I en gammal trädgårdsbok läste jag att pelargoner måste planteras om varje år. Den gamla jorden skulle tas bort, eftersom den kunde ”förgifta” plantorna. Så höll jag på i flera år men sällade mig efter en tid till de pelargonkännare som säger att pelargoner blommar rikligast om de får står trångt i krukorna!

Därefter har mina mårbackapelargoner stått väl 5 år i samma krukor och i våras blev det så illa tvunget att plantera om. Den här gången tog jag i från tårna och skaffade riktigt stora korgar. Mening är att de ska stå där i flera år och vara lätta att ta i på vinterförvaring. I stora krukor/korgar torkar de inte torrt så lätt under vintern och det passar mig bra eftersom de lämnas i sommarhuset i flera månader.

Vad händer om pelargoner får så mycket näringsrik jord att växa i? Jo, bladen blir stora som handflator och växtkraften enorm. Och några blommor kan man inte förvänta sig. Men formen på plantorna är fin och färgen friskt grön så jag klagar inte. Med åren kommer blomningen att sätta fart igen.

De gror och spirar i köksfönstret. Pelargonsticklingarna tar sig bra. Man måste vara tuff och toppa dem ovanför andra bladparet för att de ska förgrena sig och bli kraftigare. Inte så kul när de vuxit upp och blivit decimetern höga men gör man det inte får man höga och gängliga plantor. De med ljusmarmorerade blad är röd herrgårdspelargon en sort jag inte haft tidigare. I framkanten två olika sorters rödbladiga chilipeppar. Den behöver också toppas men ska få växa sig lite högre först! Chilipeppar är så tacksam att odla. Går nästan inte att misslyckas!