Kryddor hör julen till och finast smak blir det om man maler kryddorna själv. I de små burkarna har jag saffran, anis och kardemumma. Saffran i lösvikt känns som en lyx och efter att ha sett hur saffransbönder i södra Europa vördsamt skördar och samlar de smala märkena från saffranskrokusen blir man smått andäktig över denna underbara julkrydda. Det krävs 100 000 krokusar för att samla ihop 1 kg saffran och all skörd sker för hand!

Kardemumma är kanske inte lika lyxbetonad men doftar underbart. Stjärnanis doftar underbart den också men är ju framför allt väldigt vacker att se på. Och i ärlighetens namn är det just därför jag har den i glasburk, för att kunna se de fina frökapslarna! Med tunt bomullstyg som skydd kan kryddofterna tränga igenom och sprida sig i julköket innan de krossas i morteln.

Vackra äpplen doftar de också och får ligga som dekoration. När de börjar skrumpna en smula delas de för att hängas ut som fågelmat.

Dofter hör den här tiden till och knepen är många för att få den där riktigt härliga nu-förbereder-vi-för-jul-doften.

Den här kombon bjöd på många dofter. Ljuset i bivax med sin lite fräna doft och apelsinskivorna som också torkade doftar gott. Stjärnanis är både vacker att se på och doftar som mintpastiller. Nybrutna kvistar av granris doftar kåda och i de små vaserna bakom brutna kanelstänger. Det är när man bryter kanelstången som den doftar som mest. Köp de riktigt långa kanelstängerna och bryt i kortare längder. Doftar något helt annat än de färdigkapade stängerna.