ta vara på om man har ett omöjligt ställe i sin trädgård där annat tycks gå om intet. Vårtöreln är lätt att känna igen med sina limegröna tunna blad som sitter spridda utefter stjälken. Klipper man ner den efter blomningen kommer nya friska och dekorativa blad upp igen. Lämnas den får de utblommade blommorna en ganska fin lite rosa ton som också kan vara dekorativa.

Törlar är kort sagt härliga och bör uppskattas efter förtjänst!