Nu har vi klippt gräsmattan några gånger men vi klipper den aldrig innan gullvivor, tusensköna och revsuga blommat ut! Med åren har de spritt sig och får gräsmattan att se ut som en sommaräng mitt bland villorna. En sommaräng såsom den skulle kunna sett ut på en vall, dit man släppt korna efter första slåttern. Annars brukar sommarängar bli vackrast på mager och torr mark, men i vår gräsmatta är leran tjock och näringsrik på sina ställen, inte alls den magra ängsmark som man läst om ska vara förutsättningen för en vacker äng.

I vår trädgård har det liksom bara blivit såhär, egentligen mest därför att jag har svårt att rensa bort det som trivs och som självmant slår sig ner. Vill man känna sig genuin och historiskt korrekt i sina ängsambitioner, får man låssas att det är just en vall som kreaturen gödslat och gjort näringsrik. Och då befolkas ängen av de växter som trivs i näringsrik jord, gullviva, revsuga och tusensköna!

På vårt ställe i Bergslagen har vi vild natur alldeles runt husknuten. Här är granskogarna stora och sjöarna alldeles blå. På våren fylls backarna med vitsippor och gärdsmygen sjunger som aldrig förr. Tidigt på morgonen är det fortfarande frost i mossan och man får svepa morgonrocken tätt kring kroppen på vägen till utedasset.

Mot granskogens varma gröna färg sträcker sig de vita björkstammarna mot skyn. Innan sommarens blommor slagit ut på ängen går färgerna i vitt och grått mot grönt och brunt. Skogens och jordens färger. Någon tycker kanske det är trist men jag tycker det är vackert på ett stillsamt och naturligt sätt. Och mot naturens färger får man välja saker till uteplatsen som inte tar loven av naturen. Möbler i grova dimensioner som står ute under hela året för att med tiden få en grå patina, korgar i grova vidjor tillsammans med stora mossbelupna stenar. Ting som vackert smälter in i omgivningen.

Snart fylls korgarna med sommarens blommor och på bordet ställs frukostkoppen med te och man kan luta sig tillbaka och se ut över sjön. Guldstunder i livet!