Dimma över sjön och en kulen fuktighet. Träden börjar skifta i höstfärger och i backen är blåbären söta och nästan övermogna. Rönnbären, som det var så mycket av, har fåglarna kalasat på, och tomma rester av klasarna hänger i grenarna. Men vad gör det, det är ju så vackert ändå.

”Hösten är den bästa årstia” sa teskedgumman och jag håller med! Lugnet och fridfullheten, allt som vissnar ner och lägger sig till vintervila. Man blir tolerantare ju längre året går och det som inte hanns med den här säsongen finns kvar till kommande somrar. Skönt att låta det få vara så.